Varvats Valentin: Spelkaraktärer vi förälskat oss i genom åren

Vilken spelkaraktär är din turturduva?

Nu är det snart Alla hjärtans dag. Internet har passande nog har fått något slags kollektiv galenskap i en nästan 3 meter lång vampyrkvinna. Memes flödar och ger oss ett gott skratt, ömsom igenkännande; ömsom av överdriftens humor. Dessa två faktum, Lady Dimitrescu och stundande Valentin, rör upp massor av minnen kring ämnet ”karaktärer vi blev kära i”. Så pass att det föranleder texten du läser just nu.

Här på Varvat är vi kanske inte precis några obotliga romantiker. När Daniel (Karuchi) låter frågan göra ronder kring redaktionen får vissa sålla bort i listorna, medan andra får gräva djupt i spelminnesbanken. Här följer resultatet av dessa ronder: Varvats lista med spelkaraktärer vi på ett eller annat sätt betuttat oss i genom åren.

Tifa Lockhart (Final Fantasy VII) – Daniel Rydelius

Av alla fantasiförälskelser står nog Tifa som min enskilt tydligaste. Vid första anblick är det kanske inte så konstigt att en osäker, juvenil snorvalp förälskar sig i denna rödögda fighter. Hennes design är ju som tagen ur 90-tals hentai. Men där andra ytliga attraktioner lagt sig, som troligtvis grundat sig i nyfikenhet och fascination för framställningen av den kvinnliga kroppen, växte istället affektionen för Tifa genom äventyrets gång.

Tifa Lockhart, Final Fantasy VII.
Tifa Lockhart, Tetsuya Nomura 1997.

Vad jag gillar med Tifa och som säkrar hennes plats i mitt hjärta är hennes lojalitet och mod. Jag minns henne som en godhjärtad och sympatisk ung kvinna som också är stark. Min Tifa står pall mot världens alla monster och skulle göra vad som helst för sina vänner. Och så kan hon dessutom “karate” och det är ju alltid ett plus.

I det suveräna Final Fantasy VII Remake motsvarar tack och lov Tifa min bild av originalet. Före release hade jag en mild oro att återutgivningen skulle göra drastiska förändringar i hennes personlighet, men Tifa är fortfarande Tifa. Och jag blev så lycklig när hon och Aerith hittade varandra. I originalet anade jag en rivalitet mellan damerna då båda har känslor för Cloud, men att de blev BFF:s i Remake var den bästa överraskningen någonsin! Det vankas däremot floder av tårar när Aerith går sitt öde till mötes. Stackars Tifa, hon kommer bli förkrossad…

Uppskattningsvis spelade jag Final Fantasy VII cirka tusen timmar över flera genomspelningar. Inte bara för Tifas skull, men hon var nästan alltid en självklar del av mitt party. Av alla olika kombinationer av egenskaper var min favorit att låta henne använda enemy skills för att komplettera gruppen i många olika situationer.

Haurchefant Greystone (Final Fantasy XIV: A Realm Reborn) – Louise Gustafsson

En riddare lever för att tjäna, men få riddare är så lojala som Haurchefant Greystone från Final Fantasy XIV. Visst, han är inte den stiligaste alven i grannskapet med sin silvriga emofrilla och visst, hans namn är långt och svårt att uttala, men han är den som finns där för dig i vått och torrt, som hejar på dig i de värsta duellerna och står vid din sida när världen vänder sig mot dig. Han ger dig varm choklad för sjutton gubbar!

Haurchefant kommer från Ishgard, en nation som är lika kall mot främlingar som den tjocka snön som täcker landskapet, men till skillnad från sina landsmän är han betydligt mer öppensinnad och är mer än villig att hjälpa dig på traven i dina äventyr. Han är en udda ankunge i sitt eget land, men han älskar sitt folk med hela sitt hjärta och gör vad han kan för att lyfta fram deras goda sidor. Samtidigt är han inte rädd att gå emot ett trasigt system för att göra det som är rätt och skydda de som behöver det. 

I Final Fantasy XIV:s japanska version är Haurchefant något av ett pervo, vilket fick tonas ner i den västerländska releasen, men hans kärlek för dig finns fortfarande där, den är bara mindre… läbbig. Han är en ädel själ, rättvis, positiv och god men han sticker ut tack vare sina lite mer excentriska sidor och det är lätt att se varför Haurchefant fortfarande är en av Final Fantasy XIV:s mest älskade karaktärer. 

All kärlek slutar tyvärr inte i lycka, men vi ler. Vi ler för att det är vad Haurchefant hade velat. För trots allt… ett leende passar en hjälte bäst.

