Begagnade spel, inget för fattiga?

Något som nyligen har blivit uppmärksammat är hur vida man inte längre ska kunna spela begagnade spel. Detta är något som jag och många med mig har delade åsikter om.

I artikeln ”Förbjud begagnade spel” så kan man läsa om hur chefer inom spelindustrin menar att ett förbud eller ett hinder för att ge bort, sälja eller låna ut, köpta och använda spel, skulle göra att spelföretag skulle sälja fler spel. Cheferna jämför detta med hur man i mjukvarubranchen begränsar användandet av olika program efter att man har köpt dem. De menar också att spel säljs under en begränsad tid efter släppet och att intäkterna från de sålda spelen inte skulle räcka till för att utveckla nya spel. I och med ett förbud mot vidareförsäljning så skulle man således tvinga köparna att endast köpa nya spel, vilket skulle ge spelen en längre livslängd i butikshyllorna. Därigenom skulle intäkterna också öka för utvecklarna som i sin tur kan lägga mer pengar på nya spel.

I artikeln tar man även upp den motsatta synvinkeln där förbuden skulle göra att de framtida spelkonsolerna skulle sälja mindre, eftersom återförsäljare skulle kunna vägra sälja dem. Detta eftersom butiker även får in pengar genom att köpa eller byta gamla spel. Dessutom skulle det krävas att de tre största konsolutvecklarna, gemensamt, skulle skapa dessa förbud mot begagnade spel, vilket i sin tur inte skulle ge dem bra publicitet.

Min åsikt är som sagt tudelad, inte minst för att jag både sympatisrar med spelföretagen, men också det faktum i att det borde vara spelarens och dennas spelande som borde vara i fokus. Att man hänvisar till att spel säljer som mest de första månaderna efter släppt känns som en klen ursäkt. Inte minst för att de som vill köpa spelen oftast köper dem vid släppet, rimligtvis de första månaderna. Mindre vanligt är nog att man väntar till någon har tröttnat på spelet och därefter köper det begagnat. Även jämförelsen av mjukvaruprogrammen verkar omotiverad eftersom man, precis som med digitala spel, köper begagnade sällskapsspel. Prisklasserna mellan spelen och program, så som Office, är det som känns relevant i denna diskussion. Det faktum att en del spelare inte har råd med att köpa nya spel gör det mer motiverat att skänka eller sälja spel som annars bara skulle ha stått i en hylla och samlat damm. Vill man verkligen ta ifrån den gruppen av spelare det? Spelen är trots allt sålda och de som inte har råd med nya spel skulle kanske ändå ha kunnat köpa spelet. Man skulle även kunna spekulera i vart pengarna som kommer in på den eventuella försäljningsökningen. Försvinner de ner i utvecklarnas fickor eller går det till att finansiera nya spel?

[toggle title=”Jonas tankar om begagnade spel”]Frågan om begagnade spel är en het potatis. Personligen tror jag att spelutvecklarna skjuter sig själva i foten om man tar bort möjligheten att sälja vidare spel. I och med detta förslaget så missar man en av sina viktigaste målgruppen, nämligen den fattige ungdomen. Visst visar statistik att åldern på gamers stiger och därmed oftast inkomsterna. Men man får inte glömma återväxten. Precis som Michael skriver så säljs oftast nya spel väldigt nära releasedatumen. Utvecklingen i spelvärlden går så enormt fort att nio av tio spel är bortglömda efter ett halvår. De är då bortplockade ur spelhyllan och går oftast bara att köpa över nätet. Alternativet är då att ta en tur till den lokala spelhandlaren för att köpa en begagnad kopia av spelet. Så snälla spelutvecklare, låt oss fortsätta få den möjligheten. Ni förlänger livstiden på era egna spel till på köpet.

Historien har också lärt oss att hackers alltid ligger ett steg före. Om förbudet mot återförsäljning av spel blir verklighet så lär det inte dröja lång tid innan någon kommit på ett sätt att komma runt det. Är det verkligen den vägen vi vill gå?[/toggle]