Viktigt tillägg: Betyget reflekterar spelets tillstånd vid release. Sedan dess har två patchar fixat de flesta buggar för denne recensent, och titeln kan i praktiken berättigas betyget 5 av 10.
Ebenezer and the Invisible World är svaret på frågan ”Vad hände sen?” för Charles Dickens-klassikern En julsaga. Det är en berättelse som spinner vidare på sagans tråd om försoning och kombinerar det med ett spelupplägg som för tankarna till spel som Metroid Dread och 9 Years of Shadows, men kanske framför allt Castlevania: Dawn of Sorrow. Förvänta dig dock inte att de liknelserna bara följs av lovord.
Spöken och jul
Tajmingen för Ebenezer and the Invisible World kunde egentligen inte varit bättre. Mellan Halloween och Allahelgona är spöken och andar allt vi kan tänka på, medan snön och pyntet i bakgrunderna påminner om att det snart är jul. Och de båda används effektivt. Berättelsen utspelar sig ett år efter romanen, så inte mycket har hunnit hända. Scrooge kan fortfarande se spöken och de ber honom ofta om tjänster. Den här gången är det av det lite större slaget, nämligen att störta en industrimagnat – eller åtminstone få honom att inse sina misstag.
De flesta spöken du hittar ansluter sig snart till dig, antingen direkt eller via någon form av gentjänst. De förser dig alla med en förmåga som antingen är aktiv, passiv eller en del av progressionen (tänk: dubbelhopp). De påminner en hel del om själsystemet från Castlevania: Dawn of Sorrow, som sagt.
Skådeplatsen är Londons gator, torg olika mysiga skrymslen och vrår där emellan. Miljöerna är elegant designade med rik färgpalett som matchar karaktärerna väl. Musiken går estetiskt hand-i-hand med både mysiga och rysliga områden. Melodierna må inte vara så värst minnesvärda, men intensiteten finns där. Fiendedesignen är också riktigt bra på sina ställen, med distinkta och snyggt animerade antagonister. Borträknat ett litet antal som har återanvända mönster/AI är det här värdig design.
Ghosts-like?
Det är lätt att låta sig luras av ett mjukt yttre, men faktum är att Ebenezer and the Invisible World är rejält mycket svårare än det ser ut att vara. Det är dock inte en särskilt rättvis svårighetsgrad. Fienderna skadar alltid en fast mängd hälsa, och den skalar raskt som fanken uppåt utan att din hälsa eller försvarsförmåga gör det. Spelet blir snabbt jobbigt av det och du ser ständigt fram emot nästa sparpunkt – som tack och lov fyller på din hälsopoäng!
Det enda sättet att återfå förlorad hälsa utanför sparpunkterna är med helningsföremål. Dessvärre är dessa extremt ovanliga att hitta i såväl kistor som från fallna fiender. Du kan också köpa dem, men de säljs på en enda plats i spelet. Ett stånd som alltför ofta är en ansenlig stunds resa bort (särskilt innan du låst upp tågstationerna!). Här finns en relik som ökar chanserna får fiender att tappa helningsföremål, men den gör minimal skillnad.
Faktum med att de flesta reliker är rätt dåliga och dyker upp vid helt underliga ställen. Jag fann en som modifierade en förmåga jag inte ens hade låst upp ännu, vilket känns som rätt så absurd planering. Men det är långt ifrån den enda oslipade detaljen i ett annars så lockande spel.
Livskvalitet, nja
Jag har haft det goda nöjet att kunna testa Ebenezer and the Invisible World en god stund innan release, men jag önskar lite att jag inte hade det. I den version/build jag stiftat bekantskap med finns framför allt med flertalet buggar i ljudet. Här saknas också skippa dialog-knapp inför bosstrider, även när du tvingas spela om dem. Världskartan har ingen zoomfunktion, vilket är snudd på skandal. Men det värsta av allt, är en boss i senare halvan som väldigt ofta fryser i sitt attackmönster på ett sätt som påtvingade omstart från närmaste sparpunkt.
Allt det här tillsammans med att fienderna snart plockar ner dig på cirka tre träffar gör att du snart finner att du kämpar mot spelet i ett försök att ha kul. Även utan dessa hinder hade Ebenezer and the Invisible World tyvärr varit medelmåtta. Kontrollen är aldrig riktigt vass nog att tillåta den typen av ordentligt flyt vi finner i spel som Hollow Knight, Ori and the Will of the Wisps eller – framför allt – Timespinner.
Ebenezer and the Invisible World har egentligen tillräckligt många ingredienser för att kunna stå på egna ben. Problemet är att receptet inte riktigt tillagats på rätt sätt. Jag misstänker också att ett par av sagda ingredienser passerat sitt bäst före-datum. Är du ändå villig att provsmaka skulle jag säga: Prova lite i taget, eller vänta ännu hellre till den fått tillagas lite till (dvs. till de förhoppningsvis nära förestående patcherna).
Ebenezer and the Invisible World släpptes den 3 november 2023 till PC (Via Steam), Nintendo Switch, PlayStation 5, och Xbox Series X|S, med en rekommenderad prislapp på cirka 200 kronor. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
