Mitt mål i morse, när pressen skulle få tillgång till mässan innan allmänheten, var att vara först till Bloodborne. Allt annat fick vänta. Men som många kanske känner igen sig med, var jag i ett zombietillstånd. Klockan var ju ändå halv nio.
Det som hände efter att mässans projektledare Gital AL-Ebeyawi hälsat oss välkomna och dörrarna öppnats var att jag helt enkelt glömde bort mitt personliga mål. Istället såg jag något grällt i ögonvrån och hasade mig dit. Det var Sunset Overdrive. Efter fem minuter med spelet – som jag inte fann så värst roligt – insåg jag vad jag höll på med. Jag svor för mig själv och jag svor åt Sunset Overdriver.
Efter att fyra andra från pressen fått kladda på kontrollen inne i Bloodbornebåset var det äntligen min tur och ni vet hur ordspråket lyder: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Det första som slog mig, trots att jag sett allt officiellt material för Bloodborne, var hur otroligt vackert det var. Grafiken var skarp och detaljerad, miljön kuslig och fängslande och bakgrundsljuden gjorde mig sådär lagom orolig. På ett ögonblick försvann mässan och resten av pressen som häckade bakom min rygg. Jag var i Yharnam, den gotiska stad som Bloodbornedemot utspelade sig i, inte i gråa och kalla Kista.
From Software har verkligen släppt lös sina artistiska krafter i Bloodborne. Eller är det Playstation 4 som släppt lös de artistiska krafterna i From Software?
Kontrollkänslan var bekant, inte mycket har förändrats sedan Dark Souls II – vilket är bra! Den var responsiv och karaktärens rörelser var mjuka. Med en speltid på ungefär tio minuter lyckades Bloodborne vinna mitt hjärta och min själ. Mina tårar och mitt blod kommer det att ta efter releasen.
Min första uppfattning av Bloodborne är att det är lika mycket en uppgradering och finslipning av konceptet som Dark Souls var för Demon’s Souls. Spelmekaniken är i stort sett densamma men världen är ny och fräsch. Är du, precis som jag, en av dem som importerade Demon’s Souls från Asien 2009, förälskade dig i det och har köpt specialutgåvorna av uppföljarna Dark Souls och Dark Souls II, då är Bloodborne som gjort till dig. Du som bara spelat något av spelen och gillar det kommer nog också få glädje av Bloodborne.
Nej, jag har inte sålt min själ till Playstation, jag har sålt den till Hidetaka Miyazaki.
Skämt åsido bör jag, i rollen som journalist, ändå vara kritisk. I och med att spelet ser ut att återanvända så mycket från de tidigare spelen måste spelet presentera något nytt. Den aggressiva betoningen på strid är en bra start, men spelet måste vidareutveckla de system som varit oförändrade sedan Demon’s Souls, som till exempel kommunikationen mellan spelare. From Software måste göra detta utan att kompromissa med svårighetsgraden och berättarstilen som kommit att blivit Souls-seriens signum.
Eller ska vi oroa oss för varför spelet heter Bloodborne och inte Blood Souls?
Bloodborne släpps exklusivt till Playstation 4 den 6 februari 2015.
