Under Gamex så fick jag en intim stund med en samvetslös, rakad lönnmördare med kodnamn Agent 47. Vi möttes i ett mysigt hörn av den stora mässhallen och kärleken var omedelbar. Trots att vi bara spenderade 15 minuter tillsammans så var det en härlig tid med mycket smygande och en del lönnmord.
Namco Bandai bjöd på en kuddhörna med mjukt röd belysning och tre Playstation 3 laddade med en demobana ur det för mig så efterlängtade Hitman Absolution. I något så udda som ett växthus väntade min käre lönnmördares första hinder. Vägen fram till hans slutgiltiga mål var krokig och välbevakad.
Ett välriktat kast med en tegelsten förvirrar den första vakten. Han vänder sig om för att undersöka saken. Dumt beslut. Innan han vet ordet av har Agent 47 skurit halsen av honom och tagit hans kläder. I sin nya kostym är vår rakade hjälte inkognito. Han passerar de övriga vakterna och hejar artigt på var och en han går förbi. Någon blir misstänksam. Nu gäller det att inte drabbas av panik. Använd dina instinkter. Vilken väg är bäst? Vänd bort huvudet för att undvika att bli igenkänd. Håll en hand över din avslöjande tatuering i nacken. Fortsätt bestämt mot ditt mål.
Äntligen, lite avskildhet. En vägg med en smal avsats. Dags att visa upp klättringskunskaperna. Hängande i fingerspetsarna förflyttar sig 47smidigt mot ett öppet fönster. Någon för en intensiv diskussion i en mobiltelefon samtidigt som han tittar ut genom samma fönster. Också det ett dumt beslut. Med ena handen hägnades i avsatsen sliter Hitman ur den intet ont anande stackaren genom fönstret med den andra och en säker död väntar mot klipporna nedanför.
Väl inne i huset. Kostymklädda bodyguards vaktar varje hörn. Osynlighet fortfarande lika viktigt. Att ge sig in i en eldstrid vore rena självmordet. Någon av muskelknuttarna bär ett nyckelkort. Det måste lokaliseras. Ännu en gång kommer instinkterna väl till pass. Han är på väg mot mig. Ett hörn får duga som gömställe. Nästa, tysta mord sker precis bakom hörnet. Ännu en gång fattade aldrig offret vad som höll på att hända. Han var död innan han föll till marken. Hitman muddrar offrets fickor. Mycket riktigt, där ligger nyckelkortet. Nu gäller det att ta sig osynlig till målets sovrum.
Då är plötsligt min tid ute. Jag måste lämna Agent 47 till nästa spelare. Kön är lång. Många vill ha en liten stund med den brutale mördaren. Jag förstår dem. Det är ett kärt återseende för många av oss och trots att vi bara får en kvart med Hitman Absolution så njuter vi av varje sekund.
Av många oförglömliga stunder under årets mässa så var det ändå mötet med Hitman Absolution som etsat sig fast hårdast. Det var så ömt, vackert och härligt brutalt. Jag ser fram emot vårt nästa möte med tillförsikt och spänd förväntan. Agent 47 har alltid en plats i min spelhylla och den 20 november är inringad med ett stort, rött hjärta i min almanacka. Då får jag äntligen träffa min rakade hjälte igen.