Lyndis ”Lyn” (Fire Emblem: The Blazing Blade) – Daniel Onemark

Tack vare Roy och Marths platser i Super Smash Bros. Melee öppnades för många av oss en hel värld, nämligen Fire Emblem-serien. För många fans är The Blazing Blade på Game Boy Advance deras första riktiga kontakt med denna anrika strategiska RPG-äventyr, eftersom det var det första att nå utanför Japans kuster. Och vilket sätt att börja sedan.

Design: Sachiko Wada.

The Blazing Blade sätter dig i rollen som strategen Mark (passande nog det namn jag själv använde mest i spel vid den tiden det begav sig – se där!) som mest håller sig i bakgrunden under spelets gång. Detta berättargrepp har blivit vanligt i efterkommande ”SRPG:n” både inom och utom serien, men var inte precis vanligt när det begav sig. Att ständigt talas till direkt av spelets karaktärer var en frisk fläkt, inte minst av spelets första huvudkaraktär, den bedårande Lorca-flickan Lyn.

Lyn, som det senare visar sig är kortform för Lyndis, är en stark kvinnlig karaktär med en rik bakgrundsberättelse, begåvat utseende och ett hjärta av guld. Ju mer tid jag spenderade framför min lilla icke bakgrundsbelysta GBA-skärm med Lyn, desto mer började mitt hjärta bulta för de saker hennes bultade för; desto med blev hennes mål till mina mål. Jag ville se henne göra upp med sina antagnoister, rädda sitt arv och frodas tillsammans med sina nyfunna vänner.

När berättelsen sedan gör ett tidshopp är Lyndis inte längre spelets huvudperson, men hennes närvaro överglänser likväl de andra lorderna Eliwood och Hector. Hon har än idag en alldeles speciell plats i mitt hjärta, inte bara i egenskap av en av de första huvudkaraktärerna i en av mina favorispelserier, utan även som en av mina första fiktiva kärlekar i spelvärlden.

Ashley Graham (Resident Evil 4) – Robert Zackrisson

Resident Evil 4 skakade bokstavligen om mitt gamerliv när spelet släpptes 2005. Capcoms äventyr var en stjärnkaramell som erbjöd en utmaning långt utöver det vanliga, allt kryddat med action, kalasfin grafik och grisiga monster. Men det var inte bara Leons stadiga bakom-skuldran-sikte som fångade mitt intresse – det gjorde även sidekicken Ashley Graham.

Ett leende att dö för.

Presidentdottern Ashley blev bortrövad av den spanska sekten Los Illuminados och var en smärre pina att kånka runt med. Det var gnäll dit och klagomål hit. Inte en sekund kunde jag lämna henne ensam. Men när jag lärde känna henne uppstod med tiden ljuv musik. Jag kan inte förneka att jag golvades av hennes skönhet, så vacker som hon var. Att damen dessutom hade en personlighet jag kunde identifiera mig med gjorde inte saken sämre. Hon var perfekt “flickvänsmaterial”. Efter att ha genomlevt helvetet tillsammans blev jag förkrossad när våra vägar slutligen skildes åt.

Ashley Graham var en mina första fiktiva kärlekar. Jag tror Leon gjorde ett stort misstag som dissade henne i slutet på den där vattenskotern. Nu väntar jag med spänning på att återse min gamla tonårsflamma när fyran snart gör comeback i nästa konsolformat. Får jag hoppas att Ashleys skönhet än en gång får mitt hjärta att banka lite extra?

A-10C (DCS World) – Jonas Hernstig

Jag har spelat ett otal spel genom åren och många kvinnliga protagonister har visst lockat mina drömmar. Ingen har dock vunnit mitt hjärta så som den fulsnygga flygmaskinen A-10C Warthog i simulatorn DCS World. Visst, hon är kanske inte smäckrast och har inte snyggast linjer, men herre min skapare vad hon kan prestera. Det är nog som Jimmy Soul sjöng en gång: If you wanna be happy for the rest of your life, never make a pretty woman your wife.

Hon är inte snyggast, men hon är trofast och pålitlig.

A-10C gör det hon skall. Hon är robust och pålitlig. Älskad av de på samma sida, men fruktad av motståndarna. Hon är en dröm att flyga och går att lita på i alla lägen. Även om hon kallas för vårtsvin så tycker jag om henne. Visst, ibland kanske jag prövar mina vingar i yngre och hetare flygplan, men när allt kommer till kritan känner jag mig alltid som mest hemma i sittbrunnen på mitt vårtsvin.

Det måste finnas en anledning till traditionen att döpa flygmaskinerna efter vackra kvinnor. De är helt enkelt alla piloters andra (eller kanske första) kärlek.

Min bubblare får bli Elizabeth från Bioshock Infinite. Mer om henne nästa år.


Vilken spelkaraktär är din turturduva?

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.