Vissa personer hittar ett favoritspel och det kommer leva med det till den dag de dör. Titta bara på hur spelare fastnade för sin egen, särskilda del av Final Fantasy, eller hur någon känner en lite starkare kärlek till en särskilt spelkonsol. Jag har funderat den senaste veckan, i hopp om att hitta mitt absoluta favoritspel. Ska jag gå på gameplay, som är väldigt viktigt för mig? Ska jag gå på story, då det finns spel som fått mig att fulgråta ordentligt? Ska jag gå på lore och utforskande, då jag älskar att få dyka in i en värld som blir verkligare än någon annan, då den hela tiden har mysterier kvar?
Jag bestämde mig för att det inte går. Jag har inget favoritspel. Jag har ingen favoritkonsol. Jag får helt enkelt ta och välja ut spel som gör vissa saker absolut bäst, enligt mig.
Grafik
Vad har spelrelaterade personer i kostym gemensamt med osäkra småbarn på PC? Utöver att vara lika förutsägbara och dela utstrålning med mat som stått framme i tre dagar, så är de besatta av grafik och upplösning. Det är såklart en stor del av spelupplevelsen många gånger. Titta bara på spel som Red Dead Redemption 2 och Horizon: Zero Dawn, så förstår ni hur viktigt det är att det inte ser ut som lego. Samtidigt som grafik inte är allt, så är det en väldigt bidragande faktor, särskilt idag. Nu finns det såklart gott om retrospel som låter mig ta skärmbilder i tid och otid också, men det är för att jag vill skriva av de pixelsprites som spelet har och lägga pärlplattor. Det är en helt annan kategori av grafiskt storhet.
Av de spel som fått mig att leka fågelholk av förtjusning och ta en massa screenshots, är de här de bästa:
- Destiny 1+2
- Horizon: Zero Dawn
- Red Dead Redemption
- Detroit: Become Human
- Skyrim
- Last of Us
När det kommer till pixlar finns det ett par favoriter också:
- Shovel Knight-serien
- Axiom Verge
- Curse of the Moon 1+2
- Final Fantasy VI
Musik
Som musiker är det här ett lite extrakärt ämne för mig. Jag var tokförtjust i musiken till olika NES-spel och genom den har jag självlärt mig till vad jag är idag. Det är orsaken till att jag startade min youtubekanal och började göra 8-bitarsrevisioner. Av de saker som får mig att tycka om soundtracks så har då tre olika faktorer – musikens struktur till själva spelet, känslan som den skapar och melodiernas trallvänlighet. Vi har spel som designar musiken efter spelets narrativ och låter den få en dynamisk inverkan på upplevelsen. Vi har musik som bara är så j-a bra och den fastnar i huvudet på oss utan att vi tänker på det. Det sistnämnda gäller främst retromusik för mig. Just för att de restriktioner som t.ex. NES-musik hade. Istället för lika generiska som bombastiska filharmoniska orkestrar får vi välplanerade melodier som turas om med fyra kanaler. Restriktioner skapar innovation.
Mina favoriter när det kommer till minnesvärda melodier som ger mig oändligt med inspiration är:
- Final Fantasy-serien (SNES, PS, PS2)
- Shovel Knight-serien
- Curse of the Moon 1+2
- Mega Man X
Sedan har vi spelen som är senorna till spelets kropp. Sammanbundna med narrativet i musklerna och gameplay i form av elektroder och signaler från spelaren – hjärnan. Varje melodi blir en påminnelse om hur allt fungerar unisont, autonomt och i harmoni med varandra. Några spel vars musik lyckats bli ett med helheten är:
- Axelay
- Red Dead Redemption
- Deus Ex: Human Revolution
Läs vidare på nästa sida om gameplay och story!
