Sand Land är Bandai Namcos stora spel för våren och släpps inom kort, redan den 26 april. För de som inte är bevandrade i det så kallade mangaträsket är Sand Land ett av Akira Toriyamas kortare mangaserier som publicerades under 2000. Skarpögda kulturvetare känner direkt igen Toriyamas ikoniska design i Sand Lands karaktärer. Det här actionrollspelet är naturligtvis en förlängning av Toriyamas verk som utgår från originalberättelsen och breddar den med nya figurer, händelser och historier.
I Sand Land följer vi demonprinsen Beelzebub och hans kamrater Thief och sheriffen Rao i deras jakt för att finna den mytomspunna vattenkällan och rädda folket i ödemarkerna. På deras äventyr kommer du strida till fots, utforska ruiner och militärbaser – för att inte nämna öknen! Träffa härliga och underhållande karaktärer, gå på uppdrag och besegra bossar – och viktigast av allt: bygga, skräddarsy och köra en mängd olika fordon!
På inbjudan från Bandai Namco hade Varvat möjligheten att testa olika delar av Sand Land. Vår testning skedde på en Playstation 5.
Garage RPG
Likt många rollspelshybrider idag stiger Beelzebub i level under äventyrets gång och då du har möjlighet att köpa loss diverse uppgraderingar via skill points. Däremot saknar han och de andra karaktärerna den sedvanliga utrustnings- och vapenutvecklingen. Istället är all sådan mekanik förflyttad till Sand Lands många fordon!
Mitt första intryck av att Beelzebub saknade utrustning var att Sand Land var bristande. När det uppdagade för mig att det är fordonen som är spelarens centrala källa till styrka förändrades mitt perspektiv. Sand Land använder inte fordon som transportmedel, utan istället för en kombination av strid och navigering. Dessa motordrivna maskiner är förlängningar av Beelzebub och på sätt och vis huvudrollerna i Sand Land – trots att de inte kan snacka.
Det är genom dina fordon som du följer utvecklingskurvan i Sand Land. Där man i andra rollspel hittar bättre svärd, hittar du i Sand Land bättre kanoner att montera på din pansarvagn. Likaså byter och uppgraderar du motorer och fjädring för att kunna bemöta svårare fiender och bossar. Att uttrycka sig visuellt är en viktig ritual för spelare och Sand Land låter oss också måla och sätta dekaler på våra fordon. Jag målade till exempel min tank svart och gul som en geting samt klistrade arga ögon på kanonhuset!
Med begränsad speltid är det svårt att bedöma hur engagerande meckandet kommer vara i längden. Det jag däremot kan säga är att många av systemen i Sand Land landar i fordonen. Skatter du hittar, material fienderna släpper och råvaror du plockar i miljöerna används genom alla stadier av fordonsutveckling. Sedan kan du även köpa delar rakt av, modifiera egenskaper med olika modifikations-chip och bygga fordon från grunden. Detta ger spelare många tillvägagångssätt att förbättra sina fordon och det är ett stort plus enligt mig.
Ta inte med dig en Volvo till en tank-strid
Givetvis kan Beelzebub slåss och många av spelets moment inkluderar närstrid. Den lille demonprinsen har den vanliga uppsättningen av lätta och tunga attacker samt en manöver för att undvika anfall. Utöver det kan du använda en superattack när den är laddad samt ta hjälp av sheriff Rao och Thief för att utföra specialattacker. Men något jag lärde mig fort var att inte förlita mig på prinsens knytnävar.
Tidigt under provspelningen vek jag av från den tilltänkta rutten och gav mig på några aggressiva dinosaurier. Jag hade precis fått tillgång till Raos skruttiga bil och upptäckte till min stora förtjusning att det gick att köra över raptorerna. Berusad på min egen hybris rammade jag bilen rakt in i en enorm tyrannosaur. Bilen blev kvaddad och jag fick försvara mig med mina bara nävar. Monstret var ett trettiotal levels över mig och det räckte med en dask med svansen för att knocka Beelzebub. Kringvandrande bossmonster kräver något starkare än en folkvagn!
