Förbered dig på att konstant slåss mot kamera, fiendeeld, kamera, mer fiendeeld, kamera och närmast målsökande, ettriga små töntar. Choplifter är här för att göra livet surt för dig och alla som råkar behöva lyssna på dina frustrationssvordomar. Kanske kan du rädda ett par stackars gisslan mellan okvädingsord, könsvisor och svordomsharanger.
Choplifter är faktiskt ett riktigt gammalt spel. Det utvecklades av Dan Gorlin och gavs ut av Broderbund på hemdatorn Apple II. Spelet blev först senare ett arkadspel, varpå det slutligen dök upp på SEGA SG-1000, Nintendo Famicom och slutligen Master System, i den ordningen. Master System-versionen är tekniskt imponerande, med riktigt mjuk bilduppdatering, många element på skärmen samtidigt med relativt lite flimmer samt en riktmärkesmässig uppvisning av parallaxeffekter. Förgrundslagren får panoreringen att se ännu mjukare och behagligare ut, helt enkelt.
Efter två banor började jag dock avsky Choplifter med en passion jag inte trodde jag kunde uppbåda i den här åldern. Att det här anses vara ett rentutav riktigt bra spel av så många blev för mig ett jävla mysterium. Även mitt i all frustration kan jag tillstå att grunderna finns här: ett kul militärkoncept om att frita gisslan med en Hawk Z-helikopeter. Det ger en eggande katt-och-råtta-lek, men där råttan faktiskt kan slå tillbaks bara precis tillräckligt om den är duktig nog – mot att katten blir allt mer aggressiv, som något slags tidig adaptiv AI. Problemet är att balansen är rent åt helvete efter andra banan och du dessutom konstant måste slåss mot kameran som kanske vill fokusera på något helt annat än DET JÄVLA HÅLL DU STÅR VÄND ÅT!
Med tanke på att alla som prisar Choplifter på Master System är amerikaner, undrar jag om den versionen, som så ofta förr, är den korrekta och att PAL-versionen helt enkelt är buggat svårare. Jag kan inte hitta belägg för teorin, utan jag suger helt enkelt på det här spelet. Intressant nog verkar designteamet medvetna om helvetet de släppt löst på jorden och inkluderar en kod direkt i manualen för att låta spelaren välja bana. Och vilken är det? ▲▼◄►❶ . Till och med enklare än Shinobi-koden, som snabbt nästlade sig in i muskelminnet.
Men vet du vad lösningen på bana 3 (och 6) egentligen är? För inte handlar det om att skippa dem inte. Flyg baklänges! Med minimala anpassningar av ditt höjdläge håller du dig precis utanför de allra flesta faror – framför allt de förbannade eldbollarna. Tillsammans med missbruket att ”hoppa” upp och ned på stället med Hawk Z medan gisslan kommer ombord (för att inte herr Jaguar-tank ska komma och göra livet surt för er båda), finns nog banne mig hoppet även för en klåpare som mig. Tillräckligt för att jag skulle kunna klara Choplifter till slut, i varje fall. Är jag stolt över det? Nej. Hade jag åtminstone roligt? Också nej. Dra åt helvete, Choplifter.
