[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Strength of the Sword 3″ developers=”Ivent Games” publishers=”Ivent Games” platforms=”PlayStation Network” genres=”Action, hack n slash” release_date=”5 juni 2013″]
Du behöver inte känna dig obildad för att aldrig någonsin har hört talas om Strength of the Sword-serien. Det är nämligen inte en serie. Strength of the Sword 3 är trots sin missvisande titel ett ensamt spel och siffran i slutet av titeln är bara en marknadsföringsploj á la Star Wars. Utvecklaren Ivent har gått ut med att de, jag citerar, “aldrig kommer göra uppföljare” till sina spel, och så är det med det.
Strength of the Sword 3 är en nedladdningsbar titel för PS3 som fokuserar på realtidsstrider där spelaren, likt de flesta hack n slash-spel måste hamra kontrollens alla knappar för att slå sig genom alla möjliga sorters fiender. Spelet blandar action med komik som dessvärre faller kort på många håll.
Dags att hacka sönder monster!
Tunn handling i medeltida fantasy
Det finns ingen röd tråd när det kommer till handling i spelet men mellan banor visas komiska sekvenser på ett digitalt bräde där små leksaksmonster slåss med varandra mot svartmålade bakgrunder. Det är mediokert berättande som verkar ha slängts in i smeten utan större eftertanke. Jag har helt enkelt utgått från att att jag är en good guy som ska döda bad guys i en medeltidsaktig fantasy-värld fylld av stora otäcka monster. Med hjälp av gigantiska svärd.
De som har spelat Devil May Cry, God of War eller Metal Gear Rising: Revengeance känner till den här sortens spel: Du har en snabb attack, en stark attack, en blockeringsknapp och några extra knappar för specialattacker. Strength of the Sword 3 är stöpt i samma form och kommer såklart med en hel uppsjö av attack-kombinationer för att specialisera sig på sin egna spelstil. Som vapen har man endast ett svärd och en sköld som man får välja i början av varje bana. Ju längre man kommer i spelet ju fler svärd och sköldar låser man upp och de varierar i snabbhet och styrka för att man ska kunna anpassa sig till olika fiender.
Varje bana är mer eller mindre en arena där man får döda fiender i omgångar. Spelet är ganska långsamt och många av fienderna måste man verkligen ta sig tid med för att lista ut deras strategi och svagheter. När man har dödat en våg fiender så dyker det upp nya fiender, och detta mönster upprepas tills man har dödat alla fiender på banan. Banorna är väldigt episodiska och ungefär var fjärde bana kommer det en bossfight följt av möjligheten att låsa upp ett nytt svärd eller sköld.
Banorna är små arenor där man slåss
Oförutsägbara fiender och stela animationer
Det är som sagt ganska långsamma strider, trots att man kan utföra rätt fartfyllda combos, och stridssystemet känns nästan som en blandning mellan Dark Souls och God of War. Med andra ord rätt lagom vad gäller pacing. Tyvärr faller det platt på att alla attacker och animationer känns riktigt stela och otympliga. När man har påbörjat en attack måste man vänta på att animationen har avslutats innan man kan påbörja nästa attack vilket tar bort spelkänslan rätt mycket. Det flyter aldrig riktigt på, oavsett om man lär sig alla möjliga kombinationer och attackmönster till punkt och pricka.
Ett annat störmoment är att fienders attacker är så svåra att förutsäga. Vissa är omöjliga att blockera och man får sällan mer än någon fragment av en sekunds förvarning för att kunna skydda sig eller hoppa åt sidan. Jag får upplevelsen att det är tanken att spelet ska vara “hardcore” och utmanande, men samtidigt känns det som att grafikerna inte har tagit hänsyn till Disney’s välkända animationsprincip anticipation, att man ska kunna förutsäga animationer innan de sker – till exempel att en fiende lyfter sitt svärd över huvudet innan han slår – och därmed hjälpa spelaren att agera mer intuitivt.
Ytterligare ett problem är att kameran aldrig verkar vilja ligga som man vill, speciellt när man kommer nära väggar då den ofta hamnar vinkel där man inte ser ett smack av vad som händer på banan. Detta orsakade att jag ofta fastnade i hörn och inte kunde se vilket håll jag skulle ta mig ut medan fiender blockerade min väg och hamrade mig till en blöt fläck.
En välriktad spark funkar alltid
Snygg design trots utdaterad grafik
Den grafiska stilen är faktiskt ganska stilistisk och det är verkligen synd att snubbarna på Ivent inte kunde ha tagit sig mer tid åt att bygga upp en involverande bakgrundshandling för spelvärlden och hur jag som spelare passar in i den. Grafiken rent tekniskt är ingenting att hurra över och känns ungefär tio år gammal, vilket jag ställer upp som ett klagomål enbart på grund av de oväntat långa laddningstiderna för banor.
Strength of the Sword 3 är inget högtravande spel och det tar sig inte på för stort allvar. Det visar nyanser av ett djupare koncept men spelet i sig faller på sitt stela stridssystem och lövtunna försök till att motivera spelaren. Banor är inte mer än rum i vilka det dyker upp monster som man slåss mot och att ta sig från en bana till en annan känns meningslöst och tråkigt. Gillar man hack n slash och kan se mellan fingrarna för mediokert gameplay kanske detta är ett spel som kan hålla intresset uppe i några dagar, men vill man ha mer än så av genren bör man se sig om efter de större titlarna i genren.
[youtube id=”kHnK6fUDi5I” width=”600″ height=”350″]