Josef Fares känd svensk filmregissör gör tv-spel. Detta var det första jag läste om spelet, ingen titel, ingen genre. Det stod klart rätt snabbt att Fares var fixstjärnan i denna produktion, lite som rubrikerna kretsar runt Zlatan i svenska landslaget. Av två anledningar lös min inre varningslampa. Det vilar en Uwe Boll förbannelse över alla spel som korsbefruktas av filmindustrin och tvärtom. Den andra att låta en regissör nyttja sitt kändisskap för att få utveckla sin drömproduktion inom en helt annan bransch. Som P3-spel lyssnare visste jag sen innan att Fares hade ett brinnande spelintresse men jag var inte övertygad.
Mina förväntningar på ett storydrivet spel införlivades väl men att spelmekaniken skulle vara så innovativ och välfungerande kom som en glad överraskning. Att styra båda bröderna man spelar som samtidigt tog lite tid att få ordning på . Men det gav spelet berättarmässigt en ytterligare dimension. Jag kom på mig själv med att instinktivt skicka fram min storebror till alla farliga situationer. Relationen bröderna emellan blir också så mycket starkare för spelaren då hela spelet går ut på att samarbeta och utnyttja vardera brors styrka. Lägg till detta ett grafiskt vackert spel, inte med den mest högupplösta grafiken men med en slags handmålad känsla. Brothers: A Tale of Two Sons gav mig en helt ny spelupplevelse och det är för mig vad en överraskning innebär.
HEDERSOMNÄMNANDE: HOTLINE MIAMI
Adrenalinstinn non-stop action presenterat med ett färgschema som matar dig med neon i sådan utsträckning att Las Vegas plötsligt känns bekant. Svårighetsgraden är lika brutal som spelets huvudkaraktär där en träff från någon av spelets fiender får dig att bada i en röd pöl av blod. Tur då att man får hämnas genom att sarga sina motståndare på de mest makabra sätt. Vad sägs om att återuppleva svärdscenen från Kill-Bill eller i sann stealth anda döda med någon av spelets livsfarliga dörrar. Hotline Miami är en udda och väldigt våldsam fågel i skogen som på ett bra sätt lämnar en dålig smak i munnen.
