30 Dagar Spel, dag 9: Sorgligaste cutscene

Jag gråter inte ofta. När jag väl gör det är det vanligtvis till t.ex. en väldigt vacker låt. Senast var det "We Will Fucking Kill You" av Anaal Nathrakh. Spel har dock en mycket starkare effekt på mig...

Det finns ett gäng olika cutscenes som har lämnat ett starkt intryck på mig genom tiderna. Leo och AVA från Zone of the Enders blev en väldigt stark upplevelse för mig, men de som tar priset är nog samtliga från Team ICO. Wanderer och Agro hade en sällsam, vacker relation som du inte kan låta bli att tycka om. När du är på väg mot den sista kolossen händer saker som definitivt fick det att hugga till, men ögonen förblev torra. Pojken och Trico i Last Guardian fick mig dock att fulgråta som en idiot, men det absolut mest hjärtskärande upplevelsen var ändå Ico och Yorda.

Jag bodde i ett kollektiv i Oslo, tillsammans med flickvän och fyra andra tjejer. När jag slåss mot skuggorna känner jag hur hjärtat blir tungt, men när jag kommer till båtscenen brister allting. Den städmaniska i kollektivet lever om med en j-a dammsugare och det är allt annat än stämning i lägenheten, men jag sitter ändå där på golvet och gråter till en av de mest hjärtskärande scener jag upplevt i ett spel.

Relationen mellan Ico och Yorda är väldigt speciell. Klassisk, men speciell.

Jag behöver inte starta en psykologisk harang om varför vi fastnar för två personer i en film, serie, bok eller spel. När de skrivs bra blir de mer mänskliga och vi kan relatera mer till dem. I ett spel når du en väldigt intensiv immersion då du är med och påverkar allt som händer. En bok låter dig läsa om karaktärerna och din fantasi målar upp dem. I en film ser du vad som händer, med färdiga bilder. Båda medier låter oss dock vara åskådare vid sidan av. Vi vet inte vad som kommer hända, men inget vi tycker eller gör kan förändra utgången på diverse berättelser. I spel är det förvisso ofta regisserat på samma statiska sätt, men vi är delaktiga på ett helt annat sätt. Vi engagerar oss mer i karaktärerna vi ser på skärmen. Vi knyter band med dem på ett helt annat sätt. När det då händer en massa tragiska saker kan vi potentiellt påverkas så mycket starkare av det. Jag är en av de som hänger mig väldigt starkt åt spel om tillfälle ges. Ico var ett sådant spel. Som en oresonligt modig pojke, utstött av sin by på grund av sina horn (se: Shadow of the Colossus) bestämmer han sig för att fly från slottet som han fängslats i.

Spoiler!
När Ico hittar Yorda befriar han henne och erbjuder sig att hjälpa och skydda henne. Under större delen av spelet gör de båda sällskap, men på sin väg möter de mystiska skuggvarelser. Dessa skuggvarelser försöker frenetiskt föra bort Yorda, men Ico försvarar henne. När Ico sedan tvingas slåss mot skuggvarelser på ett särskilt ställe förstår vi vilka dessa skuggvarelser är. Det är första sprickan i hjärtat. När han sedan hittar Yorda igen är det dock försent. Hon har börjat förvandlas till en skuggvarelse själv. När den onda drottningen besegrats börjar slottet falla sönder. Ico är medvetslös, så den här gången blir det Yordas tur att rädda Ico. Hon bär honom till en båt, nu helt uppslukad av skuggorna. Hon knuffar iväg båten och vi får se slottet rämna medan hon försvinner längre och längre bort. Allt till de vackra melodierna av You Were There.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.