Spelet som osökt drar tankarna till Borderlands-serien är det första spelet att presenteras. Med en lagom obstinat och överentusiastisk kille får vi ett liveframträdande av lagom genant karaktär. Skaterock från tidigt 00 och samma typ av cookie cutter-attityd som alla band hade då. I chatten kan en läsa ”stop this cringe please” och jag kan inte göra annat än hålla med. Att de kallar det ”den perfekta sången för Rage 2” är inte ett bra säljargument.
När spektaklet är över får vi iallafall se litegrann av det vi vill se – Rage 2. Vi får ta rollen som Walker, den sista rangern i det ödeland som spelet utspelar sig i. I en öppen värld får vi ta del av den gudsförgätna värld som Rage 2 utspelar sig i. Det var ingen växthuseffekt som förstörde världen. Inte ett världskrig. Det var en asteroid.
Walker, vår protagonist berättar hur han såg allt hända och hur han nu har tröttnat på att bara stå på sidlinjen och låta saker hända. Nu tar han sitt öde i sina egna händer och tänker stoppa dem som utnyttjar kaoset till sin egen fördel. Tänk Borderlands, tänk Mad Max. Har ni spelat det första spelet gör ni säkert redan det.
Världen är sömlös och låter spelare utforska den efter eget tycke och behag. I trailern får vi se hur strider går till och hur en mängd olika vapen fungerar, tillsammans med den extremt kladdiga röra du kan lämna motståndet i med diverse oortodoxa, explosiva verktyg. Vi följer Walker i ett av uppdragen och får en tydlig bild av hur spelet kommer se ut när vi själva tar del av det. Och för oss skjutgalna FPS-gamers med PvE i tankarna ser det väldigt lockande ut.
