[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Far Cry 3″ developers=”Ubisoft” publishers=”Ubisoft” platforms=”PC, PS3, 360″ genres=”FPS Action” release_date=”2012-11-30″]
När jag säger att Far Cry 3 är det första actionspelet sedan Half-Life 2 som faktiskt lyckas med att få mig att vilja stanna kvar framför TV:n och fortsätta spela, så bör man veta att jag är oerhört svårflörtad när det kommer till skjutspel. De är oftast antingen för seriösa, eller tråkiga, eller repetetiva eller löjliga på ett eller annat sätt. Men Far Cry 3 erbjuder inte bara döda landskap eller trånga korridorer att planlöst skjuta sig igenom som en robot; Nej, här finns äventyr att hämta, en godtagbar handling och oförglömliga karaktärer.
En oväntad semester?
Man startar spelet som den unge Jason Brody som är på semester i tropikerna med sin bror, flickvän och några polare. Efter att ha blivit tillfångatagna av pirater lyckas Jason fly, och är nu fast besluten över att rädda sina kamrater. Han är dock totalt oerfaren när det gäller våld och när han träffar rebellen Dennis så måste han snabbt visa vad han går för när han blir tilldelad en kniv och pistol att försvara sig själv med i djungeln – trots att han aldrig har dödat en enda människa förut. Efter det startar en kedja av uppdrag som successivt tar Jason närmare toppen av piratverksamheten.
Trots att Far Cry 3 i grund och botten är ett typiskt actionspel så vilar det ändå på en ganska schysst handling, som bärs upp av spelets karaktärer. Huvudpersonen Jason Brody har sina egna kval och tankar över hans handlingar på ön, medan antagonisten och piratledaren Vaas Montenegro är en besinningslös psykopat som älskar att tortera sina fångar och leka sadistiska lekar med dem. Dennis Rogers är den trogne vägledaren som hjälper Jason under sitt äventyr medan flickvännen Liza Snow ständigt oroar sig över hur allt dödande och spektakel faktiskt påverkar honom.
Det är gediget skådespel som känns trovärdigt och välregisserat! Trots det så misslyckas spelet med att faktiskt få mig att bry mig om karaktärerna rent emotionellt, vilket kan ha att göra med att de nästan aldrig interagerar med varandra, utan oftast bara står och snackar med Jason, en i taget, rätt och slätt. Men även om jag saknar den känslomässiga udden så känns fortfarande karaktärerna som verkliga, levande personer.
En öppen värld smockfylld av äventyr
När man börjar spela så öppnar sig hela världen för en och man får omedelbart tillgång till hela ön som spelet utspelas på. Genom att klättra upp i, och aktivera radiomaster runtom i världen så låser man upp nya delar av kartan så att man kan se vägar, byar och andra intressanta punkter att besöka, vilket kan vara viktigt om man ska ta sig an ett uppdrag i ett nytt område och vill ha koll på omgivningarna. När man aktiverar radiomaster så låser man även upp nya vapen och utrustning i butikerna, som man hittar i alla städer.
Huvuduppdragen är ganska rättframma och inleds vanligtvis med att man går till punkt A, där man träffar någon som förklarar uppdraget, för att sedan gå vidare till punkt B och döda en massa bad guys. Men det blir aldrig stramt eller urvattnat, tack vare att många uppdrag varierar sig skarpt från hjärndött skjutande. I en scen måste man hämta svamp i en grotta för att rädda sin insjuknade flickvän, men när man kommer in i grottan råkar man andas in svampångor så att man hallucinerar omkring i en fantasivärld i flera minuter. I ett annat uppdrag måste man bränna ned hela fält med marijuana-odlingar med hjälp av en eldkastare, ackompanjerat av tung rastamusik, och jag kan påpeka att siktet blev lite svajigt av all rök.
Ibland kanske man måste infiltrera en bas och plantera en bomb, eller döda en nyckelkaraktär, eller hämta något viktigt föremål. Men det blir förstås väldigt mycket skjutande vilket också är det roligaste med spelet! När man kommer till en ny djungelbas så kan man, i äkta Far Cry-anda, välja mellan att springa rakt in i basen och plöja ner fienderna med övervåld, eller lägga sig i djungeln runtom och skjuta fienderna på avstånd. Jag föredrar det sistnämnda. Med hjälp av en kikare kan man ”tagga” fiender på minikartan, få en helhetsbild över basen, och sedan knäppa stackarna en i taget med sin ljuddämpade sniper rifle. När det blir rabalder och pirater börjar flockas runtom en i växtligheten så är det bara att byta till ett maskingevär, eller hagelbössa, och börja hacka sig igenom de sista tills allihopa är döda.
