Jag har tänkt skriva ett första intryck av Surviving the Aftermath i flera veckor nu, men varje gång jag satt mig ner för att skriva dimper en uppdatering ner som förbättrar spelet på något sätt – nu senast Outpost-uppdateringen. Surviving the Aftermath är i dagsläget i early access utan ett fastställt releasedatum. Även om föreställningen av ett early access-spel lämnar en sur eftersmak i munnen måste jag erkänna att Paradox Interactive hanterar formatet bra.
Under de månader sedan Surviving the Aftermath blev tillgängligt i early access har spelet sett två större uppdateringar, vilket talar för att utvecklingen är en väldigt aktiv process. Paradox Interactive är dessutom duktiga på att hålla kommunikationen öppen, med blogguppdateringar, streams och trailers.
Men nog om det, hur är spelet?
Postapokalyptisk camping
Surviving the Aftermath är ett managementspel i samma stil som Surviving Mars. Du ska leda en grupp överlevare i postapokalypsen genom att fördela arbete, bygga skydd, odlingar, verkstäder och andra faciliteter. Du styr överlevarna indirekt, genom att ha hem och arbetsplatser tillgängliga för dem. Likheterna till Surviving Mars är tydliga, men Surviving the Aftermath vinklar spelmekaniken tillräckligt mycket för att kännas nytt och spännande.
Till exempel får din koloni tillgång till specialister (att likna med hjältar i andra strategispel) som kan lämna bebyggelsen för att samla värdefulla resurser som bland annat gör det möjligt att forska fram teknologier. Med hjälp av dessa kan kolonin vidareutvecklas, bli säkrare och mer framgångsrik. I dagsläget får jag känslan av att vissa strukturer saknas för slutspelet i Surviving the Aftermath, men som uppdateringarna visar kan det vara så att de är på väg. Till exempel hittar jag inga möjligheter att skapa vapen eller träna mina invånare för specifika yrken. De är liksom trälar som bara arbetar.
Potential att överleva
En sak jag vet säkert är att det är roligt att spela Surviving the Aftermath. Visst jag känner att det inte är klart på långa vägar då små kvalitetsfunktioner lyser med sin frånvaro och ett meningsfullt end game saknas. Men jag har roligt när jag ser mina postapokalyptiska barn med alldagliga namn springer runt som myror i en myrstack. Det är spännande att nysta i världen och händelserna bakom undergången och Surviving the Aftermath ärver föregångarens knäppa charm och humor.
Lyckas utvecklaren implementera meningsfulla mål i längden och tätar bygget med kvalitativa och bekväma funktioner som möjligheten att flytta material mellan förråd och styra invånarnas tillväxt, då har Surviving the Aftermath möjlighet att tilltala oss som spelat sönder Surviving Mars redan. Mer story och bakgrundshistoria vore trevligt också.
Paradox DLC
Vi som följt Paradox titlar har troligtvis lagt märke till en trend bland deras spel. DLC. Vilket spel de än gäller har det ett följetong av expansioner och DLC som tillför spelupplevelsen. Vissa titlar har många fler än andra, men det är regel och inte undantag i Paradox spelutveckling. Jag har inget emot tillägg, så länge grundspelet klarar av att stå på egna ben. I fallet Age of Wonders: Planetfall upplever jag att expansionen Revelations är frivilliga, medan många av tilläggen till Cities: Skylines blir nödvändiga då de fungerar som pusselbitar till en helhet – ungefär som EA:s The Sims.
Med Surviving the Aftermath kan jag inte hjälpa att undra vad planen är. Eftersom det är ett spel med postapokalyptiskt tema finns det massor av möjliga utvecklingar. Mutanter, robotar, rymdvarelser, karga vintrar, och mycket mer. Inget av det jag nämnt eller liknande gömmer sig bortom kanten av early access-versionen men jag kan slå vad om att två-tre tillägg redan är på ritbordet för Surviving the Aftermath. Och oron rotar sig i misstanken att spelet i värsta fall är finansierat och blir utvecklat med det i åtanke.
