Förhandstitt: The Elder Scrolls Online

The Elder Scrolls Online är för många ett hett efterlängtat och mycket omtalat spel. Detta beror till stor del av det faktum att ett älskat varumärke byter riktning. Ända sedan Morrowind har The Elder Scrolls-serien uppskattats av rollspels- och äventyrsfans. De har varit spel ämnade för en spelare. Världarna har kretsat kring spelaren och har varit otroligt öppna. Nu träder varumärket in på onlineterritoriet och med det; förändring och anpassning efter vissa modeller.

Välkommen till en ny värld.

Massive Elder Scrolls Online Roleplaying Game

Det är säkert många som har önskat att dela med sig av sina äventyr i Morrowind och Skyrim eller undrat hur co-op hade sett ut. The Elder Scrolls Online är inte svaret på de tankarna och önskningarna. Det är ett massive multiplayer online rollplaying game, MMORPG som det som bekant heter. Genom hela dess marknadsföringsprocess har utvecklare och utgivare varit väldigt tydliga med att de vill tilltala både solospelarna som älskar de tidigare Elder Scrolls-spelen och onlinespelarna. Jag måste meddela att de till hälften misslyckats med det. Spelet är enligt mig inte tilltalande på samma sätt som Skyrim, Morrowind eller Oblivion. Elder Scrolls Online är däremot tilltalande som onlinespel.

I tidigare Elder Scrolls-spel har man efter en kort inledning släppts lös i en enorm värld som är fri att utforska hur man vill och i vilken ordning man vill. I tidigare spel har man alltid varit en ensam hjälte som påverkar världen. Det har varit fritt att plocka upp vad som helst, hela tiden. Begränsningarna har varit nästan oändliga – fram tills att man faktiskt upptäcker dem, då blir de nästan olidliga.
I The Elder Scrolls Online har man varit tvungna att skära ner på friheten av naturliga skäl, annars hade varenda hus plundrats och NPC dödats. I en värld man delar med tusentals andra kan friheten inte vara total. Den måste vara begränsad. Bara ett fåtal föremål kan plockas upp, för att någon stund senare återuppstå så att någon annan kan plocka upp det. Världen är nivåbaserad och anpassad för karaktärers erfarenhetsnivå – precis som i generella onlinerollspel.
The Elder Scrolls Online är ett onlinerollspel i Elder Scrolls-universumet, kort och gott. Frågan som följer: är det ett bra onlinerollspel?

Perspektiv

Fram till för något år sedan hade utvecklarna meddelat att The Elder Scrolls Online inte skulle innehålla seriens klassiska förstapersonsperspektiv. Självklart uttryckte fans sitt misstycke och självklart fick utgivarna utvecklarna att implementera ett sådant läge. Resultatet blev inte så bra som man hade kunnat önska sig.

Vapen och handanimationerna känns frånkopplade och lite svävande. Attackerna i närstrid ger inte något åtråvärd känsla av tyngd. Dessutom är förstapersonsperspektivet ett otroligt stort underläge i strid då fiendernas varningssignaler är färgade märken i marken. Striderna är som oftast inte heller mot en fiende och är man i förstapersonsperspektivet har man ingen aning om vad som föregår bakom ryggen. Ingen som spelar raider kommer att göra det i förstapersonsperspektivet.

Argument som försvarar det här genom att ”i Skyrim var det aldrig några problem” är enligt mig otillbörliga. Skyrim är ett spel som designats med förstapersonsperspektivet i centrum. The Elder Scrolls Online har designats med tredjepersonsperspektivet i centrum. Men för att inte förlora potentiella kunder slängde man ihop detta läge.

Förstapersonsläget är dock inte helt värdelöst. I lugna stunder, som i städer och natur, bidrar den på ett naturligt sätt till ökad inlevelse. Tills det att någon jävla mob aggroar.

