Jag gissar att det inte är nån överraskning att vi finner för gott att utnämna Pokémon GO till årets fenomen. För oavsett vad en tycker om att spelupplevelse och så vidare så går det inte att förneka att få spel fått sånt brett och kraftigt genomslag. De som verkat mest förvånade över framgångarna var emellertid Niantic.
Det bör sägas att jag som tidig 80-talist uppväxt utan alla former av Game Boy och på grund av olyckliga omständigheter med radioskugga även utan TV4 inte har några starka barndomsminnen kopplade till Pokémon och därmed inte hörde till de mest uppspelta när spelet annonserades, men att Nintendo gav sig in i mobilappsbranschen var förstås stort. Ändå föreföll Niantic tagna på sängen.
De petade inte på skärmen
Förutom att serversystem och liknande uppenbarligen inte var dimensionerade för den osannolika anstormningen av sugna spelare så visade sig vissa implementerade funktioner vara så lagom funktionabla och tutorials och hjälp såpass rudimentära att folk fick gissa sig fram, bli rånade, orsaka trafikstockning, ramla från berg och bli spetsade på Stockholms stadions staket i jakten på monstren innan tredjepartsspekulationerna börjat få fakta på pränt. Ännu i mitten av augusti träffade jag på folk som sprang benen av sig för att de trodde att figuren på skärmen behövde gå ända fram till en Pokémon för att komma till fångstläge. Att peta på skärmen föll dem aldrig in.
Pokéwalks har arrangerats runtom i världen och uppslutningarna har varit enorma. Bilden är från en pokéwalk som arrangerades av Gävle kommun i Juli i år.
Och succén fortsatte, trots sagda brister och trots att vissa förväntade funktioner inte fanns. Ingen trading mellan spelare. Inga PvP-strider. Ingen strid mot vilda Pokémon utan bara bollkastning (vilket välunderrättade läsare vet inte fungerar efter att ha sett FÖRSTA avsnittet av animen). Vissa av funktionerna kommer väl i framtiden, men i realiteten har världen ballat ur över en motionsapp med ett buttonmash- och ett bollkastarminispel och en samling freakiga smådjur att sortera.
Skall vi ta en promenad?
Nu låter det som att jag hatar Pokémon GO, men så är inte fallet. Jag ser med glädje hur folk som älskar Pokémon har nåt att prata om med gemene man, hur folk som annars inte skulle kommit ur soffan kommer iväg och går milvis, hur autistiska barn vågar prata med andra barn på skolgården på grund av ett gemensamt intresse. Jag är bara lite irriterad på hur Niantic inte tog alla möjligheter tillvara från början. Hypen må ha lagt sig när skolan började, men den hängivna skaran fans är fortsatt stor och Niantic har till synes börjat rädda upp situationen med bättre funktionalitet, Pikachu-tomtar och generation II-släpp. Och i väntan på vad framtiden skall utvisa kan en ju alltid ta en promenad.
