Efter 30 år som navet för svensk gamingkultur meddelade arrangörerna redan förra året att Dreamhack Winter kommer att lämna Jönköping och istället arrangeras på Stockholmsmässan 22-24 november i år. Syftet enligt festivaldirektören Kalle Pilfalk är att göra evenemanget mer tillgängligt för fler personer runt om i landet.
Förhoppningarna om att så också var fallet med sommarupplagan grusades dock tidigare i veckan. I ett mejl från Destination Jönköping till den lokala turistnäringen, vilket Jönköpings-posten var först med att rapportera om, informerades det att även Dreamhack Summer lämnar Elmia – men utan planerad omlokalisering.
”Dreamhack Summer kommer inte genomföras i någon annan svensk stad varken nästa år eller framåt och det är heller inte säkert att det sker på någon annan plats internationellt heller”, lyder beskedet enligt JP.
Varvat har varit i kontakt med några av de som besökt festivalen genom åren för att höra deras reaktioner på festivalledningens beslut. Marcus Lind, generalsekreterare för equmenia gaming, har varit funktionär på både Summer och Winter genom åren.
– Jag tycker det är lite tråkigt, då det varit en stor och unik mötesplats för våra medlemmar. Samtidigt har jag förståelse för att det är nya tider nu där Dreamhacks hjärta i formen av de stora lanen, inte längre lockar en lika stor publik. På den tiden jag var funktionär var inte e-sporten lika etablerad, medan den nu hittat till en bredare publik på mer etablerade arenor. Jag tror DH haft en viktig roll att spela för den utvecklingen, säger Marcus och tillägger att; DC haft en viktig och formerande roll som ökat den sociala acceptansen för gaming. Han tror inte heller att vi kan underskatta rollen DC haft för hela e-sportscenens utbredning i både Sverige och globalt.
På frågan om vad som är hans personliga bästa Dreamhack-minne, kommer något nostalgiskt över honom när han berättar om den första CS: Go-turneringen de gjorde i en tid då Starcraft och Dota var det stora titlarna. ”De hade störst pott med prispengar och hade flest sponsorer, medan vi fick den minsta scenen. Ändå samlade vi en publik på över 100.000 tittare. Det kändes väldigt överväldigande och har blivit ett fint minne, säger han med ett leende över hela ansiktet.
Ett annat minne som egentligen är flera, är dom årliga invigningarna då alla samlas i stora hallen där invigningsceremonin sker. Nedräkningen till när taklamporna släcks är lika episk varje år. Det kommer jag sakna nu, när festivalen läggs ned.
En annan tidigare funktionär, Albin Larsson från Eskilstuna berättar om sitt bästa minne som var när han kom fyra i tracked music compon 2004. Första gången få han ställde upp i en tracker-tävling. Även han menar att Dreamhack betytt otroligt mycket, inte bara gamer-kulturen, men också tidig scenekultur. ”Det är ju så otroligt häftigt att ett av världens största parties härstammar från sverige och haft både mycket prestigefyllda tävlingar och gäster, i form av både spelare, casters mm.”, säger han.
NarsArf Nickel började lira online redan 1997 då Tibia släpptes och under hans yngre år kunde hans gamingintresse ta upp mot 70 timmar i veckan. Numera jobbar han heltid och har därmed inte lika mycket tid över för sin hobby, men har varma minnen från Dreamhack. ”Träffade en kille ja spelat med i många år första gången på DH, han bor i Kiruna jag i Småland. Så sammanförandet av spelare från hela landet är nog Dreamhacks främsta bidrag till Gamingkulturen. Vi är ett gäng som träffades första gång irl 2016, efter att ha spelat tillsammans på nätet i flera år. En gång om året sammanstrålar vi fortfarande för privat-lan.”
Hens starkaste minne från DH är annars från när NarsArf stod som entrevärd och evenemanget utsattes för ett ”bombhot” så funktionärerna var tvungna att kolla alla som hade större väskor. ”Det blev en hel del tjaffs med de som inte ville bli visiterade, men det blev ändå ett fint minne då sammanhållningen mellan personalen var unik på DH. Jag har varit volontär på andra festivaler och ingen av dem har haft i närheten av den sammanhållningen som fanns på DH,” säger NarsArf.
