The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett av årets hittills bästa spel och ett av de få spel som fått betyget 10 av oss. Redan vid spelets release i mars utannonserades ett season pass för två kommande DLC. Lite visste vi då om vad de skulle innehålla förutom en berättelse och tuffa utmaningar. Höga på eufori var vi många som kastade våra pengar på Nintendo och önskade att ruset aldrig skulle gå över.
Nu har Nintendo både specificerat innehållet i båda DLC samt släppt det första. För priset av cirka 200 SEK (för båda, de går inte att köpa separat) känns det såhär långt ganska värt det. I alla fall för mig personligen. Bortsett från de tre kistor med resurser och en ful t-shirt med Switch-logga som bonus, innehåller den första delen av season pass detta:
- Trial of the Sword
- Hero’s Path Mode
- Master Mode
- Travel Medallion
- Majora’s Mask
- Midna’s Helmet
- Korok Mask
- Phantom Armor
- Tingle’s Outfit
Höjdpunkterna
Det bästa i den första DLC:n är utan tvekan Trial of the Sword som sätter alla dina kunskaper och färdigheter i Breath of the Wild på prov. Efter att du dragit Master Sword ur stenen har du möjlighet att anta utmaningen. Mycket likt Eventide Island, eller Robinson Kruse-utmaningen som jag kallar den, skickas du utan utrustning in i en serie rum. Dessa är befolkade av monster som du måste besegra för att gå vidare. Det gäller alltså att ekonomisera resurserna och vapnen du finner i omgivningen för att överleva alla rummen.
Trial of the Sword är underhållande och en utmaning som känns belönande i sig själv. Belöningen du får efter utmaningen kan för vissa kännas undermålig. Misslyckas du med ett rum måste du göra om hela utmaningen – såtillvida du inte nått en av få checkpoints som sparar din framfart. Trial of the Sword är perfekt för den som tycker att Breath of the Wild blev för lätt efter 200 timmar. Men söker du efter en riktig utmaning är Master Mode något för dig.
Tidigare känd som hard mode är Master Mode svårighetsgraden som gör Breath of the Wild ännu svårare. De första 20-30 timmarna på normal var redan svårt, men i Master Mode kastas högt rankade fiender på dig redan från början – när du springer runt med kalsonger och en kvist. Sadisterna på Nintendo har till och med placerat en guld-rank Lynel i startområdet The Grand Plateau. Seriöst. Men självklart jämnas svårigheten ut ju mer gear och vapen du lyckas lägga vantarna på. Mitt tips är att spela Master Mode från början av spelet, då blir det en sann utmaning.
Det obetydliga
Eftersom denna DLC till största delen består av svåra stridsorienterade utmaningar, är det tråkigt att det enda mindre stridslystna fans kan ta del av är tråkiga skattjakter. Ledtrådar till skatterna ges och upp och iväg. De fungerar som lagom roliga incitament för att ge sig ut till fots och hitta skatterna. Men efter två, tre skattkistor inser du till din besvikelse att skatterna inte ligger gömda i farliga grottor, utan rakt upp och ner i marken. Fullständigt bortkastad potential enligt mig som hellre hade besegrat en liten boss eller något för min skatt. Fantasilösheten i skattletandet suger glädjen ur jakten. Det kommer sluta med att du kollar upp kistornas placeringar på Youtube, för att bespara dig mödan.
Maskerna och rustningarna som hittas har inga överdrivna effekter på ditt äventyr. Majora’s Mask gör att vissa fiender ignorerar dig – typ som monstermaskerna – och Midna’s Helmet erbjuder extra skydd mot Guardians. Mest användbar är nog Korokmasken som ger ifrån sig signaler när du närmar dig en gömd korok. Med tanke på att det gömmer sig 900 av de små rackarna vill du nog ha på dig den när du utforskar ny mark. På tal om ny mark hjälper den nya Hero’s Path-funktionen dig att se var du har varit de senaste 200 timmarna och således var du inte varit. Ärligt talat är Hero’s Path en funktion som borde varit med i spelet från början – eller åtminstone varit en funktion du laddar ner till Shieka Slaten efter att ha tagit dig genom en shrine.
Hur som helst är dessa föremål obetydliga då de inte bidrar till den större spelupplevelsen. Visst är de roliga att samla på och fjanta runt med, men de utökar inte din upplevelse av spelet på samma sätt som Master Mode och Trial of the Sword gör.
Aptitretare
Både Master Mode och Trial of the Sword fyller ut Breath of the Wild på ett sätt som ger spelet mervärde. Svårighetsgraden ger utrymmer för en värdig omspelning och Trial of the Sword erbjuder en alternativ syssla vid sidan av det stora äventyret. Föremålen däremot, är inget annat än krimskrams och urholkad fanservice.
I sin helhet fungerar denna första DLC som en liten aperitif innan varmrätten serveras i vinter. DLC nummer två, vid namn The Champion’s Ballad kommer i slutet av året och ska utöka berättelsen med en ny story, en dungeon och flera utmaningar. För ungefär hundra kronor vardera tycker jag personligen att Breath of the Wilds season pass är ett okej tillskott för mästerverket. Men jag förstår om du reserverar dig för att köpa paketet innan den andra DLC:n är ute.