Den speciella känslan som infinner sig i att försänka sig i ett rollspel på temat ”vuxenblivande” med tioårs mellanrum är förtätad. Minnen från ett helt annat liv, tillsammans med människor som då var...
Jag har hört talat om den här studions tidigare spel. Ett är baserat på Touhou, ett annat på den klassiska mangaserien Lodoss War, båda två har lovordats högt. Faktum är att jag har spelat Touhou-spel...
Många skrattade åt Hideo Kojima när han sa att hans nya spel, Death Stranding, skulle införa en helt ny genre. Men skrattar bäst som skrattar sist, idén av att frakta paket kors och tvärs över en spel...
Året var 2010. Julafton nalkades, och endast ett storspel fanns på min radar: Donkey Kong Country Returns. Den stora 2D-plattformsrenässansen hade inte dragit igång ännu, ett nytt Donkey Kong verkade ...
Precis som med tidigare Taito-samlingar står en sak klart med Taito Milestones 3: Det är en hejdundrande färd. Det är nog inte många spelföretag som kan sägas ha en så mångsidig meritförteckning – fra...
För en som vuxit upp med såväl Disney som andra tecknarhus under 90-talet, är Stars in the Trash som ett kärt återseende. I det visuella hittar vi allt mellan Änglahund och Aristocats, och det är så f...
P-O har besökt Guerrilla Games och Studio Gobos studentikosa nytolkning av Zero Dawn i deras Horizon Lego Adventures till Playstation 5 och känner sig både road och uttråkad efter bara 6 timmar och då...
Clock Tower: Rewind är en remaster av en sån där mysigt japansk skräckspelsserie från en tid innan Resident Evil. Vi snackar lite samma känsla som Sweet Home (som inspirerade just Resi), och Splatterh...
Höstmörkret har nu definitivt fallit, men som ett brev på posten dimper Super Mario Party Jamboree ned i min lilla låda en regnig och ruskig torsdag efter jobbet. Min relation till spelserien går till...
Mortal Kombat var banbrytande när det släpptes till SNES under tidigt 90-tal. Fajterna var blodigare än vi någonsin sett tidigare och mängden gömda hemligheter var enorm. Sedan dess har mitt intresse ...
…ni vet vad jag menar, eller hur? Zelda: Echoes of Wisdom famlar. Sist jag hade en sådan här lång startsträcka in i ett Zelda-spel var med Breath of the Wild. Jag hade laddat i veckor med att spela om...
Det finns så mycket att gilla med Iron Meat att det nästan är lättare att lista det jag absolut inte gillar. Men det skulle ju bli en rätt torftig recension. Här ska ära den som äras bör, för Iron Mea...