Redaktionens val 2016

Som sig bör har Varvat även i år utsett de spel som fångat vår uppmärksamhet av en eller annan anledning. Ni får dock vänta någon vecka med att se vilket lir redaktionen valt som årets absolut bästa. Heta diskussioner på redaktionen ledde slutligen till årets kategorier. Självklart har vi också utsett årets flopp som varit en känslostorm för Daniel.

Nedan följer redaktionsmedlemmarnas egna reflektioner av året som gått och vad som satt störst intryck i var och en av oss.

Robert Zackrisson

När Naughty Dog skulle sätta punkt för Uncharted-serien skulle företaget göra det med flaggan i topp. De lyckades. Uncharted 4: A Thief’s End innehöll rafflande action, perverst läckra miljöer och ett skådespeleri i världsklass. Trots förseningarna och det idoga klättrandet som blev lite för mycket, höll spelet den kvalitet som Naughty Dog utlovade – och mer därtill! Den fjärde och sista installationen är tveklöst årets bästa och ett måste för alla PS4-ägare som har minsta intresse för spännande äventyr i Indiana Jones-stil.

Nakadai Sundström

För mig har en paus från verkligheten alltid inneburit den förlovade spelvärlden och 2016 har levererat på mer än en punkt för mig där. Efter att ha spelat igenom Dark Souls II ett antal gånger och upptäckt de stora brister en mer inkluderande fanbase innebär, för att inte tala om avsaknaden av Miyazaki själv, kändes det bra att få kasta sig in i FromSofts tredje del i sagan. Jag blev omedelbart kär i titelmusiken och gjorde snabbt en cover av den då melodierna var fantastiska. Senare i år släpptes Ratchet & Clank och som fan av serien var jag riktigt exalterad när jag fick chans att recensera det. Jag tror jag spelade igenom det fyra, fem gånger under den vecka jag hade på mig innan embargot.

Den sista delen av 2016 har dock imponerat lite extra på mig. Jag har förundrats över hur beroendeframkallande Final Fantasy XV var, trots sina brister och mitt till en början obefintliga intresse för spelet. När jag fick ta del av The Last Guardian efter så lång tid var jag förväntansfull men ändå ganska skeptisk pga spelets fördröjning. Låt oss bara säga att det väckte lika starka känslor som ICO...

Spelet som dock fångat mig mest i år är ett väldigt otippad sådant. Jag har otroligt svårt för PvP och har aldrig riktigt njutit av t.ex. fightingspel. Jag uppskattade aldrig PvP-elementen i Destiny, då jag mycket hellre körde Strikes, Nightfalls och Raids. Samarbete är mycket roligare i min mening och att jag trots detta skulle fastna så hårt för Overwatch överraskade mig lite, då det i grunden är ett PvP hero shooter. De element som utgör teamplayet i Overwatch är otroligt tillfredsställande och trots min ovilja att leka med PvP-spel har jag fallit pladask för dess knivskarpa design, balans och gameplay. Det finns inget story mode, men precis som med Dark Souls kan du hitta detaljer som avslöjar nya delar av en lore som annars är väldigt subtil, med ett community som är underbart att ta del av. Inget är halvdant i Overwatch – allt från grafisk och audiell design, till gameplay, balans och lore håller en väldigt hög nivå.

Daniel Rydelius

2016 för mig kan separeras i två delar – tiden föra Pokémon Sun och tiden efter. Innan Sun släpptes kändes spelåret helt okej. Jag spelade mitt Destiny, serieslutet Dark Souls III och upplevde en renässans i The Elder Scrolls Online. Dessutom upptäckte jag den japanska sensationen Yo-kai Watch som snabbt blev en personlig favorit. Jag kände mig nöjd helt enkelt. Men inget kunde ha förberett mig på hur bra Pokémon Sun och Moon faktiskt skulle vara. Även om det är det sjunde spelet i en 20 år gammal serie väcker den förundran och nyfikenhet. Det nya fokuset på en tydlig berättelse med minnesvärda karaktärer, samt små förändringar i det etablerade spelutformningen blåser nytt liv i serien.

