Det är med stor förväntan jag återigen tar mig an ett av modern spelhistorias tuffaste utmaningar. Väl medveten om att jag är ringrostig tar jag det säkra före det osäkra och klär mig i mitt vandrande fort, Havels rustning. Vapen ska uppgraderas och själar bytas mot färdighetspoäng. Efter en stunds förberedelser känner jag mig varm i rustningen och beger mig så mot Shulva Sanctum City, den nya dlc’ens första zon.
Är det någon heeeeemma?
Är sig likt
Min nyfunna kroppsvärme likväl som självförtroende byts snabbt och upprepade gånger ut mot likstelhet när jag synar de nya fiendernas yxor. Efter en timmes spelande inser jag att jag fortfarande inte kommit förbi min första utmaning och nått säkerheten hos en av de nya lägereldarna. Ingen mjukstart, ingen barmhärtighet, jag har upplevt det här förut.
Bäst du har ett magiskt vapen för, tja du vet, spöken har liksom inga kroppar.
Ett nytt inslag är den föränderliga miljön som kan styras med hjälp av lysande pelare. Det tar en stund innan jag av misstag träffar en pelare med mitt vässade bredsvärd. Istället för ett blått hav av pelarskärvor ser jag till min förvåning att mina fiender mosas av en tidigare nedsänkt plattform. Lättad över att för en gångs skull få lite hjälp på traven inser jag att detta förmodligen kommer vara ett tveeggat svärd. Gömda fiender som gärna gör en sällskap kommer till skänks när man aktiverar vissa pelare och tidigare oåtkomliga föremål flyttas inom räckhåll.
Crown of the Sunken King är en ständig resa neråt genom ruiner och blöta grottor. Förutom all rost på min rustning bjuds det även flertalet tillfällen att ofrivilligt ta kurser i höghöjdsfall. Det är inget nytt att omgivningen kan vara din värsta fiende i Dark Souls, utan snarare ett välkänt faktum som cementeras väl med djupa avsatser och svindlande smala stentrappor som leder en längre ner mot avgrunden.
Jag undrar om taggarna gör instant death – vad tror du?
Djupa miljöer med platt bakgrund
Längst där nere väntar ju mitt efterlängtade pris, kung Vendricks kungakrona. Men är det värst efterlängtat då? Här känner jag att FromSoftware misslyckats lite, det där tydliga målet som motiverar mig och får mig att övervinna min frustration. Handlingen har fått ta ett steg tillbaka i denna dlc och det tycker jag är synd. Det hade inte behövts mycket men någon slags motivering till varför jag ska sätta livet till för detta och att de byggt vidare på den mystiska stämning från originalspelet. Till exempel råder det brist på andra karaktärer i Crown of the Sunken King, npcer med ett livsöde att nysta i.
Tyngden har lagts på striderna och där finns en handfull nya monster att bemästra. Speciellt imponerad är jag av de svåra Drakeblood Knights som allena utgör en fruktad fiende. Inte på grund av överlägsna attribut och skyhög skada utan snarare av välgjord AI som skickligt undviker mina anfall och letar efter misstag i mina rörelser.
Spelet skulle kunna hetat Dragon’s Souls med tanke alla de inblandade drakarna.
OBS SPOILERS! Läs inte följade två stycken om du inte vill veta om bossarna!
Bosstriderna är av skiftande kvalitet i min mening. Ta som exempel Elana, Squalid Queen som i stort är identisk med Nashandra. Jag tror till och med att många av animationerna återanvänds vilket känns lite snålt. Det föreligger ingen tydlig koppling mellan de två olika bossarna och det finns ingen mening då att återskapa en strid vi redan lärt oss.
Sinh, the Slumbering Dragon, spelets slutstrid om man så vill, är en mycket mer intressant tillställning. Det är inga stora förändringar från tidigare drakbossar men de förändringar som gjorts ger ett stort utfall. Arenan för striden är stor till utrymmet och bossen är snabb med att flyga runt i rummet och sprida sin giftiga eld. Det gäller som närstridskämpe att hela tiden jaga efter och ligga så nära besten som möjligt. I min tidigare enorma rustning fick jag jaga runt som en hund efter sin egen svans, ganska fruktlöst och i ett utsatt läge. Min strategi blev sonika att slänga på mig min lättaste klädnad, nästan utan försvarsvärden, för att bli snabbare och ta det därifrån. Några försök senare stod jag där med en draksjäl och en tillfredsställelse bara ett svårt spel som Dark Souls ger.
Mer död
Det är en klart godkänd insats från FromSoftware, rättare sagt väldigt bra. Men det är lite tråkigt att de mest pliktskyldigt slängt in någon slags story bakom det hela. För dig som vill ha mer av mäktiga strider och nya rustningar är det helt klart värt pengen. Ytterligare två dlc finns att vänta och de europeiska datumen är 26 augusti respektive 24 september.
