Elden Ring har för tillfället stängt sina portar. Över helgen har tusentals slitna krigare, trollkarlar, präster och pumpadårar utforskat Limgrave, ett introduktionsområde full av monster och hemligheter. Jag har dräpt drakar, ohyggligheter, bossar och andra som jag i härlig cooperation och competition. Jag har också blivit trollbundna av en värld vars vackra natur döljer ondska och galenskap.
Elden Ring har sin release 25 februari till Playstation 4 och 5, Xbox One och Series X|S, samt till PC.
Ända sedan Elden Ring blev avtäckt som ett mörkt actionrollspel i en öppen värld har ett frö av oro grott inom mig. From Software, med Hidetaka Miyazaki i spetsen, har skapat brutalt fantastiska spelupplevelser och tidlösa klassiker. Och deras spel har alltid varit strikt linjära. Spelarens frihet har varit begränsad till karaktärsutvecklingen. Hur skulle de kunna göra ett open world-spel? Genren starkt förknippat med spelarfrihet och troligtvis den mest problematiska att utveckla? Åtagandet framstod som dåraktigt.
Den första, riktiga trailern tände elden i hajptåget, men med bedrägeriet från ett annat hett efterlängtat spel färskt i minnet var jag ängslig. Jag vågade inte hoppas. Dark Souls, Elden Rings föregångaren och From Softwares kanske bästa spel, ligger mig varmt om hjärtat. Ett svek från dem skulle fälla mig.
Som det skulle visa sig i nätverkstestet kan From Software open world bättre än många andra spelutvecklare. När jag tog mina första stapplande steg ut i det enorma startområdet skakade hela min kropp. Känslor jag förträngt i fruktan av besvikelse kokade över. Jag började gråta. Glädjetårarna torkade fort, fast den underbara känslan av att svepas med och bli helt engagerad i ett spel dröjde kvar. Dröjer fortfarande kvar. Jag har inte känt såhär sedan 1998 när jag för första gången klev ut i Kokiri Forest i The Legend of Zelda: Ocarina of Time.
Jag kan nu rycka bort ogräset av oro från mitt förväntansfulla sinne.
Sätt er bekvämt för det här är en lång text.
Elden Ring – en subjektiv förhandstitt
Det framgår tydligt nog men låt mig vara explicit. Jag har en stark kärlek och respekt till From Softwares moderna spel. Dark Souls trilogin, Bloodborne och Demon’s Souls. Det är närmast omöjligt för mig att titta på Elden Ring utan att en dimma av känslor förvränger intrycken. Därför är denna text och eventuella recensioner i framtiden kontaminerade redan från början. Däremot är jag inte blind. Jag känner igen ett bra Souls-spel när jag ser det.
Elden Ring bockar i alla rutor jag anser kritiska för ett bra äventyrs- och actionrollspel. På samma gång checkar den av punkter för bra open world-upplevelser. Och From Software presenterade allt på ett mycket övergripande sätt i nätverkstestet. Limgrave, zonen vi hade delvis tillgång till under testet, var så genomarbetad att det direkt intygade att resten av Elden Rings många regioner har samma kvalitet.
Vad som däremot är oklart är om de fem klasserna vi prövade kommer börja med samma utrustning och föremål de hade nu, samt huruvida utplaceringen av skatterna i världen kommer ligga kvar. Vissa starka föremål var väldigt lättillgängliga för att vara ”början” av spelet, så det återstår att se om vad vi testade var en matig buffé eller arrangerad fem rätters middag.
Samma, men ändå olika
Så var är det då som Elden Ring har som övertygar mig om dess kvalitet? Innan det vill jag beröra associationerna många verkar lägga en negativ värdering i. Att Elden Ring ser ut som Dark Souls med hästar. Till att börja med är stommen av mekaniken, det vill säga stridssystemet, importerat från vad som känns som Dark Souls III. Spelet drivs av samma motor. Likt Dark Souls uppföljare känns Elden Ring väldigt bekant och tryggt. Varför laga en fungerande, väloljad maskin? Att likheterna är så många, samt att den visuella stilen är intakt, är för mig ett gott tecken. Det ser jag som bekräftelse på att From Software är trygga i sitt hantverk.
Inbitna veteraner har rapporterat att Elden Ring ärvt buggar och glitches från Dark Souls III. Som jag förstår berör detta mest PvP där de skapar skarp obalans. Jag har själv inte kunnat verifiera detta, men om så är fallet vore det trist om problemen tillåts följa över till den slutgiltiga produkten. Med största sannolikhet var nätverkstestet en äldre version av spelet och vi vet inte hur version 1.0 beter sig. Förhoppningsvis är dessa mekaniska bakdörrar låsta, så PvP i Elden Ring börjar hälsosamt.
