”Rogue lite” har blivit definitionen på spel med procedurella banor, instadöd och progression som sträcker sig över spelomgångarna. Bland de mer kända spelen i samma genre har vi The Binding of Isaac: Rebirth, Rogue Legacy och Dead Cells, för att nämna några. Marknaden har överösts av dylika spel, med väldigt olika resultat, och vi verkar ha hamnat i en andra våg av den moderna roguerenässansen. De tre nämnda är några av de bästa i genren och nu väntar ett till spel som kommer sålla sig till den gentila skaran härligheter i slutet av 2020. Här har ni ScourgeBringer.
Som gameplayfantast är det alltid lika roligt att hitta nya spel som är designade med det i fokus. När det är i tvådimensionell retrografik får pixelfantasten sitt också. Det är både snyggt och känns bra. ScourgeBringer är just detta och det är lika roligt att spela det nu som det var på Gamescom. Jag kommer på mig själv med att ha kört tiotalet vändor och tiden har knappt rört på sig.
Den som väntar på något gott…
Spelet är fortfarande ute i en beta och utvecklarna på Flying Oak Games jobbar vidare med att finslipa det sista inför en release i slutet av året. Av betan att döma känns spelet väldigt klart redan. Jag upplever inga buggar eller störande moment som känns onaturliga för spelet. Än så länge har jag bara klarat av första världen och har nosat lite på vad som kommer efteråt, så jag har inte spelat igenom hela betan än.
Eftersom detta är ett tvådimensionellt spel med fokus på gameplay är en handkontroll att starkt rekommendera. Det är som gjort för den typen av kontroll och det är verkligen en fröjd att flyga fram med svärdet i de olika rummen. Dina attacker varierar mellan grundläggande hugg med svärdet, dashes som låter dig attackera och dodga, stuns som kan hindra fiender från att göra specialattacker, samt en liten kanon som kan skjuta projektiler på fienden. Med de olika uppgraderingarna kan du låsa upp nya attacker, mer hälsa och bonusar som främjar din framfart i varje omgång.
”Här har jag inte varit än…”
Utöver en procedurellt genererade kartor, fiendeplaceringar och items vid varje genomspelning, får du även en karta som är otroligt inbjudande. Ta en titt på kartorna i Legend of Zelda till NES, eller det lite mer besläktade The Binding of Isaac: Rebirth. Det är ett rutnät med varje rum representerat av en fyrkant på kartan. I vissa rum hittar du speciella saker (minibossar, shops, Altars of Blood) och de är markerade med särskilda symboler. Om du är lagd åt det mer nyfikna hållet och tycker om att utforska kommer nog kartorna täckas till 100% till en början. Detta kan vara en tidig fascination som kommer gå över med tiden, men balansen kommer nog ligga på huruvida en vill ha droplets att handla med eller inte.
Upprepning på gott och ont
Precis som alla andra rogue-lites är ScourgeBringer ett enformigt spel. Det har en grundidé som det bygger kring och den är, precis som i andra framgångsrika rogue-lites, väldigt finslipad. Detta gör att för de rätta spelarna är det här något som kan få timmarna att rusa iväg och beslutsamheten att bli bättre, reflexerna snabbare och din karaktär starkare. Som fan av rogue-lites är det här otroligt roligt och monotonin som infinner sig i dessa spel är väldigt subjektiv. Det är alltid nya banor, nya föremål och nya sätt att hantera det på. För mig är upprepningen långt ifrån ett problem. Är du en gamer som vill ha mer variation, lite story och en mer statisk bandesign är det här ingenting för dig (jag tittar på dig, Daniel Onemark). Med det sagt så finns det ändå en trogen skara spelare som förmodligen kommer älska det här (jag tittar på er, NorthernLion och Cobaltstreak).
ScourgeBringer är med andra ord inte för alla. Min bedömning av spelet är dock i egenskap av en rogue-lite och hur det mäter sig på den fronten och det här känns otroligt bra och landar väldigt högt på topplistan för mig. Grafiken är tydlig och snygg, utan en massa specialeffekter som får det att kännas som ett modernt spel med retrodesign. Det här är mer genuint än så. Med ett gäng olika förmågor att låsa upp, föremål att hitta eller köpa i varje värld och ett höghastighetsgameplay som känns snyggt och exakt är det här ett otroligt roligt spel som landar i samma kategorier som t.ex. Super Meat Boy och valfri gameplay i en speedrun. Om du längtat efter ett spel som kan spelas mellan fem minuter och ett par timmar, så har du definitivt något att se fram emot. Jag vet att jag gör det. 2020 börjar väldigt bra och ser ut att bli ett väldigt bra spelår överlag.
För mer info om ScourgeBringer, besök den officiella hemsidan.
