Daedalic Entertainment är en spelutgivare och utvecklare från Hamburg i Tyskland. De har varit med i spelet sedan 2007 och oddsen att du åtminstone sett deras storspel är rätt hög. På Gamescom visade Daedalic upp en hel del kommande spel av varierande storlek. Varvat fick klämma och känna på två av dem: A Year of Rain och Iron Danger.
A Year of Rain
Starcraft är en tidlös klassiker som introducerade miljontals människor för realtidsstrategispel. Tillsammans med Command & Conquer cementerade det för evigt genren i var gejmers medvetande så till den grad att de för många är synonyma med den. Självklart har den mycket mer att erbjuda än så, och A Year of rain siktar på att bli ett ett av dessa spel.
A Year of Rain är ett RTS som fokuserar på samarbete i 2-mot-2-bataljer. Här finns de vanliga troperna vi kan förvänta oss av genren: resurshantering, byggnation och vanlig hederlig ockupation medelst våld. Spelare väljer en av tre faktioner som alla har sina för- och nackdelar. Var faktion kommer också med en typ av hjälte som är lite starkare än de vanliga fotsoldaterna.
Den grafiska stilen påminner om League of Legends och DOTA med starka färger och rätt svulstiga hjältemodeller. Det är på intet sätt en grafisk revolution, men är väldigt trevligt att vila ögonen på medan man domderar sina trupper.
Som många andra RTS spelas A Year of Rain främst online, men kommer självklart även med ett LAN-läge. Demonstrationen vi fick ta del av var i en internetsession och gav dessvärre en del lagg, troligtvis på grund av evenemangets höga internettrafik. Det var dock aldrig riktigt uppe i en spelbräckande nivå, och ligger problemet i nätkoden är det förhoppningsvis något utvecklarna hinner stryka ut innan släppet av första kampanjen i oktober.
Iron Danger
”Du kommer dö. Men du kommer inte misslyckas.” Så lyder slagorden för kommande Iron Danger och det är verkligen ett par passande sådana. Iron Danger är även det ett strategispel, men med helt andra delar i rörelse än ovan nämnda titel. Det här är mer av en XCOM– eller Mario & Rabbids-stilad approach till genren, men med en tvist: spelaren kan när som helst under strider spola tillbaka i tiden.
Fram till striderna börjar i Iron Danger är spelaren fri att utforska omnejden. När det vankas strid så går spelet in i så kallat ”Trench Mode”, där varje handling motsvarar en ”runda”. Jag säger ”runda” för enkelhetens skull, men det är egentligen ett ort tidsintervall utvecklarna Action Squad Studios kallar för hjärtslag. Varje kommando tar X antal hjärtslag, men kan när som helst ”backas” och tas bort om man kommer på en bättre strategi mitt i stridens hetta. Tänk Prince of Persia: The Sands of Time möter XCOM-spelen.
I den här demonstrationen fann sig våra två huvudhjältar i ett buskigt bylandskap med timmerstugor och sporadiskt placerade träd. Efter lite utforskande dyker en olycksbådande mech med en eldkastare upp. Presentatören backar bandet och väljer att i stället gömma sig i ett intilliggande buskage och låta Plåtniklas passera. Duon slinker sen genom en byggnad och möts av en fotsoldat på andra sidan dörren. Vi backar bandet igen och går runt byggnaden. Här finns perfekt nog en handfull tunnor med explosivt innehåll som ser suspekt anti-mech ut. Vår presentatör ställer i ordning ett bakhåll, gömmer sig och fäller ett träd i närheten för att kalla till sig fienderna i omnejden.
I striden som följer hinner båda hjältekaraktärerna åka på rejält med stryk, men med den detaljerade kontroll spelaren har över varenda litet kommando (ett hjärtslag är någonstans mellan en halv och en sekund) lyckas representanten till slut ha oskadliggjort samtliga fiender utan så mycket som en skråma på sig själv.
Det här med tidskontrollerande aspekter i strategispel har ju till och med Fire Emblem begagnat sig av nu. Ett spel som har det som central mekanik kan dock bli mycket intressant och en strategispelens läckergom har säkert något att se fram emot när Iron Danger släpps på ett ännu oannonserat datum.
