Nom Nom Apocalypse Recension

Nom Nom Apocalypse är en hyllning till gamla skräckfilmer ungefär som Zombies Ate My Neigbors på sin tid. Dessvärre är det både enformigt och trasigt, till skillnad från jämförelsen i föregående mening.

Det första som mötte mig när jag försökte starta Nom Nom Apocalypse var en krasch. Det är inget ovanligt med lite nyare spel på min gamla trotjänare, men det bådar ändå aldrig riktigt gott. Efter ett nytt försök kickar spelet i gång rätt snabbt. Det tar knappt en minut innan jag och min co-op-partner båda är inne i spelet och inlärningsbanan laddas. Varför en inledningsbana, kan man dock fråga sig. Här finns inte särskilt många instruktioner att följa och det hela är över på bara någon minut. Sedan tar den första banan vid, med ett rätt stort plakat som visar de grundläggande kontrollerna. Ironiskt nog är detta plakat mer hjälpsamt än hela tutorialen, så återigen, varför? Det är här vi börjar nysta i lite större problem med Nom Nom Apocalypse.

Mördartomaterna anfaller

Nom Nom Apocalypse är en tvespaksskjutare som spelas ur fågelperspektiv där det är din uppgift att tillintetgöra mat som fått liv och vill utrota mänskligheten. Det låter precis som en gammal B-skräckis i stil med Faran från skyn eller Mördartomaterna anfaller. En omedelbar parallell i spelvärlden blir ju Zombies Ate My Neighbors, men av flera skäl är det en orättvis jämförelse främst o Zombies vägnar.

Nom Nom Apocalypse är en rogue-lite, om man har en ytterst generös definition av termen. Banorna slumpgenereras från en väldigt begränsad AI, men kan åtminstone ha olika bossar. Ordningen mellan banorna kan också slumpas något, men det handlar oftast om ett av två alternativ. Andra banan är antingen en kloak eller ett godisland, till exempel. Det andra som ger Nom Nom Apocalypse sin generösa subgenreklassificering är vapnen. Dessa dyker upp som slumpmässiga belöningar vid olika checkpunkter i spelet (exempelvis efter halva banan och efter en boss) eller kan köpas från automater som även de slumpas. Här finns även upplåsbara passiva förmågor samt en unik aktiv för varje karaktär som laddas upp snabbare ju bättre du spelar. Från början har spelet bara fyra karaktärer, men även här finns fler att låsa upp genom olika krav.

Nom Nom Apocalypse: batalj i kloakerna.
Spelet håller med mig om att senap minsann inte hör hemma på hamburgare!

Alla vapen i Nom Nom Apocalypse är med mattema: Mustard blaster, Creamer, Pepper shot med många fler tillbehör står dig till buds. Din standardpuffra är en senapspickadol som klarar jobbet bra mycket bättre än det mesta du plockar upp under spelets första banor. Eftersom så pass många vapen är sämre än standardpuffran är det ofta jag hoppar över att plocka på mig fler vapen. Det blir bara mer att växla mellan och de är helt enkelt inte lika starka. Hagelbössan med ispatroner var mig dock ett störtskönt vapen. Synd bara att bossen jag skulle döda den med försvann i tomma intet.

Nu dansar vi bugg

Att bossar försvinner verkar vara ett av många problem med Nom Nom Apocalypse. Under mina första två timmar med spelet hann det bland annat krascha, ignorera all input från spelare ett i ett specifikt rum på andra banan samt stänga in både mig och min samarbetspartner bakom osynliga väggar. Det här är med andra ord ett ofärdigt spel som du gör bäst i att tänka dig noggrant för innan du köper.

Nom Nom Apocalypse: Bossfight!
Liten spelarkaraktär stjälper ofta spelkamera.

Buggar och dumheter är tyvärr ovanpå ett redan skakigt fundament till spel. Nom Nom Apocalypse lider till exempel av flertalet undermåliga designval. Grafiken ger extrem variationsbrist i miljöerna, och det snabbt. Det är dessutom inte alltid uppenbart vart du kan springa/rulla för att ta skydd, och vad som lätt blir en återvändsgränd – framför allt när du slåss mot bossar. Din temporära odödlighet efter en träff lämnar dig väldigt lätt öppen för nästa och ditt rörelsemönster tillåter dig inte att fly från fienden tillräckligt snabbt. Inte ens med två extra förmågor på min karaktär, snabbhet och snabbare rullning, kunde jag undfly bossarnas attacker ordentligt. Om jag ens såg dem komma; bossar råkar ofta vara precis utanför din synbara skärmyta om inte någon av spelarna vill bege sig i närkamp (något som gör ont – väldigt, väldigt ont).

Det mest irriterande med designvalen för environgen förtjänar dock sitt eget stycke. Det handlar om hinder i miljön. Tumregeln är att allt skadar dig, men näst intill inget skadar fienden. Exploderande bil? Du dör; hamburgaren lever. Giftgas, klistrigt slem eller flytande kväve? Bara om DU går över det! Brinnande bensindunk som sprängs i ett inferno? 50/50. Do you feel lucky, punk? Lägg på det här till massvis med avsatser du kan ramla ned från och klibbiga väggar du kan fastna i, och du har ett exempel på ren frustration.

Bon apetit

Nom Nom Apocalypse släpptes den 13 februari, vilket i skrivande stund är ett par dagar sedan. Om ett par veckor kanske spelet uppnått ett mer spelbart tillstånd, men som det säljs nu är det ett ofärdigt, trasigt spel. Att det med sin urtråkiga visuella sida och dundertrista ljud dessutom har mage att ha de minimum-krav på maskinvara som det har, torde få vem som helst att höja på ögonbrynen. För en prislapp på 11,59 euro (på Steam) skulle jag snarare rekommendera att spela tidigare nämnda Zombies Ate My Neighbors (om du har en Super Nintendo eller Sega Mega Drive, vill säga), Overcooked 1-2, eller till och med Coffee Crisis (det är en tredjedel av priset).

Nom Nom Apocalypse har potential. Både jag och min medspelare hade rätt roligt med det, alla dessa buggar och designval till trots. Allt upplåsbart material och det snärtigt snabba systemet med passiva förmågor och unika karaktärsförmågor är aspekter som kan få en att återkomma för mer. I dagsläget råder jag dig dock att avstå.

Summering
Nom Nom Apocalypse är ett lovande, men trasigt spel. Här finns ett kul stridssystem med unika karaktärsförmågor och återspelningsvärden, och allt går att avnjuta med en medspelare. Dessvärre gör buggar och dålig feedback i gameplayet att upplevelsen är mer negativ än positiv, och känslan blir att det här inte är en färdig produkt som förtjänar en prislapp.
Bra
  • Co-op!
  • Bra system med karaktärer och förmågor
Sämre
  • Inte särskilt rogue-lite, egentligen
  • Massvis med designval som ger dålig gameplay-feedback
  • Många buggar
  • Enformiga miljöer
  • Ännu enformigare musik
4
Dåligt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.