Undertecknad kan lika gärna bekänna direkt att racingspel som Project Cars 3 inte är en prioriterad genre så länge inte Mario Kart-serien eller Burnout Paradise räknas in men eftersom jag recenserade Gran Turismo 6 när det begav sig en gång i tiden har jag ändå viss vana får man väl säga. Och jag fortsatte spela GT6 ett bra tag efter att jag inte var tvungen också.Men GT6 kom 2013 och första Project CARS 2015, så det var praktiskt taget tusen år sen i TV-spelsvärlden. Nu är det 2020 och till följd av nån slags läcka har release för Project Cars 3 tidigarelagts, till 28 augusti.
Som läsaren märker har jag inte alls hängt med i utvecklingen när det gäller naturtrogna racingspel, utöver ovan nämnda recension samt iPadspelet Asphalt 8 som bara kan anses vara realistiskt till en viss gräns. Det man kan skönja av kort men energisk googling är dock att Project CARS 2 bland särskilt intresserade allmänt anses vara bland det bästa som kan fås för pengar inom realistisk racingsimulator. Som racingmugglare kan jag tycka att trean fyller den dojan hyfsat väl, men kärntrupperna hade redan långt tidigare satt bromsvätskan i vrångstrupen av förtret.
Man har nämligen gjort stora avsteg från den sedan tidigare inslagna och framgångsrika vägen. Realismen är troligen den största stötestenen för konnässörerna, ity Project Cars 3 klassificeras inte som racingsimulator, utan som arkadracing. Exempelvis är slitage och bränsleåtgång borttaget, vilket förstås även eliminerar depåstopp. Som jag förstår det handlar det också till viss del om spelets fysik och grafik. En som jag, som inte har påslakan med Good Year-tryck är däremot helt obrydd av den biten, men det får sägas att mitt GTX 1070-kort inte når upp till rekommenderad nivå. Jag läser även att en del anser att den grafiska realismen var bättre i PC2 och att det extra krutet alltså lagts på snyggare rörelseoskärpa och disigare fuktdis.
Jag vet inte hur karriärläget har sett ut i föregångarna, men det har tydligen också ändrats en hel del. Ingen sammanhängande story finns, utan bara en serie flikar med diverse utmaningar. Jag ser stora likheter med hur det såg ut i Gran Turismo, men antar att något har blivit snuttifierat jämfört med tidigare spel. Åtta timmars körtid har tagit mig genom 4% av karriären, så det är ändå inte frågan om något minimalistiskt. En STOR fördel här jämfört med många andra spel med karriärläge är att man för ingamelåtsaspengar kan köpa sig förbi olika spärrar vilket sparar en del tid och gråa hår.
Den ekonomiska modellen är annars lite av en berg- och dalbana, för man kunde förvänta sig, tycker jag, att pallplacering skulle generera klirr i kassan oavsett exempelvis om man vunnit racet tidigare, men så ligger det inte till. Det är till och med så att jag flera gånger blir förvånad över att jag inte vinner pengar, både i karriär och onlineläge. Garaget där man handlar uppgraderingar till bilen är dessutom så lömskt inrättat att det kostar pengar att byta tillbaka till sämre delar.
När jag så i hastigheten uppgraderar min första bil till för hög rating och i samma sväng gör av med samtliga låtsasdinarer på kontot, så sitter jag med en bil som jag inte får köra i serie E, men behöver pengar för att få lov att nedgradera till delar jag nyss hade. Vid det tillfället lyckades jag emellertid tjäna en hacka online, så det löste sig. Man bör således vara uppmärksam på att inte förköpa sig. Bilarna är många och varierade, men inte FÖR många (Stående exemplet GT6 stoltserade med 1200, varav flera helt enkelt var på varann följande årsmodeller av Mitsubishi Lancer EVO, eller rallybilar från Subaru med olika stallfärger) och inte helt orimligt prissatta utifrån sammanhang.
En annan fördel med multiplayerläge och andra online-event är att man inte är bunden till de sorgliga åk som huserar i eget garage utan får lov att låna nödvändiga maskiner för olika sorters race. XP-utdelningen blir dock något lägre. Laddtiderna inför varje race är i bilspelens vanliga ordning evinnerligt långa. Det verkar dessutom ta extra tid när man som jag växlar till andra appar medan spel laddar. Positivt då att synkroniseringen med online-lobbyn går ganska snabbt, så det inte blir någon extra fördröjning där.
Såsom varande en något sämre dataspelsbilförare (utom i Mario Kart Double Dash, där är jag KUNG) och körkortslös även IRL, tar jag förstås hjälp av hela batteriet stödhjul och hjälpmedel när jag ska köra. Det ger säkert nackdelar när man blivit mer van, men för en som inte har vett att bromsa i kurvorna är det skönt när spelet gör det åt en. Systemet med markörer för att hitta bästa linje och apex och visa när det är lagom att gasa och bromsa är tydligt och känns behändigare än exempelvis Gran Turismos vita ideallinje som blir röd när en borde ha bromsat. Med alla skyddsnät bortkopplade är det desto mer uppenbart att spelserien riktar sig till de verkliga konnässörerna. Det är gräsligt oförlåtande. En viktig poäng är förstås att jag inledningsvis lirade med tangentbord. När jag gick över till Xboxkontroll förbättrades varvtiderna med över 10 sekunder direkt. Har själv aldrig gillat att köra med rattkontroll och liknande, men här känns det faktiskt till och med för mig som att fördelarna är uppenbara. Möjlighet finns också att använda musen att svänga med, men det kräver troligen viss tillvänjning. Jag gav upp efter mindre än en minut av ohejdat kaos.
Ljudet är inte mycket att orda om. Musiken är svängig men inte särskilt minnesvärd, bilarna brummar och låter någotsånär verklighetstroget (till skillnad från t.ex. GT6 där alla motorer dämpades till ett astmatiskt flåsande och en krock lät som att slå ihop två utedass i tuggvänlig Hammarplast). Speakern är kanske lite fjompig, men det är väl inget att hänga upp sig på.
Sparade replays kan ju vara bra att ha för att bättra på körteknik, och de går berömvärt fort att spara, men är sjukt tråkiga att titta på. Intelligentare klippning mellan fasta och rörliga kameror hade varit intressantare. Möjligheten att spara ”ghosts”, dvs att en tidigare körning syns i bild och kan verka som hare, är något jag saknar väldigt, men verkar inte vara något som man har känt behov av.
Däremot finns det möjlighet att spara valfritt antal trimningsprofiler för varje bil, något som är totalt och helt och hållet för esoteriskt för mig. Det ges heller inga tips om vad som händer om man pillar med hjulvinklar och axeltryck och vad det nu kan vara. Säkert värdefullt för den inbitne men obegripligt för gemene man som inte gitter finkamma reddit efter rätt info.
Sammantaget ett välgjort spel som kan bereda mycket nöje för den som så önskar. Frågan är dock VEM spelet är tänkt för. Diehard-fans av naturtrogen simulator är alienerade i och med de vägval som tagit spelet åt arkadhållet. Arkadspelarna tycker kanske å sin sida att för mycket av det träigt verklighetstrogna finns kvar. Återstår då söndagsseglare som undertecknad, men då är frågan om de utan gediget racingintresse skulle lägga närmare 70 europeiska dinarer på ett racingspel, med möjlighet att pytsa ut ytterligare 40 på ett season pass. Personligen måste jag tvivla.
Project Cars 3 släpptes 28 augusti till PS4, Steam och Xbox One
