Att den här skulle komma förr eller senare är ingen skräll direkt. Även på Master System är Castle of Illusion ett älskat spel – om än inte hälften så hyllat. Själv föredrar jag det framför både originalet på Mega Drive och dess remake på PC/PS3/360. Det är dessutom det första spelet jag någonsin klarade på Master System, vilket gör att det här inlägget är klart nostalgifärgat.
Castle of Illusion är i det närmaste identiskt på Master System och Game Gear. Båda är utvecklade av SEGA själva, precis som Lucky Dime Caper Starring Donald Duck, som jag pratade om dag #6. Det märks framför allt i fysiken och kontrollerna. Det glädjer mig dock att de här är något mer raffinerade och att bilduppdateringen i det närmaste är silkeslen. Spelet tillhör tyvärr inte skaran som är PAL-anpassade, men vid det här laget känns skillnaden mer som en charmig tvilling än ett mindre talangfullt syskon.
Intressant nog har Castle of Illusion med ett Practice Mode, där du kan spela genom tre av banorna spelet har att erbjuda. När du klarar dem kastas du dock ut till titelskärmen igen. Kanske inkluderades detta för demokiosker eller dylikt. Själva huvudspelet består av fem huvudbanor plus en längre slutbana. Här finns ett par rejäla bossar med stora sprites i slutet på varje bana. Svårighetsgraden är oerhört välavvägd; du har flera continues om du skulle sjabbla till det. Här ges dock så många extraliv att du nog inte kommer behöva dem. Din livmätare går dessutom att utöka från tre till fem träffar om du hittar de ”dolda” stjärnorna till det.
Kort och gott handlar det här om ytterligare en fullträff bland Disney-utbudet på Master System. Det har faktiskt börjat få lite större medial täckning i och med att retrospelen fortsätter sin uppåtgående trend, och det är ett nöje att få bistå med. Jag tar gärna en SEGA/Disney-kollaborationskollektion såväl som ett nytt spel i Illusion-serien. Fast efter årets fullträff Disney’s Illusion Island (Island of Illusion enligt min s.k. headcanon) är jag ändå rätt nöjd.