Under berättelsen får du tillgång till diverse fordon, alla med sina egna funktioner och känsla. Den ikoniska, sfäriska pansarvagnen som pryder spelets (och mangans!) omslag är det första ordentliga fordon du får tillgång till. Det är en rostig skrothög i början, fast den har sin charm. Stridsvagnen är ditt första försvar mot Sand Lands större monster och bossar. Med tiden får du tillgång till flera intressanta fordon, bland annat motorcyklar, svävare, tvåbenta löpare och mechas!
Sammanlagt finns det 10 olika typer av fordon. Ditt garage kan däremot husera många fler enskilda maskiner. Dock kan du bara ta med dig fem olika fordon åt gången, i din loadout så att säga. Dessa maskiner förvaras händigt i kapslar (Capsule Corp. någon?) för snabb tillgång ute i vildmarkerna. Och du kommer inte bara använda dem i strid, de fyller också ett viktigt syfte i utforskandet och navigeringen av världen. Till exempel låter svävaren dig korsa vatten och med hjälp av en tvåbent maskin kan du hoppa och nå avlägsna plattformar.
Ett klassiskt äventyr i stora landskap
Sand Land är inte ett open world-spel, utan snarare något i stil med äventyrsspel från förr. Miljöerna är vida och rymmer många intressanta platser men är samtidigt avgränsat med tydliga barriärer (bergväggar, klippor). Det är framförallt i ett av Sand Lands grottor som jag upplevde en stark nostalgisk känsla. I en underjordisk ruin jag hade möjlighet att spela, behövde jag höja och sänka vattennivån för att ta mig fram. Tänk dig Water Temple fast utan huvudvärk.
Pusslen var tillräckligt enkla, men kittlade min hjärna lagom för att jag skulle känna mig smart. Detta påminde mig väldigt mycket om hur grottor är designade i The Legend of Zelda. Jag öppnade låsta dörrar, fick ta mig mellan plattformar, ställa mig på tryckkänsliga knappar, hitta en karta över grottan och slutligen strida mot en enorm boss. Likheterna med Zelda är ett positivt drag som jag tycker passar Sand Land fenomenalt!
Berättelsen är också den enklare i sin presentation och tar mina tankar tillbaka till en tid där allt inte handlade om episk exposition och orkestrar. Trots min korta tid med Sand Land är det tydligt för mig att berättelsens fokus är på karaktärerna. Visst finns det en större handling som driver spelet framåt, men likt källmaterialet verkar spelet Sand Land handla om vänskap i osannolika sammanhang.
Förhoppningar om ett trevligt dieseläventyr
Efter provomgången av Sand Land måste jag medge att jag ser fram emot detta äventyr. Trots att Sand Land inte bryter ny mark så att säga, ingjuter den en känsla nostalgi som är trevlig. Spelet känns kravlöst, vilket är en välkommen känsla efter den senaste vågen av prestationskrävande spel. Sand Land påminner om en simplare tid. En gladare tid.
Med det sagt är Sand Land inte bakåtsträvande. Spelet har massor av sidoaktiviteter att underhålla sig med. Du kan jaga efterlysta bossar, delta i racingtävlingar, hjälpa befolkningen med sidouppdrag, byteshandla för skattkartor, bygga ett samhälle, eller dekorera ditt hem. Sand Land har också andra typiska nutida funktioner som quick travel, ikoner på kartan att jaga ner och sånt du förväntar dig av spel med stora kartor. På Playstation 5 brummar spelet på i 60 rutor i sekunden, med schysst grafisk kvalitet.
Sand Land, i egenskap som det första spelet i Akira Toriyamas namn som släpps efter hans bortgång, bär det med sig förväntningarna att lyckas. Som ett av hans bättre verk kommer det sig ganska naturligt att under omständigheterna bjussa på en gnutta överseende med eventuella tillkortakommanden. Jag är däremot säker på att Sand Land har förutsättningarna att vara ett underhållande actionrollspel – både för fans av Toriyama och spelare som tycker om klassiska äventyrsspel.
Sand Land släpps den 26 april till Playstation 4 och 5, Xbox X|S samt till PC via Steam. Du kan läsa mer om spelet samt beställa dess samlarutgåva på Bandai Namcos hemsida.
