30 Dagar Spel, dag 6: Mest irriterande karaktär

Referenser till popkultur i spel är knappast nytt. Borderlands-serien har gjort det från start. Att belönas för att en hoppar ihjäl en fiende i första spelet, titulerat "My brother is a plumber" är bara ett exempel. Sen finns det avgrundsdåliga exempel också.

Vi har sett referenser i ett gäng andra spel också, bl.a. Guacamelee, där vi drog på smilbanden varenda gång de dök upp. Det blev aldrig för mycket. De hittade en balans som gjorde att spelet upplevdes med dessa referenser från början till slut, utan att bli tjatiga och dryga. I Borderlands 3 har vi ett gäng referenser också, men den största missen kom i form av spelens antagonister.

Det många av oss föraktar och avskyr passionerat när det kommer till onlinevärlden är spydiga, ”kontroversiella” och provocerande youtubare och den överkompenserande arrogans som ofta medföljer. För exempel, ta en titt på den puttrande påsen med skit som är Logan Paul. Folk som bara måste skryta om deras minimala åstadkommanden, deras framgång någon annan har gett dem och liknande. Det är egotrippar till höger och vänster och det är helt enkelt inte roligt. Utan ironi blir det bara pinsamt och löjeväckande. Antagonisterna i Borderlands 3 är en sammanfattning, en koncentration av all skit vi helst är utan; den absolut sämsta popkulturella referensen vi har skådat.

Calypsotvillingarna är ett par som helt uppenbart försöker vara vad Handsome Jack var – en psykotisk, edgy och charmig skurk som vi älskar att hata. Problemet är att vi inte kan göra det. Vi hatar bara att de existerar överhuvudtaget. När du väl besegrar dem finns det ingen tillfredsställelse där heller. Du har fortfarande traumatiserats av deras skitsnack och hopplöst barnsliga attityd som bara är irriterande och löjlig. De ska självklart streama allt de gör till sina följare, med pinsamma catch phrases som ”Don’t forget to like, subscribe and obey!” vilket bara gör dem ännu mer avskydda. Ja, de är unga och de är fortfarande uppkäftiga idioter, men Gearbox valde att skriva dem så. Varför?

Jag har sett en busslast av tonåringar och barn porträtterade i spel som är älskvärda, men ändå lever upp till sin ålder. Calypsotvillingarna är bara pest och pina. Att Tyreen ska hålla på och lägga sig i under hela spelupplevelsen är därför bara irriterande. Att behöva lyssna på hennes självgoda, överkompenserade skitsnack var mer irriterande än roligt och inlevelserikt. Tänk er att ni tvingas spela tio timmar Fortnite , röstchat på, där de enda medspelarna är förbannade, självgoda tioåringar. Låter inte så roligt, va? En vill göra som Kakihara i Ichi the Killer och punktera trumhinnorna och dö när en hör dem låta konstant genom spelets gång.

Problemet med tvillingarna är inte deras röstskådespel. Max Mittelman och i synnerhet Elisa Melendez gör fantastiska jobb för att fånga den där irriterande känslan som de båda karaktärerna har. De gör ett lika bra jobb som Jack Gleeson gjorde som Joffrey Baratheon i Game of Thrones. Vi fullständigt hatar dem, men till skillnad från Joffrey är det mycket svårare att uppskatta tvillingarnas ondska. Varför? Den är inte lika trovärdig. De dök upp från ingenstans, spelet ger oss minimalt att gå på vad gäller deras bakgrund och deras manér känns som en skitnödig kopia av Handsome Jack från föregående titel. De skrevs på ett dåligt sätt och bra röstskådespel kan tyvärr inte rädda det.

När vi ändå är inne på Borderlands 3 kan vi nämna Ice T och hans otroligt stela roll som BALEX. När jag säger att hans prestation är på samma nivå som skådisarna i The Room överdriver jag inte. Han känns som en intvingad karaktär som fick ett syfte bara för att. De ville ha med Ice T, så de skrev om storyn så att en teddybjörn behövdes för att ta spelarna till den sista planeten. BALEX är en kul karaktär, men när det låter som att Ice T sitter och läser sina repliker från ett papper, vars text verkar vara skriven av honom själv, drabbas den rosa navigations-AI:n av det.

Den ena med röstskådespel i stil med Johnny Wiseau, den andra med en personlighet lika tilltalande som ett paket mjölk som har fått stå i solen.

En till vagel i ögat är Ava, den otroligt irriterande tonåringen som hängde med Maya. Hon är en karikatyr av stereotypen ”arg tonåring”. Hon är irriterande, irrationell och allmänt opassande. Vissa kanske tycker att hon porträtterar en arg tonåring bra, men det här är ett spel som inte tyr sig till realism särskilt mycket. Varför då skriva en karaktär (som de kunde skriva precis hur de ville) till att vara en yngre variant av antagonisterna? Vi behövde inte mer skitdryga karaktärer att hata.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.