Super Nintendo var den första spelkonsol som jag och mina bröder fick uppleva under vår barndom. Trots sitt yttre var det en kraftmaskin med sin 16-bitarsgrafik och sitt speciella ljudkort som verkligen tog i från tårna. Konsolen fick ett digert spelutbud med många minnesvärda titlar. En av dessa var Donkey Kong Country – juvelen som fick alla SNES-gamers att klättra på väggarna av ren upphetsning.
Efter att ha spanat in spelet under en längre tid togs beslutet att spendera alla vår mödosamt uppbyggda veckopengar på den japanska gorillan i det vackert utformade pappersfodralet. Butiksassistenten fick länge räkna alla kronor och ören som lades på disken innan spelet var vårt. Väl hemma installerades kassetten genast i den grå plastboxen och direkt ut från högtalarna dundrade musiken tillsammans med introt.
Grafiken var på den tiden helt otrolig (läs: 1995) och likaså animationerna samt ljudet. Allt förhandssnack om spelets tekniska kapacitet stämde med råge. Kvar satt tre uppjagade slynglar som bokstavligen spelade rubbet ur SNES:et ända till slutbossen King K Rool. Donkey Kong Country var värt varenda krona, trots den saftiga prislappen på hela 500 kronor.
Donkey Kong Country blev ett av de sista stora spelen för SNES:et innan 3D-revolutionen gjorde entré på allvar i vardagsrummen. Än idag kan jag höra tonerna av Aquatic Ambience när jag tänker tillbaka på den tiden. 90-talet blev inte vackrare än så här, speciellt när jag fick rida en svärdfisk på botten av havet.
