Vi fortsätter på temat ninja-magi med SEGA:s egen ninja Joe Musashi och hans spelserie Shinobi. Master System-versionen är en så direkt portning av arkadoriginalet som konsolen förmår på två ynka megabit. Men allvarligt talat var det här aldrig en ”killer app”.
Jag recenserade för en tid sedan AGES-utgåvan på Nintendo Switch av just arkadoriginalet. Jag hade hyfsat kul med det, även om jag inte direkt hänrycktes. Master System-Shinobi är en på de allra flesta sätt sämre upplevelse.
För att vara en ninja är Joe en sävlig stackare. Det gäller så klart dubbelt upp för oss stackars PAL-spelare, som får leva livet 17 % långsammare. De sjutton procenten har aldrig känts så mycket i ett Master System-spel. Skärmens udda skrollande upp och ner när du byter våning är hemsk! Rörelserna i sig går dock efter ett tag att vänja sig vid och planera runt, särskilt om man är duktig på att memorera var jobbiga fiender dyker upp någonstans. Men musiken – ytterligare usch. Inte nog med att vi inte får avnjuta den fräna FM-syntesen spelet har i Japan, utan PSG-originalet på ett PAL-spel låter fruktansvärt gentemot sin egentliga hastighet.
Banorna går med relativ lätthet att ta sig genom när fiendemönstren sitter, men bossarna är en annan nöt att knäcka helt och hållet. Hälften av dem är stora och stöddiga, men ytterst ömtåliga bara du har tålamod och ett gott öga för svagheter. Andra halvan är ett h-vete och nästan upp till RNGesus om du klarar av. Sista boss utan uppgraderingar tog mig en god timme av svordomar och okvädesyttringar. Självfallet använde jag banväljarkoden hellre än att spela om från början vid varje GAME OVER. Den sitter redan i ryggmärgen som ett formativt muskelminne (ner, ner, vänster, höger, upp, upp, START!). Men vad belönas man med? Inte ens en enkel eftertext! Ett kort och gott GAME OVER till; blinka och du missar det.
Shinobi känner jag att jag egentligen aldrig kommer att starta upp igen, annat än som kul påminnelse. Någons favoritspel har det väl heller aldrig varit – det är ju dess efterföljare man vill leka med. Kanske kommer vi till ett par av dem i den här artikelserien.
