Med bara en månad kvar innan release är det hög tid att lyfta fram de aspekter av spelet som oroar mig. Innan vi går in i detalj behöver du som läser veta att jag är väldigt mycket hajpad över spelet. Majoriteten av artiklarna jag skrivit om Cyberpunk 2077 har uteslutande varit subjektiva. Och även om jag varit skeptisk till spelet har jag kvävt de tankarna med timme efter timme av cyberpunk – dels för att jag inte vill kännas vid oron men också för att det är svårt att formulera kritik baserat på ett spel jag inte själv upplevt ännu.
Här är i alla fall fem aspekter av Cyberpunk 2077 som skaver mitt sinne. Orosmoln jag helst inte vill veta av men som realistiskt kan existera i spelet. Åsikterna är baserade på material CD Projekt Red visat oss, rapporter från spelkritiker och personer på tuben samt mina egna erfarenheter av spel inom samma spelgenre. Framförallt har denna oro uppstått i allt som CD Projekt Red inte visat eller pratat om, eller är avhållsamma med. Av förståelse är det också den typen av information som bäst lämnas till spelaren själv att upptäcka.
5. Prestanda på konsoler
För att möjliggöra en så pass vertikal och detaljerad karta som Night City behövde CD Projekt Red skapa nya funktioner i sin motor. Resultatet ska bland annat vara skalbara texturer som anpassar sig till var spelaren befinner sig och tittar. Texturmetoden ska göra att världen inte behöver döljas på avstånd, utan kan ha en närvaro så långt ögat kan nå. Det är också en av anledningarna till att rekommendationerna på PC är SSD. Cyberpunk 2077 ska vara nästan helt utan laddningstider.
Det här låter jättefint på PC och nästa generations konsolen. Men jag som är en soffsittande Playstationspelare får en klump i magen. Hur ska min dammiga gamla PS4 någonsin klara av ett spel som Cyberpunk? Den brinner nästan upp bara av att spela Marvel’s Avengers och orkar knappt hålla 30 fps på de senaste spelen.
CD Projekt Red har sagt att de ska visa upp gameplay på konsol innan release, men med så kort tid kvar undrar jag varför de drar ut på tiden. Är det inte optimerat ännu? Är det ett marknadsföringsknep för att dra så många förhandsbokningar som möjligt? Är det så himla nedgraderat att det skulle besudla spelets goda anseende?
Vi är en betydlig andel konsumenter som primärt använder Playstation 4 och Xbox One, så att inte optimera spelet till 1080 p och 30 fps på konsol, med en bra grafisk kvalitet, skulle vara en stor förlust. Nästa generations konsoler är inte en självklarhet för alla dag ett och många av oss kommer behöva leva med det tillstånd Cyberpunk 2077 har vid release.
Snälla låt det vara bra!
4. Kort story omgärdat av fluff
När jag hörde att Cyberpunk 2077 skulle vara kortare än The Witcher 3: Wild Hunt blev jag lite ledsen. Och orolig. Detta kom efter att de försökte förklara komplexiteten i berättelsens struktur och hur genomförda och uteblivna sidouppdrag knyter an till den centrala storyn. Dessa kan driva storyn framåt med konsekvenser som stänger och öppnar särskilda förgreningar i berättelsen – och potentiellt förkorta den. Det ska till och med gå att klara spelet utan att spela genom hela huvudstoryn.
På ett narrativt plan låter det här fantastiskt! Det får världen att framstå som levande och inte ett universum där vi är dess mittpunkt. Men jag kan på rak arm inte nämna ett actionrollspel som varit framgångsrik i det anseendet.
Många spel med komplexa berättelser misslyckas med att göra konsekvenserna betydelsefulla. Visst en karaktär kanske lever eller dör och ett vapen kanske blir belöningen, men världen i sig är oförändrad. I dessa spel är sidouppdragen bara fluff som fyller ut den korta berättelsen, och detta fluff är meningslöst för helheten. Detta är en verklig risk för Cyberpunk 2077.
Min största farhåga med narrativet är däremot att CD Projekt Red gör det så dåligt att jag som spelare inte blir varse av konsekvenserna av mitt handlande. Inget skulle vara så snopet som att sabba storyns utkomst utan att veta om det. Jag är trots allt huvudpersonen. Avslutet på en story är möjligen det viktigaste i en berättelse (Cyberpunk 2077 ska ha flera olika) och hur det blir levererat är avgörande för upplevelsen.
3. Undermålig shooting
Det här är något som gnagt mig länge nu. Ända sedan den ursprungliga gameplay-visningen 2018 har jag varit skeptiskt optimistisk gällande skjutandet. Inte för att siffror hoppade ut ur fienderna – den delen uppskattar jag som rollspelare – utan för att vapenhanteringen såg tråkig ut. Känslan blev sedan förstärkt från förra årets presentation. Av det vi sett i år ser det ut som att små subtila förbättringar tillkommit vapenkänslan, då rekyler och animationer ser ut att ha mer vikt i sig. Däremot rapporterar testare att både strid och fordon inte riktigt når hem.
Faktum kvarstår att de actionsekvenser vi sett är från en relativt stel karaktär där anläggning och vapenrörelser är långsamma. Det oroar mig att spelet kommer hantera skjutvapen ungefär lika klumpigt som Fallout 4. CD Projekt Red har sagt att vapenhantering blir bättre desto högre färdighet karaktären har i vapnet – till den nivå så att det känns som att du har ett autosikte. Frågan är bara vilken nivå karaktären har i alla trailers.