Det är lätt titta på Elden Ring och bara se en uppföljare till Dark Souls. Men är det inte vad vi alla vill ha? Det är i alla fall precis vad jag vill ha – en andlig uppföljare som tar konceptet till nya höjder. Och om From Software behöver återanvända mekanik, ljud och animationer från föregångarna för att lägga krut på världen och nya funktioner så har jag inget emot det. Jag är tacksam för det. Och tittar vi noga upptäcker man faktiskt att Elden Ring har så mycket mer i skjortärmen än sina föregångare.
Ringar in allt jag älskar – inklusive det kokta stryket
Jag älskar det taktiska och skicklighetsbaserade stridssystemet From Software utvecklat för sina spel. För mig är det som en evolution av Zelda. Men något jag älskar mer är friheten att skapa min egna kämpe. Att mixa och matcha attributpoäng, utrustning och magier för att bygga något unikt, roligt eller gudalikt. Valmöjligheterna erbjuder en otrolig nivå av variation – och till Elden Ring får vi ännu fler möjligheter att konstruera vår spelstil!
Vapenfärdigheter återvänder från DS3 och är starkare än någonsin. Numera kallade Ashes of War kan vi den här gången kombinera dessa stridstekniker med olika vapen! Vissa vapen är låsta med sin unika stridsteknik, men generellt kan en Ash of War tillämpas med många olika vapen. Utöver det tillåter askan dig att anpassa skadan på vapnet. Till exempel kan en teknik som skjuter blixtar också göra så att vapnet får inneboende blixtskada. Valet är ditt. Om du satsar på en fysisk build har du valet att låta vapnet bara göra fysisk skada, även om du vill använda blixtfärdigheten. Ash of War ger karaktärsutvecklingen ytterligare en dimension som är viktig känslan av frihet i Elden Ring.
Våra valmöjligheter är också fler när det kommer till läkande drycker. Förutom två drycker, som vi själva kan bestämma fördelningen av (precis som i DS3) får vi även tillgång till en tredje flaska: Flask of Wondrous Physick. Effekterna av denna brygd styr vi själva över baserat på vilka kristaller vi använder i flaskan. Ett exempel är att återhämtade HP, en annan gav Stamina och en tredje spränger dig och fiender i närheten i luften! Vem vet vilka fler spännande kombinationer som väntar?
Torrent ger Elden Ring en dynamik som Souls-spel saknat
Elden Ring har också en betydande utökning av stridssystemet, nämligen beriden strid. Till min stora förvåning är den mer utarbetad än jag förväntade mig. Hästen, vid namn Torrent, är smidig och svarar på dina direktiv väldigt bra. Efter lite inlärning blir den en naturlig förlängning av karaktären. Torrent är inte heller vilken duktig pålle som helst, utan är en magisk kuse som kan dubbelhoppa och nå skyarna med hjälp av luftströmmar – något som lockar till spännande plattformsmoment! Strid i sadeln följer sina egna regler utan att kännas främmande. Hästen kan ta skada och kraftiga smällar kan kastad av dig. Du måste tajma hugg och stötar med hästens hastighet och du kan inte använda färdigheter. Det är ett välbalanserat system och ett bra alternativ till strid till fots. Även om det inte är lika mångsidigt har du otrolig mobilitet! Plus så är det otroligt kul att rida omkull skräpfiender!
Naturligtvis kan du inte rida inomhus och i dungeons. Det är inte heller tillåtet att rida i multiplayer.
Framförallt ingjuter Torrent en dynamik till spelet som aldrig tidigare funnits i From Softwares spel. Att stiga upp i sadeln och hoppa av är snabbt och smidigt, vilket låter dig växla tempo på ett knapptryck. Detta fungerar i och utanför strid. Torrent låter dig dundra in i fiender eller snabbt ta till reträtt om en drabbning går åt skogen. Möjligheten till dubbelhopp gör springaren till din bästa vän vid utforskning. Hästen kan ta dig upp för klippor, över stenig terräng och mellan utstickande plattformar. Jag är fullkomligt förälskad i Torrent och är så glad att den berättigar sin existens med meningsfulla funktioner och inte bara är ett medel för transport.
