ScourgeBringer Preview

När jag besökte Dear Villagers på GamesCom förra året testade jag ett litet spel som fick mig att falla pladask. ScourgeBringer var ett simplistiskt, beroendeframkallande spel som fick presentatörerna att artigt be mig gå någon gång, då jag hade svårt att slita mig. Men kan spelet fortfarande få mig att swoona?

“Rogue lite” har blivit definitionen på spel med procedurella banor, instadöd och progression som sträcker sig över spelomgångarna. Bland de mer kända spelen i samma genre har vi The Binding of Isaac: Rebirth, Rogue Legacy och Dead Cells, för att nämna några. Marknaden har överösts av dylika spel, med väldigt olika resultat, och vi verkar ha hamnat i en andra våg av den moderna roguerenässansen. De tre nämnda är några av de bästa i genren och nu väntar ett till spel som kommer sålla sig till den gentila skaran härligheter i slutet av 2020. Här har ni ScourgeBringer.

Som gameplayfantast är det alltid lika roligt att hitta nya spel som är designade med det i fokus. När det är i tvådimensionell retrografik får pixelfantasten sitt också. Det är både snyggt och känns bra. ScourgeBringer är just detta och det är lika roligt att spela det nu som det var på Gamescom. Jag kommer på mig själv med att ha kört tiotalet vändor och tiden har knappt rört på sig.

Tempot är skyhögt, men kontrollen hänger med utan problem. Att starta en ny vända när en dött sker nästan omedvetet och vips sitter du och försöker ännu en gång.

Den som väntar på något gott…

Spelet är fortfarande ute i en beta och utvecklarna på Flying Oak Games jobbar vidare med att finslipa det sista inför en release i slutet av året. Av betan att döma känns spelet väldigt klart redan. Jag upplever inga buggar eller störande moment som känns onaturliga för spelet. Än så länge har jag bara klarat av första världen och har nosat lite på vad som kommer efteråt, så jag har inte spelat igenom hela betan än.

Eftersom detta är ett tvådimensionellt spel med fokus på gameplay är en handkontroll att starkt rekommendera. Det är som gjort för den typen av kontroll och det är verkligen en fröjd att flyga fram med svärdet i de olika rummen. Dina attacker varierar mellan grundläggande hugg med svärdet, dashes som låter dig attackera och dodga, stuns som kan hindra fiender från att göra specialattacker, samt en liten kanon som kan skjuta projektiler på fienden. Med de olika uppgraderingarna kan du låsa upp nya attacker, mer hälsa och bonusar som främjar din framfart i varje omgång.

Varje gång du dött hamnar du vid ett mystiskt träd med tillhörande mystisk gubbe som talar osammanhängande med tilltalande. Här kan du uppgradera dig själv genom att låsa upp nya förmågor som gör nästa vända ännu effektivare.

“Här har jag inte varit än…”

Utöver en procedurellt genererade kartor, fiendeplaceringar och items vid varje genomspelning, får du även en karta som är otroligt inbjudande. Ta en titt på kartorna i Legend of Zelda till NES, eller det lite mer besläktade The Binding of Isaac: Rebirth. Det är ett rutnät med varje rum representerat av en fyrkant på kartan. I vissa rum hittar du speciella saker (minibossar, shops, Altars of Blood) och de är markerade med särskilda symboler. Om du är lagd åt det mer nyfikna hållet och tycker om att utforska kommer nog kartorna täckas till 100% till en början. Detta kan vara en tidig fascination som kommer gå över med tiden, men balansen kommer nog ligga på huruvida en vill ha droplets att handla med eller inte.

Inget krångel – du ser vilka rum som är outforskade och var de olika specialrummen är. Till höger ser du dina bonusar.

Upprepning på gott och ont

Precis som alla andra rogue-lites är ScourgeBringer ett enformigt spel. Det har en grundidé som det bygger kring och den är, precis som i andra framgångsrika rogue-lites, väldigt finslipad. Detta gör att för de rätta spelarna är det här något som kan få timmarna att rusa iväg och beslutsamheten att bli bättre, reflexerna snabbare och din karaktär starkare. Som fan av rogue-lites är det här otroligt roligt och monotonin som infinner sig i dessa spel är väldigt subjektiv. Det är alltid nya banor, nya föremål och nya sätt att hantera det på. För mig är upprepningen långt ifrån ett problem. Är du en gamer som vill ha mer variation, lite story och en mer statisk bandesign är det här ingenting för dig (jag tittar på dig, Daniel Onemark). Med det sagt så finns det ändå en trogen skara spelare som förmodligen kommer älska det här (jag tittar på er, NorthernLion och Cobaltstreak).

Med ett gäng intressanta uppgraderingar blir din genomspelning desto lättare…eller ska vi säga mer flytande och effektiv? Här ovan ser ni “Fury” – en attack som besinningslöst går lös på alla fiender i rummet på ett spektakulärt sätt.

ScourgeBringer är med andra ord inte för alla. Min bedömning av spelet är dock i egenskap av en rogue-lite och hur det mäter sig på den fronten och det här känns otroligt bra och landar väldigt högt på topplistan för mig. Grafiken är tydlig och snygg, utan en massa specialeffekter som får det att kännas som ett modernt spel med retrodesign. Det här är mer genuint än så. Med ett gäng olika förmågor att låsa upp, föremål att hitta eller köpa i varje värld och ett höghastighetsgameplay som känns snyggt och exakt är det här ett otroligt roligt spel som landar i samma kategorier som t.ex. Super Meat Boy och valfri gameplay i en speedrun. Om du längtat efter ett spel som kan spelas mellan fem minuter och ett par timmar, så har du definitivt något att se fram emot. Jag vet att jag gör det. 2020 börjar väldigt bra och ser ut att bli ett väldigt bra spelår överlag.

För mer info om ScourgeBringer, besök den officiella hemsidan.

I The Entangled Ingress startar de hundratals rundor du har framför dig. Det är här du börjar ditt äventyr i ScourgeBringer.
Summering
Gameplay är det viktigaste i ScourgeBringer och tillsammans med rogue-principen får vi ett spel som kan (och bör!) spelas om och om igen. Designen är riktigt snygg, både vad gäller ljud och grafik. När du väl lyckats klara av det är det bara att försöka slå din gamla tid med hjälp av spelets timer som låter dig klocka dina framsteg. Är du förtjust i spel som The Binding of Isaac: Rebirth och Dead Cells är det här definitivt ett måste i samlingen. Att komma på sig själv med att försöka för fyrtioelfte gången är inget konstigt - ScourgeBringer drar in dig och får dig att vilja försöka "bara en gång till" - och det är underbart.
Bra
  • Underbar gameplay
  • "Bara en vända till"
  • Utsökt spritegrafik med fina animationer
  • Lätt att lära, svårt att bemästra
Sämre
  • Kan bli enformigt för vissa
8
Bra
Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.