Pandemi och restriktioner är numera mest ord som triggar förträngda trauman. Trots att de båda känns så långt borta och att vardagen som var mer eller mindre är återställd, lyser många evenemang ännu med sin frånvaro. Några sådana evenemang är mässor och träffar i retrospelens tecken, som tycks ha blivit något av en raritet. De två största mässorna, Retrospelsmässan och Retrospelsfestivalen, överlevde aldrig riktigt covid, även om de kanske hade tackat för sig oavsett.
Retrogathering är mer en träff än en mässa, men kommer ändå väldigt nära känslan. Denna träff kommer i två smaker: en i generellt retrotema och en med hemdatortema. I helgen gick den förstnämnda av stapeln, och står sig som en av de mest välbalanserade evenemangen i sitt slag. Skådeplatsen är, som den varit sedan 2012, Växhuset i Västerås.
Den yngre publiken
Till att börja med är arrangörerna för Retrogathering helt införstådda med att retrospelare generellt har uppnått åldern där vi blivit föräldrar. Därför släpptes besökare under 12 år in gratis i vuxet sällskap – och det gav resultat! Enligt arrangörernas egen räkning handlade det om 130 barn som kom in. Det här är barn som får chansen att sugas in i de små bitarnas värld precis som deras föräldrar blev i liknande ålder. Ska retrospelande bevaras för framtiden finns nog inget bättre sätt att få upp ögonen för det hos de yngre än så här.
Oavsett ålder fanns det dock massvis med spel att förkovra sig i. Den sedvanliga uppställningen tjockteveapparater tillät allt från PlayStation 1, Super Nintendo och SEGA Master System till gamla hemdatorer av fabrikat jag själv inte kunde räkna upp. Förutom en rad runda skärmar stod även en handfull arkadmaskiner och flipperspel intill väggarna i ankomsthallen. Trots detta blev volymen imponerande nog aldrig för mycket. Kanske är det för att det är högt i tak eller andra akustiska orsaker, men det var hur som helst aldrig otrivsamt hög volym. Samtal kunde föras utan större svårigheter, och det var ju väl för träffens största utställare: Embracer Games Archive.
Embracer var SEGA
Embracer har trots senaste tidens mediala uppmärksamhet kommit att bli lite av en Sveriges stolthet inom spelbranschen. Det gäller inte minst den delen som kallas Embracer Games Archive och som har ambitionen att samla, vårda och tillgängliggöra fysiskt utgivna spel för ett stort antal spelmaskiner i forsknings- och arkiveringssyften. I dagsläget består arkivet av över 80 000 spel och denna samling huseras i Karlstad.
Från Karlstad fick Embracer dock med sig ett par maskiner, varav en var SEGA SG-1000. Utställningen, som bar temat 1983, blev lite av ett dragplåster för Retrogathering, och det var SG-1000 som stal showen. Denna ”proto-Master System” stod inkopplad i en söt liten tjockmonitor med en fantastisk bildkvalitet och visade stolt upp det arkadspelsaktiga Girl’s Garden. Det var inte svårt att förstå dragningskraften i vare sig den nätta lilla konsolen eller i det enkla gameplayet, som trots sina 40 år på nacken var vanebildande kul!
Jag hoppas att Embracer tar fler tillfällen som Retrogathering i akt. Det är en bra mötesplats att visa upp vad arkivet handlar om, hur långt man har kommit och varför det är viktigt. Det är ju dessutom riktigt bra PR för ett företag som kanske är lite i behov av det just nu.
Föreläsningar och turneringar
Retrogathering har tidigare kunnat stoltsera med David Wise och Kevin Bayliss som föreläsare. I år kom turen till svensken Carl-Erik Skårstedt. Skårestedt gav lite av sitt livs historia, från att ha utvecklat Mega Drive-spel, till PS2, PS3 och Xbox, till att nu komma varvet runt och porta Mega-Drive-spel till PC.
Scenen var i stort sett fullsatt hela tiden vad jag själv kunde se. Den här gången var den belägen i den ljusare av de två stora salarna som RG brukar använda. Denna sal brukar annars husera marknad och auktion (som jag kommer mer till sen), men kunde nu ha bådadera med hjälp av en avspärrning och separat ingång till scenutrymmet. Trots ljuset gick projektorn bra och ljudvolymen dog inte helt för att man stod på marknadssidan om avspärrningen, så hela salen kunde faktiskt åtnjuta föreläsningen utan större problem. Jag må bara ha hört brottstycken själv, men en hjärna som hjälpt till att koda den fenomenala pärlan Pocahontas hade mycket att dela med sig av.
Scenen användes för övrigt också till inte mindre än tre turneringar: Super Mario Bros, Street Fighter 2 Turbo samt SM i PONG. De hade alla fina priser som gav spelarna (och i synnerhet vinnarna) mer än bara äran att ta med sig hem.
Marknad och auktion
Scenen var också hem åt den enda riktigt låga delen på hela evenemanget: auktionen. Jag hade själv först tänkt sälja som utställare på RG, sedan ta med ett par objekt att auktionera, för att i slutänden avstå båda idéer till förmån för att bara vara besökare. Det gjorde jag rätt i, känner jag i tursam efterhand; auktionen hade fyra objekt och drog en liten, men skeptisk publik. En publik jag inte själv var del av, då jag hade dragit mig till Sushi Yama för lunch, som traditionen bjuder.
Ett tips från en i mitt sällskap: Låt alla säljare bidra med ett objekt till auktionen. Då blir det automatiskt ett 20-tal objekt och intresset är i princip garanterat. Det är dessutom lättare att få bra information om objektet som presentatören senare kan delge publiken för att spä på den sporadiska nyfikenheten. Auktionen är alltid lite av ett vilt kort på Retrogathering. Särskilt jämfört med marknaden, som är det största dragplåstret.
Årets utställare på RG-marknaden var en bra samling av privata aktörer och momsregistrerade affärer. Spel & Sånt från Norrtälje, Mackapär från Göteborg, Nostalgibutiken från Åkersberga och LazerCat från Norrköping, för att nämna några. Den sistnämnda har blivit något av en favorit, och jag handlade där även i år.
Trots små inköp personligen i år är det ändå marknaden som lockar mest, även för mig. Det gör mig dock väldigt glad att Retrogathering har blivit mycket mer än så. Även om evenemanget riskerar att börja lida lite väx(t)verk så tror jag ändå att stjärtrummet finns där, eftersom hjärterummet är så uppenbart stort. Det är också trösterikt för mitt eget retroälskande hjärta att medelåldern tycks sjunka något.