2. Liten variation av ny gameplay
Den här är lite svårare att förklara men stå ut med mig så ska jag göra mitt bästa.
Cyberpunk 2077 ser fullkomligt fantastiskt ut. Du kan skapa en egen karaktär, utrusta hen med vapen och cybernetiska implantat, klä hen i framtidens mode, köra runt i en stor variation av fordon, snacka med andra karaktärer och delta i uppdrag med olika angreppssätt. Du spelar i en tät stad, full av saker att se och uppleva, föremål att samla och frivilliga uppdrag. Det är till och med möjligt att uppleva inspelade minnen i olika syften.
Men om jag ska vara riktigt petig är alla system och funktioner öven typiska för actionrollspel i öppen värld med fokus på story. Cybernetik fyller samma funktion som föremål i andra rollspel, utforskande och aktiviteter som engagerar dig i världen är något Assassin’s Creed bemästrat sedan länge, och Braindance kan likställas med detektivsegmenten i Batman: Arkham Knight. Detta är naturligtvis inget dåligt. Det är bra spelmekaniker som underhåller och engagerar. Min poäng är att alla dessa spelsystem är så ingrodda och etablerade i dag att Cyberpunk 2077 kanske blir ointressant i längden, när storyn är över och världen är bekant.
Rapporter från speltester avslöjar inget nytt som skingrar min oro. Utan snarare att hacking, något som verkligen hade kunnat bli unikt i Cyberpunk 2077, fungerar om dina vanliga minilekar förknippade med intrång i spel.
Cyberpunk 2077 ser ut att vara en säker produktion som ska tilltala en så stor grupp konsumenter som möjligt – CD Projekt Red måste ju tjäna tillbaka pengarna de investerat, eller hur? Förhoppningsvis ser vi någon säregen spelmekanik, men i dagsläget skulle jag inte satsa några pengar på det.
Läs gärna om allt vi vet om attribute, skills och perks i Cyberpunk 2077.
1. Inte cyberpunk nog
Inga av de föregående punkter väger lika tungt på mitt sinne som denna: att Cyberpunk 2077 inte är ”cyberpunk.” Begreppet har blivit så mainstream den senaste tiden att jag är rädd att värdegrunden gått förlorad, det som ursprungligen gjorde det så fascinerande. Jag vill ju tro att spelet är väl genomtänkt tematiskt, då upphovsmannen till bordsrollspelet med samma namn, Mike Pondsmith, varit involverad i skapelseprocessen och agerat rådgivare. Och den gubben vet vad cyberpunk är! Men känslan kvarstår likväl, troligtvis på grund av att spelets marknadsföring och kommunikation fokuserar på aspekter som tilltalar den breda massan och inte fans av genren specifikt.
Cyberpunk är en brokig genre som många gånger är förknippad med neonskyltar, konstant regn och stora elaka företag. Men det finns mycket mer till genren än generisk science fiction, nämligen subkulturella influenser från punken och hacking. Värderingar om frikyrklighet, motstånd mot auktoriteter, företag, konsumism, en stark tro i gör-det-själv, handlingskraft och integritet är ämnen nära förknippade med cyberpunk. På samma sätt är hacking centralt. Och med hacking menar jag subkulturen som växte fram på 60-talet och som handlade mer om den intellektuella utmaningen att modifiera och kontrollera program än att plantera malware och stjäla pengar. Konflikter mellan samhällets utstötta, artificiella intelligenser och stora företag är centrala teman i genren cyberpunk, men som verkar sekundärt i Cyberpunk 2077.
Hittills, av det jag sett, verkar Cyberpunk 2077 mer handla om att bli en rik gangster i Night City, väpnad till tänderna och med snygga bilar i garaget. Drivet att på en personlig nivå kämpa mot företagens förtryck verkar helt frånvarande. Enbart Johnny Silverhand förankrar spelets handling i cyberpunk då han är ett digitalt spöke som hatar megaföretaget Arasaka med hela hans väsen. Spelarkaraktären verkar dock inte ha någon agenda annat än att ”bli stor” i staden.
Det personliga har skymtat i olika trailers, främst när spelarkaraktären blir förråd av sin fixare och ofrivilligt bär på den mest eftertraktade tekniken i världen. Men det är allt. Cyberspace verkar inte vara en sak i 2077, artificiella intelligenser bara något mytomspunnet väsen och värderingarna tycks frånvarande. Cyberpunk 2077 framstår som ett högbudgetspel som ska tjäna pengar på tanken av cyberpunk snarare än att använda sitt inflytande till att bidra till genren, som i dag kanske är mer relevant än någonsin.
Jag hoppas innerligt att genrens teman finns där bland all action och sexualitet. Att vi mellan – och under – uppdrag möts av starka frågeställningar om teknik kontra mänsklighet, blir uppmanade till handling mot företagen och får utrymme att uttrycka vår självständighet och integritet.
Cyberpunk 2077 släpps den 19 november till PC, Playstation 4 och Xbox One, samt Stadia. Cyberpunk 2077 är även kompatibelt med Xbox Series X/S och Playstation 5 med nästa generations-uppgraderingar på gång.
