Detta här tredje delen i serien om glömda gamla spel. Denna gång ska vi bekanta oss med robotsimulatorernas okrönte kung – MechWarrior 2!
Framtidens krigföring
MechWarrior är ursprungligen ett sällskapsspel som skapades på 1980-talet av det amerikanska företaget FASA Corporation. I den här science-fictionvärlden har mänskligheten – tusen år in i framtiden – sedan länge lämnat jorden och koloniserat ett flertal främmande planeter. Oturligt nog har ett nytt storkrig brutit ut mellan rivaliserande klaner. Den här gången utkämpas slagen i stora robotmaskiner som är utrustade med allsköns massförstörelsevapen. Det är upp till dig att leda din gigantiska plåtburk genom slagfälten och visa vem som bestämmer.
Intåget i den virtuella världen
1989 släpptes det första databaserade spelet i serien – MechWarrior – och skapade, mer eller mindre, en ny kategori som kallades för Vehicle Simulation Game. Tanken var att ingjuta en känsla att spelaren skulle behärska ett stort fordon som rörde sig realistiskt genom terrängen. Krängde fordonet till så skulle spelaren direkt märka det eller hantera en skada som utgör ett hinder för samma fordon. I det här fallet gällde det en robot som kunde jämföras med en vandrande pansvarvagn. Med hjälp av en stor vapenarsenal skulle man dominera området, något som kunde uppgraderas tillsammans med sin rustning efter varje avklarat uppdrag.
MechWarrior 2 var snyggare, större och mer fartfyllt än sin föregångare.
1995 gavs det andra delen ut – MechWarrior 2 – av utvecklaren Activision (teamet bakom Call of Duty). Bolaget bestämde sig att satsa större resurser för att spelet skulle hänga med i tidens tand och modelleringen gjordes om från grunden. Borta var det pipiga ljudet och den tråkiga platta grafiken som kännetecknade det första spelet. In kom stora maffiga 3D-nivåer med ett soundtrack som fick öronen att lossna av välbehag. För första gången i seriens historia fick man verkligen känna sig som en pilot i en cockpit. Uppgiften låg i att manövrera en jätterobot med hjälp av en joystick som kunde kopplas in för att förhöja spelupplevelsen.
En så här joystick – Microsoft Sidewinder 3D Pro – användes för att styra roboten.
Varenda kliv som tingesten tog hördes och kändes från maggropen och dessutom med stöd av en kvinnlig röst som berättade om robotens status under stridens hetta. Bataljerna blev mer intensiva och numera kunde en kombattant sprängas i tusen bitar avslutandes i en tjusig explosion. En ny innovation var möjligheten att spela online via det dåvarande 56 kbit/s-modemet som spelets brukare friskt utnyttjade, om än med vissa begränsningar (och kostnader) uppkopplingen hade.
Grafikkortens epok
I samma vända som spelet släpptes introducerade det amerikanska bolaget 3dfx ett nytt grafikkort – Voodoo Graphics – som drastiskt boostade spelgrafiken och höjde flytet i spelen som nyttjade kortet. Banorna blev mer detaljerade och levande, texturerna och ljussättningen större och tempot märkbart högre. Activision var inte sena att hoppa på tåget och integrerade spelet med de nya grafikchipsen som kom ut på marknaden i strid ström. Resultatet blev inget annat än en smärre succé. MechWarrior 2 kammade hem ett flertal priser och hyllades i branschpressen efter sin utgivning. Två expansioner släpptes och spelet konverterades till konsolerna Playstation och Sega Saturn ett par år senare.
Ett Voodoo-kort anno 1998.
Serien forsatte de kommande femton åren att ges ut i nya versioner men det är fortfarande MechWarrior 2 som står ut med all sin charm och inlevelse som kom att definiera robotsimulatorn i all sin fulländande prakt.
[youtube id=”-X3GD0UnBCk” width=”600″ height=”350″]
