Hundra Dagar Master System #82: The Terminator

Samma trio som ligger bakom Alien 3 på Master System, alltså Probe (utveckling), Krisalis (ljud) och Virgin Games (utgivare), släppte även The Terminator på Master System. Året var 1992 och titeln damp ned på Master System såväl som Game Gear, svarvade i sin storebrors skugga på Mega Driven. Kassetten var en hyfsad biff på 2 Mbit med, av någon anledning, 8 kilobyte extra RAM-minne. Denna sista anekdot marknadsförs ingenstans, men The Terminator är ett av extremt få titlar som har denna typ av expansion. Det ska bli intressant att se hur det används, tänker jag med skräckblandad förtjusning.


The Terminator på Master System är inte speltestat. Åtminstone inte av någon rimlig människa. Fiender kommer k-o-n-s-t-a-n-t, hur du än rör dig. Det är meningen att du aldrig riktigt ska ha kontrollen, utan mest släcka bränder i takt med att du spelar. Rent innehållsmässigt är The Terminator över på mindre än en kvart, men det dras ut på sträckbänken av konstanta fiendestormar med tillhörande projektilhelvete. Där Alien 3 åtminstone hade intressanta labyrinter till banor att utforska, får The Terminator dig som spelare bara att vilja kartlägga kortaste möjliga väg till mål och sedan aldrig behöva spela banan – eller ens spelet – igen.

Om jag ska säga något positivt om den här travestin får det väl vara att soundtracket, trots sina kraftiga begränsningar, bär Matt Furniss goda namn. Det är stämningsfullt och så smutsigt det kan vara. Grafiken är inte heller dum. Krisalis kan skapa ljud och Probe kan designa. Jag gissar på att det här är ett högst stressat, hafsigt jobb som aldrig var menat att göra mer än småslantar åt licensköpare och -säljare.


Nåja, Probe hade åtminstone den goda smaken att inkludera en Level Select-kod som är rätt enkel att utföra. Det är det minsta de kunde gjort efter att försöka tvinga genom den här grovtollen.

Efter den här texten började jag en ny spelomgång, på pin kiv (antar att jag faktiskt kom tillbaks, tänka sig). Denna gång klarade jag alla banor utan att dö. Visar sig att konsolen/spelet knappt mäktar med att rendera mer än två fiender åt gången. Det går att utnyttja till din fördel vid mer än ett tillfälle. Denna upptäckt gör inte att jag gillar The Terminator mer än förut. Men det känns skönt att ha tämjt den jäveln likväl.

0 Delningar

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.