Jag hade aldrig spelat ett Layton-spel innan Professor Layton and The Miracle Mask, men jag blev positivt överraskad. Invävt i en tät och mystisk handling illustrerat av utfyllande dialoger och vackra manga-miljöer, finns en kärna av pussellösande som är både genomtänkt, utmanande och roligt. Pusslena varierar från att lösa matematiska gåtor, hitta dolda meddelanden i ett brev, eller skjuta block på rätt ställen i ett bräde.
Samtidigt charmerar huvudpersonerna, professor Hershel Layton, med sin Sherlock Holmes-liknande personlighet och öga för detaljer som aldrig slår fel, och hans medhjälpare Luke Triton som ställer upp i alla lägen. Som nykomling till serien blev jag positivt överraskad och spelet har så pass mycket mer kvalitativt och genomarbetat innehåll än andra pusselspel, att konkurrensen bleknar.
Hedersomnämnande: McPixel
Det är förvirrande, snabbt, slumpmässigt och hysteriskt roligt. I varje bana måste man hjälpa McPixel att desarmera en bomb som är gömd någonstans i närheten. Ifall man trycker i fel ordning så sprängs bomben, och man får inte en ny chans på banan innan man har gjort ett försök på resten. I mysig pixelgrafik blir de absurda situationerna exponentiellt mer komiska, och även om pusslena inte nödvändigtvis är särskilt utmanande så är spelet åtminstone förbannat roligt!