En mystisk värld som känns bekant men är främmande
Berättelserna och historierna i Souls-spelen har alltid trollbundit mig. Miyazakis minimalistiska berättarkonst och rika världar har väckt ett hungrande intresse inom mig. Framförallt bidrar det till inlevelsen av världen. Jag får tillåtelse att spekulera, fantisera och söka efter pusselbitarna till historien. Elden Ring använder samma metodik för att förmedla historia – samtidigt som det introducerar mer explicit berättande för de som bara bryr sig om storyns röda tråd.
Jag skäms lite över tiden jag spenderade på att undersöka diverse föremål och tolka deras beskrivningar. Att jag borde ha testat spelets mekanik mer. Undersökt världen noggrannare. Men lore är i min mening en lika viktig beståndsdel som stridsmekaniken. Och Elden Ring ser ut att ha en minst lika rik värld som Dark Souls och Bloodborne. Och det är så kul med en fräsch värld, med nya invånare, mytologier och lagar. Informationen som fanns tillgänglig i nätverkstestet har väckt mitt intresse. Jag vill veta allt om akademin i Raya Lucaria och varför riddarordern från Carian stred mot dem. From Software har med små medel framgångsrikt visat att Elden Ring har en rik värld som tigger om att bli studerad.
En tät och levande värld
Som jag nämnde i inledningen har det funnits en oro för att From Software skulle misslyckas med att skapa en bra öppen värld. Öppna världar i spel är av min erfarenhet väldigt svårt att göra. De måste vara levande, ha en rik historia, varierande miljöer och mycket mer. Utöver det måste de ha intressanta platser att upptäcka – och då menar jag inte samlarföremål för samlandets skull – utan meningsfulla platser som knyter an till spelets övergripande värld.
Baserat på introduktionsområdet Limgrave visar From Software imponerande förståelse för vad som gör en bra öppen värld. Det fanns väldigt många sevärdheter som var och en huserade något intressant och gjorde besöket meningsfullt. Till min kännedom har Elden Ring inga samlarföremål, inga papperslappar med dagboksinlägg och inga poängsystem för att hitta högsta punkten i ett område. Elden Ring fyller sin värld med karaktärer att träffa, bossar att dräpa, föremål att hitta och grottor att utforska för samma anledningar. Elden Ring har hittills visat upp en suverän öppen värld utan all typisk Ubisoft-fläsk. Det är en trimmad värld som inte visar dig var allt ligger. From Software är så trygga i sitt hantverk att de litar på att spelare kommer vilja utforska på egen hand. Och det gör mig riktigt upphetsad!
Troligen sannolikt årets spel 2022
Det är uppenbart att jag är väldigt positivt inställd till Elden Ring. Baserat på det lilla jag sett i nätverkstestet är Elden Ring ett solklart mästerverk. Men vilka orosmoln ska vi hålla utkik efter? Det här var ju trots allt bara en testversion för att belasta deras servrar och nätkod. I skrivande stund och fram till release har vi lite mer än två månader. Tidsramen säger att allt i stort sett är färdigt och att bara små justeringar återstår. Därför kan jag lämna testet med överväldigande goda intryck. Att detta skulle vara ett bedrägeri på samma nivå som Cyberpunk 2077 är osannolikt, även om det inte går att lita på någon utvecklare i dagens spelindustri.
Det jag däremot oroar mig över är de glitches som spelare rapporterat kommer från Dark Souls III. Om dessa följt med utan att blivit åtgärdade undrar man hur noga det varit med övrig kod som importerats från DS3. Sedan undrar jag om hoppattackerna kommer bli ändrade med tanke på att det inte går att parera dem och de äter otroligt mycket av en spelares poise. Risken finns att PvP urartar i en massa skuttande spelare utrustade med långa vapen.
Även invasionskriterierna är smått oroande. Om en spelare bara kan invadera när värden har tagit hjälp av 1-2 andra spelare hamnar den angripande spelaren alltid i ett numerärt underläge. Tyvärr hade jag inte tid att testa detta. De enda invasioner jag upplevde var när jag samlade hjälp för att ta an draken. Detta ledde till underhållande strider där vi alla försökte döda varandra samtidigt som en drake regnade eld på oss.
När jag överväger allt jag sett och upplevt av Elden Ring kan jag inte annat än applådera. Elden Ring har tidigare varit något närmast mytologiskt, men nu när jag testat spelet med mina egna händer och det har ett releasedatum börjar drömmen bli verklighet. Elden Ring ser ut att vara spelet jag väntat på: ett mörkt actionrollspel i en öppen värld, med utmanande strider, mystisk värld och stor spelarfrihet. Och en häst som kan dubbelhoppa.
