Förra året recenserade jag del 1 och 2 av det svenska indiespelet med titeln Sigrid – Det inre mörkret. Spelet följde flickan Sigrid och hennes vänners äventyr med sin … ja, äventyrsklubb. Nu har den tredje delen släppts och berättelsen tar vid där den förra slutade.
Efter att ha spelat Sigrid – Det inre mörkret del 1 och 2 hade jag blandade känslor, men spelet är ändå helt okej. Ett svensk litet indiespel med stora ambitioner som kanske inte når hela vägen, men ändå har en hel del spännande och värmande element som gör det värt att prova. Man kan verkligen se skaparnas vilja och kämpaglöd och det gör också Sigrid väldigt inspirerande.
När del 3 damp ner i min mejl fick jag en sådan där känsla som jag kan få när jag träffar gamla vänner jag inte sett på länge. Lite nervöst, lite taggad. Har saker och ting förändrats? Kommer jag känna samma sak? Efter att ha spelat igenom del 3 har jag svårt att få ihop text till en hel recension. Mycket av styrkorna och svagheterna från Sigrid – Det inre mörkret del 1 och 2 finns kvar. Sigrid, Ida, Blenda och Elektra är fortfarande den stora behållningen och de djupa konversationerna fyllda med drypande ångest och melankoli, men också humor träffar fortfarande rätt. Intrigen i den tredje delen tätnar och bygger vidare på berättelsen vi fick spela igenom i de föregående delarna. Den gör ett bra jobb med att driva vidare storyn.
Sigird – Det inre mörkret del 3 lider precis som tidigare avsnitt av kolasega kontroller, grötig grafik och stela animationer. Jag vill dock säga att jag absolut ser en positiv utveckling framåt på alla dessa plan från dem tidigare delarna och det gör mig väldigt glad att se!
Mitt betyg från tidigare avsnitt kvarstår och jag ser framåt med spänning på vad som kommer från Alexandra och hennes team i framtiden. Är ni sugna på ett svenskt indiespel (på svenska!) med härliga huvudkaraktärer och en fantasirik värld så är Sigird – Det inre mörkret värt att kika närmare på.
