Danskarna på SteelSeries har under flera år skämt bort kräsna gamers med högkvalitativa produkter så som möss, headsets och tangentbord. Vi på Varvat har fått chansen att testa deras senaste produkt, gamingtangentbordet Apex med upplysta tangenter.
Det första som slår en när man packar upp SteelSeries Apex är dess storlek. Med hela 22 självständiga macrotangenter både på vänstersidan och i överkant så är det nästan 10 cm bredare än mitt gamla tangentbord från Microsoft. På höger sida av tangentbordet har man placerat knappar som kontrollerar ljusstyrkan i bakgrundsbelysningen samt ljud- och volymkontroll.
Noterbart är också den något överdimensionerade space-tangenten samt den för tangentbordet helt unika SteelSeires-tangenten som låter användaren smidigt komma åt några av de unika Apex-egenskaperna. Du hittar också två extra piltangenter, snett uppåt vänster och höger, allt för att underlätta spelandet. Dessutom så har Apex ett rejält handledsstöd som kommer väl till pass under långa spelsejourer.
Installationen med Windows 7 är extremt smärtfri. Det räcker i stort sett bara med att koppla in de två USB-kontakterna i lediga portar, sedan är det bara att börja använda sitt Apex. Som en bonus så fungerar tangentbordet också som en USB-hub, då två portar gömmer sig diskret på baksidan.
Två USB-portar finns tillgängliga om det skulle bli trångt i datorn.
Jag tillhör själv den kategori av tangentbordsanvändare som föredrar en lite mer lutande ställning. Normalt sett kan man luta sitt tangentbord med hjälp av inbyggda ben som går att fälla ut. På Apex så har SteelSeries dock valt en lite annorlunda lösning då man istället för inbyggda ben skickar med två olika uppsättningar av rejäla gummitassar. Det är lite krångligare att byta än andra lösningar, men ger i gengäld ett riktigt stabilt tangentbord som inte glider iväg i första taget.
Byt plupp om du som jag föredrar en brantare lutning.
SteelSeries Apex har fem upplysta zoner som kan konfigureras helt efter eget tycke och smak. LED-belysningen har egentligen inga begränsningar och det finns miljontals kombinationer av färger att välja bland. Dessutom så behöver man aldrig oroa sig för konflikter då Apex kan registrera upp till sex knapptryckningar samtidigt.
SteelSeries konfigurationsprogram heter Engine och följer inte med på skiva utan måste laddas ner från företagets hemsida. Här stöter jag dock på ett litet problem, då mitt virusprogram reagerar starkt på några av filerna och sätter dem i en elak karantän. För att kunna slutföra installationen måste jag tillfälligt stänga av virusskyddet, men när programmet väl är installerat så fungerar det utan problem.
Det är genom Engine som man kan programmera Apex och alla dess makrotangenter samt de olika färgerna på belysningen. Alla tangenter kan tilldelas unika egenskaper och man kan med andra ord även ge bokstavs och sifferknapparna nya användningsområden. Allra helst utnyttjar man dock någon av de många makrotangenterna till denna programmering. Det är med hjälp av Engine mycket lätt att tilldela förinställda meddelanden eller knappkombinationer till valfri knapp.
I Engine kan man ställa in precis allt.
Om man mot förmodan tycker att det inte riktigt räcker med 22 olika makrotangenter så kan man lätt fyrdubbla antalet programmerbara tangenter genom att helt enkelt tilldela dem olika lager. Det finns fyra lager att använda sig av och man växlar lätt mellan lager genom att trycka på en av de fyra L-knapparna i övre, vänstra hörnet. Varje lager kan också tilldelas olika färgkombinationer, så att man enkelt ser vilket lager som används för tillfället.
Sammanfattningsvis så kan jag säga att Apex det mest genomtänkta tangentbord jag testat hittills. Med en kostnad på i runda slänga 850 kronor så har det också ett helt överkomligt pris. Det tog ett tag att vänja sig vid storleken, men när man väl lärt sig vart man skall placera sina fingrar så flyter spelandet på mycket bra. Jag kan absolut rekommendera SteelSeries Apex till alla typer av spelare, både den kränsa, men också den snabbskrivande och nybörjaren. Jag kommer dock aldrig att förstå varför man döpt sitt tangentbord efter en punkt i en racingkurva.