Hampus Juhlin

Detta året kan för mig sammanfattas med ett ord: Pokémon. Det inleddes med releasen av Pokkén Tournament, det färgglada fightingspelet som för de flesta helt flög under radarn. Att kombinera allas våra favoritmonster med fighting-genren kändes som ett naturligt steg framåt och man undrar lite varför det inte hände tidigare. Tyvärr föll spelet på en väldigt liten samling med spelbara karaktärer, samt allt annat än fantastisk nätkod, men vi får se om Nintendo tar nya tag i och med Switch.

Sommaren innehåll dock lite mer varierade titlar. Det inleddes med Blizzards FPS Overwatch som jag hållt koll på sen betan. Med några hundra timmar lagda på det så är det klart ett av årets favoriter och även om jag inte spelar aktivt i skrivande stund är det bara en tidsfråga innan jag återvänder. På den handhållna fronten dominerades istället min tid av en annan typ och monsterjakt i Monster Hunter Generations. Detta elaka men rättvisa spel kommer jag nog aldrig tröttna på, för vad är roligare än att skjuta ner drakar och misshandla dinosaurer med svärd och båge? Nu kan man ju såklart inte prata om 2016 utan att nämna Pokémon GO och i all ärlighet hade jag sannolikt fastnat i det jag med om jag inte hade bott så långt ifrån civilisationen som jag vid tillfället gjorde. Det finns en gräns på hur många Weedles och Pidgeys man kan fånga innan bollarna tar slut så när närmsta pokéstop ligger några kilometer bort försvinner motivationen snabbt.

Hösten var ganska död på spelfronten, men till vintern kom Pokémon Sun/Moon – en titel jag mer köpte på impuls än något annat. Hör och häpna då det visade sig vara det mest nytänkande och underhållande spelet i serien. I min åsikt är den senaste generationen med Pokémon den bästa, för även om Gen 2 kommer ha en speciell plats i hjärtat av ren nostalgi så kan man inte förneka hur mycket bra de lagt till här. Med allt ifrån nya former på klassiska Pokémon samt spelkoncept vi velat ha med sedan Gen 1 så känns detta som ett kärleksbrev till hela licensen samt de fans som varit med hela vägen.

Jonas Hernstig

2016 har ett otroligt år för spelbranschen. Det var året då VR tog klivet in i vanliga människors vardagsrum. Min upplevelse av PS VR var inget annat än mindblowing, något ni kan läsa om här. Visst finns det mycket att slipa på, men personligen är jag övertygad om att VR är framtiden och 2016 är året då allt började på allvar.

Det gånga året har också bjudit på många minnesvärda titlar där några har satt lite extra avtryck i det Hernstigska hemmet. Mest timmar har utan tvekan plöjts ner i Overwatch, Blizzards briljanta reboot av character-shooter-genren. Watch_Dogs 2 är spelet som överraskat allra mest på mig i år. Jag har haft oförskämt roligt i San Francisco hackerkretsar, något jag inte alls hade räknat med efter förra utgåvans totala flopp. Även Far Cry Primal och Civilization 6 är spel som blivit personliga favoriter under 2016.

Mest överraskad har jag dock blivit av hajpen kring Pokémon GO. Även jag fastnade ett tag för monsterjakt och många sommarkvällar spenderades med sonen i stan för att jaga de gäckande små monstren. Få spel, om något har lockat en så stor skara fans på så kort tid.

För att sammanfatta 2016 så har det varit ett grymt bra spelår. Ett år som troligen lär gå till historien med sina revolutionerande nyheter. Det kommer i framtiden att talas om tiden före och tiden efter VR och Pokémon GO.  2016 var året då allt hände.