Quest vs. Story

I sann Elder Scrolls-manér börjar spelet med att spelaren är fängslad – denna gång av en ganska elak gud som vill invadera världen. Storyn kretsar som vanligt också kring spelarens karaktär, vilket är ett underligt designbeslut i ett onlinerollspel som delas av tusentals andra. Känslan att vara en utvald hjälte som ensam räddar världen blir lite platt när spelaren tillsammans med andra – vare sig i grupp eller inte – springer runt och gör samma uppdrag, räddar samma byar, dödar samma monster.
Att Zenimax inte valde att väva ihop alla spelare i en gemenskap som i DC Universe Online eller Final Fantasy XIV: A Realm Reborn, är förmodligen för att tilltala alla Skyrim- och Morrowind-fans. Det är synd, för berättelsen hade blivit trovärdigare om spelet inte hade förnekat de andra spelarna runtom.

Det finns mycket att göra i The Elder Scrolls Online, fast i sann MMORPG-anda är det uppdragen som kommer vara huvudsysslan i resan till end-game. Det här gör Zenimax faktiskt bra då de lyckas göra quester som inte känns som rena hämta/döda/samla-sysslor. Variationen är ganska stor och valmöjligheterna i några av de större uppdragen är en frisk fläkt. Men konsekvenserna av dessa ibland ödesdigra val verkar tyvärr inledningsvis inte vara av någon större vikt.

Huvudstoryn var efter en spännande inledning låst men förvänta er en klassisk fantasyberättelse av episka proportioner.

Röstskådespelet är till stor nytta i inlevelsen av uppdragen som i andra spel bara klickas igenom. Animationerna är däremot stela och simpla vilket kan leda till humoristiska situationer som när en karaktär har panik i rösten men står helt blickstilla. Dock spelar jag ju en betaversion, så dessa buggar kan komma att rättas till tills spelsläppet.

Elder Scrolls-serien har en rik historik, de senaste tre storspelen har varit fyllda av böcker som spelaren kan läsa för att skaffa sig en uppfattningen av världen. Detta är även sant i The Elder Scrolls Online men på bekostnad av att det är ett onlinespel. Det är bara utvalda böcker som går att läsa och tyvärr bara kortare utdrag av dem. De böcker som går att plocka upp är bundna till uppdrag. Lappar och anteckningar som ligger utspridda i grottor och katakomber ligger på sådana ställen att det vore riskabelt att stanna upp och läsa dem.

Strid

Att strida är roligt i The Elder Scrolls Online. Det går snabbt, är actionbetonat, utmanande och lite nyskapande. Till skillnad från klassiska onlinerollspel där en fiende markeras och blir ”target” och onlineactionspel där fiender i sikte är målen, använder sig The Elder Scrolls Online av en hybrid av dessa. För att markera en fiende gäller det att sikta åt dess generella riktning och få den att skina rött. Ett aktivt engagemang behövs för att över huvud taget träffa sina motståndare och för att själv undvika deras specialattacker.

Utvecklarna har här valt att inspireras av Skyrim och gjort kontrollen liknande. Genom att klicka eller hålla ner vänster musknapp utför karaktären lätta respektive tunga attacker och höger musknapp blockar attacker. Den gröna uthållighetsmätaren är också tillbaka och blir en resurs för vapenattacker. När fienden signalerar specialattacker är det en bra idé att rulla undan – dessa undanmanövrar förbrukar också uthållighet.

Magikern har tre vägar inom sin disciplin: summoner som koncentrerar sig på frammanade tjänare, storm caller som är en klassisk magiker med mycket pang-pang och dark magic som inriktar sig på crowd control.

Spelaren har tillgång till sex egenskaper. Vid level 15 får spelaren möjligheten att aktivt växla vapenuppsättning och ytterligare sex egenskaper. Bland dessa sex egenskaper har man en ultimat egenskap att aktivera när behovet finns. Utöver de sex egenskaperna har spelaren tillgång till en ”quickslot” som kan utrustas med helande drycker eller andra föremål. Det här kan verka fattigt och är ett resultat av att spelet även utvecklas till konsoler där handkontroller inte har samma inputmöjligheter som tangentbord.

En tråkig del i striderna, som utvecklarna lovat att titta på, är tyngden i strider. Närstrid kan kännas lite luftig och känslan av att stål träffar kött är inte riktigt uppnådd. Sker striden genom förstapersonsperspektivet blir detta otroligt tydligt och nästan smärtsamt dåligt att se på. Magier och annat hokus pokus är däremot väldigt flashigt och explosivt.

