Hundra Dagar Master System #2: Deep Duck Trouble starring Donald Duck

Oh boy, oh boy oh boy!

SEGA stod under 90-talet för så många av de bra licensspelen baserade på Disney-karaktärer, och ett av de bästa på Master System är Deep Duck Trouble starring Donald Duck. Det märks att det här är ett sent spel till Master System. Släppet var 1993 (exklusivt i PAL-regioner) och nyttjade verkligen allt konsolen hade i både ljud och bild. Vore det inte för ljudet och den något halta och lytta bilduppdateringen skulle man nog ändå kunna tänka sig Deep Duck Trouble som en tidig Mega Drive-titel. Och då påminner jag här om att spelet kom ut fyra år (!) efter Mega Drive gjorde entré på scenen, tillika knappa året innan PlayStation gjorde debut i Japan.

Spel som Deep Duck Trouble starring Donald Duck bär verkligen vittnesmål om just hur seg(a)livad Master System var i PAL-regioner, alltså Europa, Australien och framför allt Sydamerika. I Brasilien såldes exempelvis en stor mängd titlar exklusiva till landet tack vare dess utgivare i regionen, Tec Toy. Dessa titlar kommer vi antagligen att återkomma till senare i artikelserien.

Så hur är själva spelet? Bra – riktigt bra. Bland SEGA:s Disney-utbud är det här en riktigt underskattad liten ädelsten (citriner är också ädelstenar, eller?). Grafiken är som sagt vacker, varenda fiende livfullt animerad, och Donald själv har många distinkta animationsbilder. Bandesignen är märkbart gjord med begränsningar i åtanke, men lyckas ändå få till rik variation. Det skrollar till och med diagonalt på sina ställen, vilket knappt ens är möjligt på 8-bitmaskiner.

Men det du får i grafik, förlorar du ofta i prestanda – denna titel inget undantag. Dessvärre tvingas du vänja dig vid en väldigt låg bilduppdatering i Deep Duck Trouble. Efter ett tag blir det dock en vana, och bra mycket bättre än föregångaren Lucky Dime Caper (som vi, spoilers, garanterat återkommer till). Med tanke på bristen i flyt är det därför rätt välkommet att det är ett rätt lätt spel. Med sex banor och två områden i vardera är det inte omöjligt att knäcka utan att ens få slut på extraliv (eller Försök, som spelet kallar sina extraliv). Det här skulle jag aldrig få för mig att hålla mot Deep Duck Trouble starring Donald Duck. Det vet rätt väl vad det vill vara och lyckas med det riktigt bra.

Slutet gott, allting gott?
0 Delningar

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.