När diskussionen om året spel börjar på redaktionen blir det alltid livat. Alla har en egna relationer till spelen och värderar dem skilt. Det är visserligen det fina med vårt individualistiska samhälle, men också gruset i skon när vi ska komma överens. För årets rollspel var det dock inte så mycket tumult. Efter lite bollplankande var ett konsensus nått, utan några vidare mothugg. Great!
Ett år kan tyckas vara en kort tid för att konsumera årets alla storslagna rollspel, men på något sätt måste jag erkänna att jag varit glupsk. Jag har spelat det mesta och fattat tycke för många av spelen. Innan jag skriver om vinnaren känner jag att flera titlar bör nämnas. De är alla mycket bra rollspel och värda ett hedersomnämnande: Divinity Original Sin II, Pokémon Ultra Sun och Ultra Moon, Tides of Numenera, The Elder Scrolls Online: Morrowind och nu senast Xenoblade Chronicles 2. Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia var också en stark kandidat till utmärkelsen. Men ett spel var bättre än resten: Persona 5 från Atlus.
Notera hur jag recenserat nästan alla ovannämnda spel och hur det kan finnas en subjektiv vinkling i denna utmärkelse – särskilt med tanke på att Ultra Sun och Moon fått betyget 10 och inte de andra.
Persona fem
Likt en virrig hund hajpade jag rollspelsutbudet för 2017. Det fanns så många spel under produktion 2016 som jag såg fram emot att jag tröttade ut mig. Det hjälpte inte att ett av mina favoritserier alla tider inledde året genom att totalfloppa. Jag lade orimliga förväntningar på Mass Effect: Andromeda och blev onekligen besviken. Uppvaknandet ledde till att allt annat som låg planerat för 2017 fick bli som det blev. Min entusiasm var kapad vid fotknölarna tack vare alla haters som tog tillfället i akt att slakta stackars BioWare – på samma sätt som Bungie slaktas i dag. Tack och lov kom räddningen med Persona 5.
Talk to the hand, cuz the face ain’t listenin’!
Utvecklaren Atlus försökte inte uppfinna hjulet igen med Persona 5, de bara gjorde vad de gjorde bäst: berätta jävligt bra tonårsäventyr i psykadeliska världar och med filosofiska teman. Persona 5 är bekant ja, men på det sättet en bra uppföljare skall vara. Andra kanske anser att ett spel ska bryta ny mark inom sin genre för att förtjäna årets utmärkelse. Men jag håller liksom inte med. För mig räcker det med att spelet fängslar och underhåller – och det gör Persona 5. Till råga på det är det nog det bäst designade spelet, med ett genomgående stilspråk som hänför med sin attityd och självsäkerhet.
Persona 5 berättar en rövarsaga om tonåringar som av olika anledningar blivit utstötta av samhället. Det må låta simpelt men nyanserna i historien och med bakgrund av den japanska kulturen blir Persona 5 otroligt gripande. Till en början upplevs karaktärerna som lövtunna stereotyper men med tiden öppnar de upp sig och visar sig vara komplexa personer som är svåra att inte tycka om. Innan du vet ordet av det är du engagerad i spelet och försöker utvinna så mycket mystid som möjligt med dina skolkamrater samtidigt som du levelar till max. Enligt mig ska ett rollspel engagera sina spelare, med en grym story, rolig stridsmekanik och spännande karaktärer – och Persona 5 levererar.
2018
Till 2018 arbetar Atlus på nästa del i Shin Megami Tensei-serien (den som ligger till grund för Persona-serien). Shin Megami Tensei V är utannonserad som en exklusiv titel på Nintendo Switch, vilket kommer sälja Switchar i drivor i Japan. Men frågan är om Atlus kammar hem årets rollspel nästa år även med denna femma i serien? Vi får hoppas på ett bra försök iallafall.
