Hej allesammans, mitt namn är Daniel och jag är skribent och redaktör här på Varvat.
Då är dagen här. Äntligen tänker många. Inte nu igen suckar andra. Julafton är en högtid som förenar eller förargar människor, ibland både och. Hur du än ser på den här dagen vill jag ta tillfället i akt och önska dig en riktigt god jul/solstånd/chanukka/24 december/helg! Tack för att du surfar in på vår lilla hörna av den digitala rymden, varje läsare är värdefull för oss.
Inslagna upplevelser
När jag var liten – ja, det här är en sån där pensionärsberättelse – fick jag ett spel på julafton som förändrade mitt liv. Jag minns inte vilken färg presentpappret hade men känslan när jag såg förpackningen är oförglömlig. Den blodröda texten ”Zelda” sa mig ingenting, men jag var övertygad om att guldomslaget betydde att spelet var magiskt. Jag var mycket mån om att visa alla i familjen att kassetten också var i guld och hur häftigt det var och att det säkert visst var riktigt guld.
Mitt livs äventyr började här.
För en åttaåring var det ganska svårt för mig att begripa vad spelet gick ut på. Undan för undan lärde jag mig behärska spelets regler och upptäcka dess hemligheter. The Legend of Zelda var mer än ett spel för mig, det var en upplevelse. Det är ingen underdrift att säga att jag var i Hyrule. Jag levde Hyrule. Under rasterna på skolgården delade jag och andra tips och hemligheter som snabbt som attans skulle testas när jag kom hem. På loven kunde jag roa mig med att bränna varenda buske i jakt på hemliga trappor, välta varenda gravsten och bomba varje centimeter av Death Mountain. The Legend of Zelda förvandlade mig till en gamer och hjälpte mig stå ut med mobbning och utanförskap.
Allt började med ett litet fyrkantigt paket under julgranen.
I dag har jag egna barn och om jag kan bidra till att skapa lika fantastiska minnen för dem som jag själv upplevt, då är julafton den bästa chansen. I år kan det hända att ett visst monsterfångarspel väntar en rackarunge som nu är i samma ålder jag själv var när TV-spel förändrade mig. Att ge barnet den möjligheten är det minsta jag kan göra, det är inte något hon måste förtjäna. Julen är ju trots allt barnens högtid.
