Ett av de sista spelen jag testade på Gamescom var The Legend of Zelda: Link’s Awakening och det jag är glad för. Spelet gjorde det möjligt för mig att avsluta mässan med flaggan i topp. Link’s Awakening är såvitt jag vet en trogen remake som vidhåller originalets känsla och spelmekanik. Blygsamt introducerar den några få nyheter som till exempel Chamber Dungeon, ett spelläge där du bygger egna dungeons och utmanar dig själv.
Som jag minns det
Alla som har en Game Boy vet hur gryniga och otydliga pixlarna är på den lilla skärmen, särskilt om solen ligger på. Ändå minns jag de storslagna äventyren jag bar med mig med relativ skärpa. Därför är det som att en dröm kommer till liv när jag tittar på Link’s Awakening till Nintendo Switch. Alla de små gröna pixlarna är förvandlade till högupplösta dioraman som förmedlar samma äventyrskänsla och upptäcktslust.
Även om jag bär med mig 16 år av komprimerade minnen som färgar min upplevelse, tror jag ändå att personer som aldrig upplevt Link’s Awakening också kan ha roligt. Det är ett äventyr dränkt i mysiga vibbar och med dystra undertoner. Grottorna är kluriga och bossarna charmigt utmanande. Och världen är fri att utforska och består av områden som du successivt får tillgång till tack vare diverse utrustningar. Av testsessionen att döma är kontrollen knivskarp. Grafiken med sina varma färger gör mig varm inombords sådär som ett riktigt bra Nintendospel skall göra. Området i skärmens kanter hamnar ur fokus och gör att världen känns närvarande även om den knappt är synlig. Min kritiska blick fångar bara en sak under de 20 minuter jag spelar: Link’s Awakening tappar några bildrutor per sekund då och då. Om detta kvarstår i efter release återstår att se.
The Legend of Zelda: Link’s Awakening släpps den 20 september.
