Mer 8-bitstennis, denna gång signerat SIMS år 1992. Med tanke på att detta är studion bakom Aladdin, Psychic World och Ninja Gaiden – hur illa kan Wimbledon vara?
Wimbledon är trots sitt anrika namn (till och med en sportskeptiker som jag känner ju till det!) inte föremål för värst många spel. Ett arkadspel, ett till Commodore 64, två till mobiler, två till Blackbird (minns ni den?), ett till Mega Drive och två(!) till Master System. Kort och gott kallas de sistnämnda Wimbledon och Wimbledon II.
Jämsides med Tennis Ace är det här ett betydligt snabbare parti tennis (i den mån nu tennis kan vara snabbt). Kanske är det för att spelet går i korrekt hastighet, men jag upplever bollen som snabb och spelarna om inte omöjligt ännu snabbare. Kontrollerna är allt annat än intuitiva och låter såvitt jag kan se inte mig göra stoppbollar. Min föredragna strategi som jobbig nätspelare går med andra ord om intet, och jag tvingas springa efter lobbar i tid och otid.
Eftersom jag är ännu sämre på Wimbledon än på Tennis Ace har jag verkligen inte särskilt roligt, utan får kämpa för varenda poäng. Trots de olika underlagen verkar fysiken inte riktigt konsekvent. Vissa bollar verkar dessutom returneras när de gått förbi spelaren, medan andra missas helt trots att spelaren är mitt på dem. Det upplever jag med både mig själv och med datorspelare.
Kampanjläget i Wimbledon låter dig träna upp en spelare du döper själv från scratch och sätta ut poäng i variablerna fart, kraft och färdighet. Vad färdighet innebär står dock ingenstans i manualen, så den lämnas till fantasin. Jag skulle tro att det har med sikte att göra, för alla mina bollar tycks vara målsökande till motståndarspelaren, och det är ju allt annat än optimalt i tennis. Tydligen lärde jag upp min karaktär bra också, för han och den svagaste partnern jag kunde hitta gjorde fortfarande slarvsylta av mig i en dubbelmatch.
Jag gör bevisligen något fel, och Wimbledon gör inget bra jobb med att tala om för mig vad det är. Om det är något jag lärt mig från Longplay-videor från spelet gäller det att köra volley fram till motståndaren försöker returnera bollen med k*ken och misslyckas. Om du har lite tur (tror det beror på motspelare, underlag och på dina stats) kan du returnera en serve som en nätrullare med rätt hyfsad säkerhet om du bara står på rätt ställe.
Belöningen för att klara spelet är en felstavad grattis-skylt. Hipp-jävla-hurra. Vill man hemskt gärna se den kan man kanske bara köra om alla fyra turneringarna (US Open, Australian Open, Franska Öppna och Wimbledon) utan att bry sig om resultatet. Man får nämligen lite barmhärtighetspoäng hela tiden. Kanske kan man maxa Varvat på det sättet och få nöjet att trycka till motspelarna där det räknas. Det är dock inget jag kommer att ta reda på nu.
