Rose & Camellia Collection Recension

Håhåjaja, en sån där skvatt galen animefest främst för invigda igen. Jag kan dock lova att du inte vill tacka nej till den här inbjudan ändå. Åtminstone inte om du gillar kreativa minispel och en berättelse som lutar åt vad-ända-in-i-min-sushi-är-det-här.

Lite bakgrund är på sin plats: Rose & Camellia Collection är en antologi av gamla Flash-spel (minns ni Flash? Må det vila i frid.) konverterade still Nintendo Switch. De utvecklades av Nigoro, som gjort sig kända för La Mulana-duon av spel (vilka passande nog får ett gästscenario i denna titel).

I begynnelsen

Berättelsen i Rose & Camellia Collection beskrivs bäst som animestilat småbråk inom en aristokratisk familj. Familjen ifråga heter Tsubakikoji, och alla fyra grundscenarier låter dig ta kontrollen över en karaktär från denna familj. Det sista låter dig, som nämnt, ta del av samma sorts bråk inom karaktärsgalleriet för La Mulana-spelen.


Inom ramen för narrativet kan du förvänta dig karaktärer som bokstavligen är uppåt väggarna: muskulösa tjänarinnor, högfärdiga damer i överflöd och en och annan ohelig, muterad best. Det hela är så klart menat att locka till skratt. Själv kiknar jag inte direkt, men jag ler stort genom hela upplevelsens befängdhet, fan av anime som jag är. Jag menar, spelet har till och med en introsekvens som ser ut som ett legitimt serieintro, med signaturmelodi och allt. Jag älskar det; du bör veta vad du ger dig in på.

Kontrollen

Rose & Camellia: Slagsmål

Berättelsen är dock bara ett redskap – en ursäkt för att få lov att örfila varenda stackare som står i din väg. Efter varje scen som för berättelsen vidare väntar nämligen en bosstrid. Dessa är fem stycken per episod/scenario, vilket ger totalt 25 strider. Varje scenario lägger till en mekanik till att bemästra, men i grund och botten är det turbaserad strid som gäller. Du fintar, duckar, slår dubbelslag och levererar specialattacker om vartannat – antingen via touch-skärmen eller via (en) JoyCon. Jag själv fann det sistnämnda lättare på grund av att kontringarna var lättare att utföra, men båda kontrollmetoder fungerar bra. Det är kanske den mest kreativa användningen av JoyCon sedan Vitamin Connection (även det skapat av WayForward).

De fem episoderna/25 striderna är riktigt roliga i sig, särskilt om man gillar fjärde-väggen-skämt och allmänt självmedveten narrativ dumhet och stereotyper med japansk smak. Men här finns ju också ett VS Mode. Du kan med andra ord utmana din värsta ovän på en virtuell örfilsduell. Ni kan till och med välja fritt bland alla spelets karaktärer. Spelare 1 är dock låst till spelarkaraktärer och Spelare 2 låst till fiendekaraktärer (viss överlappning finns). Ni kan välja att bibehålla de hälsomässiga olikheterna, eller låta båda börja med lika hälsa i inställningarna. Och på tal om inställningarna.

Ambitionen

Rose & Camellia Collection på Switch är en rätt ambitiös remaster, kan man säga, signerad inga mindre än WayForward. Det är fullt röstsatt på både engelska och japanska – båda med väldigt duktiga röstskådespelare. Eller vad sägs om Cristina Valenzuela (Shantae) och Anna Brisbin (River City Girls, Bayonetta 3)? Intressant nog är de japanska inte alls lika välkända, och framför allt inte lika väldokumenterade för dessa roller (Natsue Takahashi, Kayo Ishida, Akiha Matsui, Harumi Asai, för att nämna bara första episodens röstisar). De gör i vilket fall ett precis lika bra jobb som sina anglosaxiska gelikar.

Allt som allt är Rose & Camellia Collection riktigt kul så länge det varar. Det är ett nyhetens behag över det man inte riktigt har känt sedan rörelsekontroller och touchskärmar var något nytt inom spelbranschen. Hade det släppts då hade det säkert kunnat bli en stor grej. Som det är nu kommer det antagligen att tyna bort som en kuriositet. Oförtjänt så, som du frågar mig.

0 Delningar
Summering
För animenörd som undertecknad är Rose & Camellia Collection guld. För alla andra går det nog inte ner utan ett visst motstånd, eller i varje fall period av invänjning. Oavsett är det en titel med så mycket glimt i ögat att det bländar, och en kreativ användning av Switchens kontrollmetoder.
Bra
  • Kreativ rörelse- och touchkontroll
  • Skvatt galen berättelse med bra(?) humor
  • Höga produktionsvärden för vad det är
Sämre
  • Antagligen lite för dyrt för vissa
8
Bra
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.