Det finns så många olika strategier att döda fiender på! Man kan exempelvis lägga ut minor för att blockera av en väg in till en bas, lägga ut C4 som man kan detonera på avstånd med en fjärrkontroll, kasta sten för att locka bort vakter från sina poster, smyga upp på vakter bakifrån för att lönnmörda dem med kniven.. Möjligheterna är ganska många och inger verkligen en känsla av frihet! Ibland har piraterna burat in djur som tigrar eller björnar. Dessa burar kan man skjuta så att djuren kommer ut och ohämmat kan springa omkring och ha ihjäl piraterna utan att man behöver lyfta ett finger.
Utforskning lönar sig
Det som ändå är mest imponerande är hur mycket det finns att göra vid sidan om huvudhandlingen. Om man vill kan man spendera all tid på att gå omkring i djungeln, döda djur och sälja skinnen, eller använda skinnen för att skapa nya väskor som tillåter att man bär runt på mer ammo, föremål eller pengar. Man kan utforska ruiner och grottor för att hitta hemliga skatter som man sedan kan sälja, och använda pengarna för att köpa nya vapen eller utrustning såsom sikten, ljuddämpare, extramagasin och dylikt.
Genom att ta tillbaka baser som piraterna har stulit från rebellerna så låser man upp nya sidouppdrag, och kan även teleportera till baserna när man vill, var som helst på kartan. Sidouppdragen går ut på att antingen hitta någon skurk som har gömt sig i djungeln med ett gäng kumpaner och döda honom med en kniv, eller att döda en massa vilddjur med ett angivet vapen. Det finns helt enkelt så många extra speltimmar att hämta om man tröttnar på handlingen och vill gå sin egen väg, och det känns uppfriskande att springa omkring i en grön och fuktig djungel istället för gråa, raka korridorer.
Lås upp nya förmågor
Till råga på att spelet redan har allt som krävs för att vara ett riktigt underhållande actionlir, så finns det även ett rollspelsliknande skill-träd där man kan låsa upp nya förmågor och egenskaper hos Jason. Han kan exempelvis bli bättre på att läka sina sår, smyga snabbare, skjuta bättre med pilbågen, bli mer tålig mot eld och en hel uppsjö av andra saker. Genom att avsluta uppdrag och skjuta fiender får man XP som man går upp i level med, varpå man får skill points som man sedan använder för att låsa upp sakerna. Väldigt balanserat.
Medan Jason gör alla sina uppdrag och samtidigt genomgår en emotionell rannsakan där han måste bevisa sig själv som en sann och äkta krigare för lokalbefolkning, så förändras han sakta men säkert. Från att ha börjat som en gröngöling utan att någonsin ha skadat någon så är han mot slutet en vandrande dödsmaskin med stor respekt från lokalbefolkningen, fruktad av piraterna och en främling för sina kamrater. Men är förändringen positiv eller negativ för honom själv, och hur hanterar han sin nya roll på ön? Jag tänker inte avslöja för mycket, men att faktiskt se huvudkaraktären gå igenom en personlig resa på det här viset känns originellt och uppfriskande för ett actionspel.
Tjock djungel, vilddjur i varje hörn, aggressiva pirater och hämningslösa rebeller! Far Cry 3 bjuder på en öppen värld fullsmockad med innehåll att både utforska och interagera med, toppad med en helt duglig handling, väldesignade karaktärer och fantastiska eldstrider. Det påminner mycket om det första Far Cry från 2004, vilket är positivt – även om jag delvis saknar twisten av att plötsligt få slåss mot deformerade monster mot slutet av spelet, men det kan jag väl leva med. Detta är det absolut bästa skjutspelet jag har lirat på många år och jag kommer inte kunna slita mig på ett bra tag!
[youtube id=”J6gnOVJsCsM” width=”600″ height=”350″]