Från och med slutet av mars nästa år kommer du inte längre att kunna köpa spel via eShop:arna på Nintendo 3DS och Wii U. Det har företaget tillkännagivit under gårdagskvällen. Stängningen i sig är föga förvånande, även om tajmingen kan vara det. Du kan däremot inte förvänta dig att enkelt kunna spendera dina pengar på eShoperna särskilt länge till. Stödet för köp via bankkort försvinner redan den 23 maj i år, och den 29 augusti följer stödet för de förköpta korten med påfyllning. Användare kan dela plånbok mellan sina system via Nintendo Network ID för att kringgå detta fram till mars 2023, men därefter omöjliggörs alltså även detta.
Stängningen är dock inte total; användare kommer att kunna återladda sina redan köpta spel, DLC samt ha möjlighet att utnyttja onlinefunktioner även framöver. Med stängningen av Wii Shop Channel i minnet är det lätt att gissa på åtminstone ett år extra för den funktionaliteten.
Som sagt, det här är helt väntat och jag har personligen förutspått det i minst två år. Vad som stryker mothårs med det här beslutet är, som så ofta, önskan och behovet att vilja ha allt tillgängligt. Det gäller inte minst för bevarandets skull. En hel del av de spel som släppts på dessa två digitala affärer har bara släppts där och finns ingen annanstans.
Nintendo har heller ”inga planer att tillhandahålla klassiskt innehåll på andra sätt”, vilket sticker ännu mer i ögonen att läsa på företagets egen FAQ-sida. Samma sida tog bort (den i och för sig något ledande) frågan ”Har inte Nintendo en plikt att bevara sina klassiska spel genom att ständigt göra dem tillgängliga att köpa?”.
Finns ingen återvändo?
Det här handlar trots allt om digitala affärer med över ett decennium på nacken nu. Att hålla dem i drift kostar bevisligen mer än det smakar. Frågan är varför den digitala infrastrukturen inte tillåter affärerna att vara mer sammankopplade och parallella? På så sätt skulle vi kanske kunna slippa förnya våra spelbibliotek var tionde år. Tänk om Steam skulle starta om från scratch lika ofta. Till och med gamers glada i hot om bojkott hade nog faktiskt fullföljt det löftet. Med tanke på hur mycket nygammalt som utannonseras vid varje Nintendo Direct (och många andra hajpsändningar) är det väldigt uppenbart företagen vill att du ska konsumera nytt och bara komma ihåg sådant gammalt som är juridiskt lättåtkomligt för återsläpp.
Sannolikheten att Nintendo backar sitt beslut likt hur SONY gjorde med PlayStation 3 och Vita torde vara extremt liten. Wii Shop Channel, MiiVerse och flera andra tjänster före dem (Satellaview-samarbetet med St. GiGa, till exempel) talar för att nedlagd verksamhet ligger. Kommentarstrådarna kring utannonserandet tar upp den moraliska frågan huruvida det nu är moraliskt försvarbart att använda sig av piratkopiering, fildelning och upplåsning (jailbreak) av sina maskiner för att hålla den annars förlorade tillgången vid liv. Utan att själv ta direkt ställning till detta kan jag säga att min extra-3DS aldrig sett så charmig ut i ögonlapp och träben förut.
En länk till det gångna
I samband med tillkännagivandet lanserade Nintendo en minnessajt tillägnad de två konsolerna som ni kan hitta här. På den kan ni skapa bilder med höjdpunkter från tiden med konsolerna; vad som spelats mest, flest antal gånger etc. En passande dödsruna till två väldigt olika, men ändå så lika konsoler.
