Vem bad om det här?
Jag har grunnat och gnolat, vänt och vridit på det här länge nu, men jag har ännu inte kommit fram till vilken målgruppen är för The Witcher 3 på Switch. Min egen situation är den att jag äger en PC och en Nintendo Switch. PC:n är inte sofistikerad nog för The Witcher 3 (jag vet, men nu pratar vi inte mer om den), så ett alternativ är ju helt klart att spela det på Nintendo Switch, om jag helt enkelt bara måste ha det nu på momangen. Men innan jag ens överväger det här har jag en, eller rättare sagt två stora ok bakom mig: jag har vare sig spelat ettan eller tvåan i spelserien. Åtminstone inte i någon nämnvärd utsträckning (och för det kan vi tacka Steam-reor).
Säga vad man vill om The Witcher 3, men att kalla det för ett fristående spel är att vara helt blind för den röda tråden. Det är inte som med klassiska Bond-filmer där var och en av dem likväl kunde ha utspelat sig i olika universum. Det här är dock Geralt av Rivia, och han går inte att reducera till en fattig samling stereotyper och kalla det klart. Här krävs en större berättelse för att befästa sammanhang. Även om en hel del bakgrund återkommer i takt med att du kommer längre in i The Witcher 3 kan jag aldrig riktigt skaka av mig känslan av att något fattas. Det är väl konsumenter som jag som är anledningen till att industrin skyr uppföljare (åtminstone sådana med nummer) som pesten.
Trappstegseffekten i full gång
Det är något nästan poetiskt över att se storspel som Wolfenstein, ARK och The Witcher 3 på Nintendo Switch. Spel som inte riktigt har på konsolen att göra, men som försöker sitt innersta för att flyta på skapligt. Tyvärr är det allt som oftast på bekostnad av allt vad grafisk ambition och estetisk integritet innefattar. The Switcher ser nästan anskrämligt ut, vare sig du kör det dockat eller bärbart. Trots den lilla skärmen syns de suddiga texturerna bakom alla bländande ljuseffekter. Den lilla skärmen gör det snarare svårare att se vad jag faktiskt håller på med än vad den döljer grafikens tillkortakommanden.
Att gnöla över grafik är ju i och för sig bara sååå 2008 och en stabil bilduppdatering med ett sömlöst gameplay går ju faktiskt först, inte sant? För mig personligen gäller detta mantra de flesta dagar i veckan. Här får jag dock varken eller. The Switcher rör sig med rullator och käpp. Han kommer dit han ska, men det är varken med snabbhet, precision eller elegans. Att köra på de svårare svårighetsgraderna kommer inte på fråga; du gör bäst i att spela The Witcher 3 på Switch för storyn. Helst om du, som sagt, har erfarenhet av berättelsen om Geralt upp till trean.
Your hype is on another train
The Switcher är skithäftigt – ett fullkomligt kraftprov på vad en dedikerad skala galna programmerare kan få igång på Switchen. Här finns så mycket att göra; så mycket att se. Och allt får plats i din ficka om den bara är överdimensionerad nog! Något sådant skulle jag nog ha sagt om jag var på resande fot ofta, om jag inte visste hur mycket spelbarheten tagit stryk av portningen, eller eventuellt om jag hade en fascination vid att kunna spela storspel samtidigt som jag sitter på muggen. Missförstå mig rätt: jag kommer garanterat att spela The Witcher-spelen mer i framtiden (en remake/remaster av originalet ligger säkerligen på ritbordet i skrivande stund) – men inte så här.