Karaktärsutveckling

Nu till det riktigt intressanta med The Elder Scrolls Online, nämligen sättet du utvecklar och bygger upp en karaktär. Precis som alltid i Elder Scrolls-spel är karaktärsutvecklingen öppen och friheterna är otroligt stora. Magiker i plåtrustning, japp. Tjuv med tvåhandssvärd? Jo då. Magiker beväpnad med svärd och sköld är inga problem heller. The Elder Scrolls Online är troget sitt ursprung genom det här.

Som vanligt i onlinespel erhåller man erfarenhetspoäng när monster besegras och uppdrag slutförs. Vid varje erfarenhetsnivå erhålls en poäng som kan distribueras mellan olika aktiva och passiva egenskaper. Poäng kan också tjänas genom att hitta ”skyshards” ute i världen samt utföra uppdrag. Vapen, magier, rustningar och diverse andra egenskaper finns att välja mellan redan från start. Dessa utökas när medlemskap initieras med gillen. Varje ras och yrke har dessutom egna unika egenskaper. Det finns helt enkelt massvis med egenskaper att välja mellan och det är lika mycket ett problem som det är en möjlighet.

Den här lätta rustningen skyddar inte direkt min mage och organen innanför men den ger mig en schysst solbränna och extra magipoäng. Hm.

Även om möjligheterna att skapa skruvade och fantasifulla karaktärer finns är spelet ändå strömlinjeformad på det sättet att de tre arketyperna tank, dps och healer är kungar. Detta genom att alla egenskaper för lätt rustning förbättrar magibaserade egenskaper medan de för mediumrustning gynnar uthållighet. Helande krafter är begränsat nästan enbart till stavar. Så om strävan är att vara bättre på magi är det nödvändigt att använda lätt rustning och investera i dess egenskaper. Bra vapenskada? Då behövs medium rustning. Detta lockar spelare att sträva efter arketyperna istället för att chansa på diversitet.
Självklart är det önskvärt att gå sin egen väg i karaktärsutvecklingen men egenskapernas design och funktioner tvingar fram de trötta och nötta arketyperna.

Pysslande

Glada nyheter för alla med tummen mitt i handen, hantverk i The Elder Scrolls Online är både lättillgängligt och kul! Att samla resurser kräver bara ett klick, inga verktyg eller snabbkurser hos någon mästare. Det är bara att leta efter råvarorna i naturen, samla in dem och sedan blanda dem vid nästa besök till marknaden. Men det bästa är att alla hantverken är tillgängliga och går att bemästra.

Dessutom finns det ett djup i hantverken. Extra starka vapen och rustningar går att göra genom att spendera mer resurser, det är möjligt att bryta ner föremål för återanvändning, förtrolla dem med symboler och ge dem unika, rasspecifika utseenden. För den som fann det lustigt att äta alkemiska råvaror är detta åter igen möjligt.

Sammanfattning

The Elder Scrolls Online är ett spel med potential att bli stort. Det är ett starkt varumärke med djup historia och med många fans världen över. Det erbjuder en karaktärsutveckling nästan lika bred och mångsidig som The Secret World. Det har ett stridssystem som utmanar och underhåller samt roliga uppdrag.
Tyvärr är animationerna under dialogerna tama, striden saknar tyngd och världen är inte så tillgänglig och fri som man luras att tro. Områdena är nivå- och alliansbaserade och karaktärsutvecklingen lockar till stereotyper trots dess fria upplägg. Förstapersonsperspektivet är halvdant och känns utomkroppsligt.

Betan är också proppad med buggar. Trasiga uppdrag, saker som försvinner och genomskinliga väggar. Det är det buggigaste betan på länge, vilket är illa när spelet är knappt två månader från release.

Saken med MMORPG:er är att de har chans att utvecklas och växa med tiden. De är organiska spel och spel som lever på kollektiven. Buggar kan strykas ut, innehåll kan läggas till och tråkigheter tas bort. Om The Elder Scrolls Online inte ska tvingas gå free-to-play då måste saker och ting slipas till – och fort!
Jag har haft roligt under betan och sett många ljusglimtar, men jag är osäker på om det här är ett spel jag skulle spela i mer än ett års tid.

The Elder Scrolls Online släpps till PC den 4 april. Versionerna till Playstion 4 och Xbox One kommer i juni.