Hundra Dagar Master System #24: Dick Tracy

Komiskt jobbig AI.

Jag har haft förmånen att kunna spela Dick Tracy på Mega Drive i flera år redan. Spelet var ett av de första jag fick på konsolen (i en pirat-multikassett) och även om det inte precis har gått varmt så är det bekant och roligt. Därför förbluffar det mig hur exakt Master System-versionen efterliknar Mega Drive-spelet utan ett ens anstränga sig. Banorna är här, nästan en-till-en, med de vanliga eftergifterna för grafik och ljud. Salongen är i och för sig ersatt med bara kloakbanor och bossarna beter sig rätt annorlunda, men bedriften är ändå imponerande – särskilt på en 2 Mbit-kassett. Till och med små detaljer som att du kan skjuta sönder fönster och dylikt i bakgrunden är intakta (men gör inte det, för då försvinner de ”viktiga” bonuspoängen).


Dick Tracy är när allt kommer omkring inte direkt krävande på hårdvaran. Det kör dock ihop en hel del sprites på samma horisontella linje, vilket brukar medföra flimmer. Dock inte här. Kanske är det för att spelet skickar fiender på dig i två plan: förgrund och bakgrund. I förgrunden tar du hand om dem med din trogne pistol eller, om de kommer för nära, en rak höger. Fiender i bakgrunden tar du hand om med kulsprutepistol. Dessa två kommandon utgör tillsammans med hoppet och specialattacken rätt mycket för den lilla kontrollen. Och det är väl mest i kontrollen problemen ligger.

Här någonstans visar mina sig mina problem med Master System-kontrollen mestadels bero på skicket på mina exemplar.* Att spelet ofta misstolkar raka kommandon för diagonala är irriterande, men att min ena kontroll knappt accepterar ett höger-kommando och den andra tycks älska neråt-kommando är inget mindre än desorienterande vansinne. För när spelet väl tolkar mina drag korrekt går det mestadels som smort. Då är Dick Tracy ett kul spel med stor variation och lagom utmaning, med en bra ljuddesign och ett helt okej soundtrack (även om det saknar två låtar). Ett soundtrack som nästan verkar gjort för PAL-hastigheten, eftersom den där har angenämare tempo mer likt sin storebror på Mega Drive/Genesis.

Dick Tracy utvecklades av Blue Sky Software, som portade mycket till mycket när det begav sig, men även har ett par egna pärlor i halsbandet. Det här är bland deras absolut första titlar, så bara baserat på utseende och gameplay verkar de absolut ha haft fingertoppskänslan där den behövdes. Tyvärr blir Dick Tracy det enda av dem jag utforskar i denna artikelserie.

0 Delningar

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.