Papparecensioner: Dragon Ball Z: Kakarot

Dragon Ball Z: Kakarot är ett schysst, avkopplande actionrollspel som lämpar sig väl för trötta animeföräldrar. Men det är tyvärr inte den Super Saiyan vi behöver.

Jag var nog den enda ungen som sprang runt och sköt kamehamehas i min fantasi, skrek rumpan av mig när jag “powered up” och gjorde pruttljud med läpparna när jag imiterade ljudeffekterna från Gokus strider. 90-talets Sverige hade inget Dragon Ball Z på teve. Men eftersom jag spenderade somrarna i Spanien där Dragon Ball var ett etablerat fenomen, blev jag skolans enda Dragon Ball-fan.

Internets intåg fick anime att sakta sippra in i den svenska kulturen och tillsammans med Sailor Moon på TV4 fick Sverige en liten animerörelse. I dag är tillgången stor och marknaden mättad med både västerländska serier och importerad anime. Att introducera sitt barn för anime i dag är en snårig djungel där Pokémon dominerar. Men innan det här blir en boomer-krönika ska vi sikta in oss på Bandai Namcos senaste animespel: Dragon Ball Z: Kakarot.

Kamehame-huh?

Dragon Ball Z: Kakarot är ett actionrollspel för en spelare som återberättar den fullständiga Z-serien. Du axlar rollen som Goku (annars känd som Kakarot) och de andra kämparna från serien i deras kamp att försvara jorden från allt mäktigare hot. Det är en banal berättelse som i dag inte kittlar några nerver annat än den nostalgiska. Mycket av seriens humor och spänning går också förlorad i övergången till spelmedium och en sviktande presentation.

Stundvis upplever jag Dragon Ball Z: Kakarot som splittrad. Övergångarna mellan filmiska sekvenser och spel är chockerande tydliga som om utvecklingen skett på två olika håll. Här hade Kakarot vunnit på att väva in filmiskt berättande i dialoger på samma sätt som västerländska rollspel ofta gör.

Majoriteten av Kakarot lider av spartanska interaktioner med textrutor, robotaktiga animationer och begränsade röster. Men när det drar ihop sig för episka strider övergår Dragon Ball Z: Kakarot till välregisserade actionsekvenser som får spelet att briljera. Här visar att utvecklaren CyberConnect2 att de ändå kan sin sak. Om de bara hade gått hela vägen.

Läs gärna vår förhandstitt från Gamescom 2019.

Avkopplande action

Initialt trodde jag att Dragon Ball Z: Kakarot var ett påfrestande spel som skulle kräva flera timmar av grindande för att klara av, något som är typiskt för japanska rollspel. Men efter några timmar insåg jag att Kakarot är mer chill än sina gelikar. Behovet av monotont nötande är borta och istället kan jag lulla runt i eget tempo och ändå ha en rimlig chans mot bossarna. Dragon Ball Z: Kakarot är även ett spel vi upptagna föräldrar kan klämma in på kvällarna och avsluta innan pensionen.

Stridssystemet och metoderna för hur du uppgraderar karaktärerna är likaså okomplicerade. Kontrollen har ett fåtal tekniker som enkelt blir bemästrade efter att du får några strider på nacken och de olika uppgraderingarna är enkla att förstå sig på. Bland annat ska du samla råvaror och laga maträtter – något som tråkigt nog blir monotont då du bara kan tillaga och äta en maträtt åt gången.

Obligatoriskt pappaskämt.

Den trötta förälderns guilty pleasure

Sammantaget är Dragon Ball Z: Kakarot ett spel jag tycker är väldigt avslappnande att spela. När ungarna somnat och jag inte orkar ta på mig headsetet och vara social online blir Kakarot min perfekta tillflykt. Berättelsen är kravlös, striderna är lagom svåra och kartorna är befriade från ockersamlande av menlösa föremål. Den största nackdelen är att Kakarot inte är ett särskilt kul spel att titta på, så partnern bredvid i soffan riskerar att bli rastlös och sjunka ner i planlöst scrollande på Facebook – som min kära hustru.

Om du har en tonåring som utforskar animeträsket, eller om du själv aldrig sett Dragon Ball, kan Kakarot fungera som en inkörsport till källmaterialet – du måste dock ha intresset. Spelet är en ypperlig sammanfattning av animen, trots att mycket går förlorat i processen (till exempel går de centrala kvinnorna i serien, Bulma, Chi-chi och Videl, miste om värdefullt utrymme). Jag tror ändå att Dragon Ball Z: Kakarot är något du njuter bäst av om det finns en nostalgisk kontext. Det här är helt klart ett spel för fans av serien.

Dragon Ball Z: Kakarot är i dagsläget ett fullprisspel med frivilligt season pass för kommande, ännu inte utannonserat DLC.

Summering
Dragon Ball Z: Kakarot underhåller med häftiga stridssekvenser, avkopplande tempo, intensiva bosstrider och några små sidoaktiviteter att sysselsätta dig med. Men repetitiva sidouppdrag, stela animationer och ihåliga dialoger drar ner ett annars roligt actionrollspel.
Bra
  • Snygg grafik som matchar animen
  • Engagerande möten med bossar
  • Rätt avkopplande
Sämre
  • Monotona spelmoment
  • Repetitiva sidouppdrag
  • Vacklande kvalitet mellan sekvenser
7
Gillar
Jag är en gamer av den gamla skolan och uppskattar både spel som utmanar mitt tålamod och spel som jag kan fly in i. Mina bästa minnen kommer från Super Mario Bros. 3, Mega Man, The Legend of Zelda och Final Fantasy. Nu finner jag mina kickar i Destiny, Bloodborne och Shovel Knight och gömmer mig i Bethesda och BioWares världar.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.