Det finns en hel uppsjö, för att inte säga en veritabel malström, fylld med fenomenala samarbetsspel. Ett antal av dem lämpar sig särskilt bra för att spela tillsammans med din partner. Vad som funkar och inte skiljer så klart från förhållande och personer, men min enkla, ofiltrerade åsikt är att ett gott samarbetsspel kan avnjutas av de allra flesta par – utan mordförsök och sexstrejk som konsekvens. I de allra flesta fall, åtminstone.
Min egen fästmö tillika sambo har inte så värst nära till spelen. Lite stereotypiskt dras hon till The Sims och liknande spel. Likväl har jag övertygat henne både en och tjugo gånger om att spela med mig, så något i min spelsmak måste vara rätt okej ändå. Här tänkte jag presentera en handfull av de titlar som vi haft riktigt kul med. Är det här en försenad Alla hjärtans dag-text? Kanske, men ett gott samarbetsspel går hem vilken dag på året det än är.
En snabb nätsökning på ”games to play with your partner” ger en blandning av riktigt uppenbara och bra svar – men även ett par som får en att rynka på näsan. Nidhogg? Mario Kart? Bomberman!? Nej, jag tänker som sagt främst på spel med någon form av samarbete här. Visst har tvekamper och ond, bråd död även de sin plats i ett hälsosamt förhållande(?), men det är sällan en bra långsiktig strategi för att få någon i hushållet att spela med.
Telltale-spel (The Walking Dead, Back to the Future, Game of Thrones)
Telltales spel är slamkrypare i sammanhanget. De är spel som inte riktigt skriver sin status som spel på näsan. Oavsett vad man kallar dem så är de dock ett lysande sätt att få in en oinvigd i spelvärlden – särskilt om denna är förtjust i de serier som Telltale har jobbat med.
Telltales alster kanske inte är det första man tänker på när man pratar om samarbete, men faktum med att de nog är det närmsta man kommer multiplayer i en serietidning. Inget hindrar er från att fatta gemensamma beslut (utom eventuell tidspress), eller att ni helt enkelt turas om att sköta beslutsfattandet. Att spela genom Telltales The Walking Dead är inte alltför annorlunda från att se den tillsammans på HBO, och det är en tillgång i detta fallet.
Lara Croft and The Guardian of Light
Det här spelet var inte så svårt att sälja in. Lara Croft är en symbol även för icke-gamers (så klart inte nödvändigtvis en positiv sådan), och den väldigt rättframma och enkla premissen hjälpte till att övertyga: Lara och den återuppståndne mayakrigaren Totec ska göra processen kort med en odöd som flytt sin grav.
Lara Croft and the Guardian of Light är byggt från grunden som ett samarbetsspel och är en ren fröjd för de som gillar att spela co-op hemma i soffan. Det är en tvillingspakssjutare i ett isometriskt perspektiv med både plattformshoppande, pussel och horder av (oftast odöda) fiender. Huvudspelet är i sig lagom utmanande, men här finns även massor av utmaningar att ta sig an och vapen att låsa upp (kanske lite för många). Det isometriska perspektivet brukar vara lite av ”en smak man vänjer sig vid”, men det har sällan varit så bra som här. Trots att kontrollschemat i tvillingspaksskjutare brukar ta lite prövotid för den oinvigde så klarade min käresta av det galant, och vi hade riktigt roligt med Lara Croft and the Guardian of Light.
Brothers: A Tale of two Sons
En svensk klassiker och ett av de bästa spelen jag vet. Brothers: A Tale of Two Sons är allt annat än gjort för samarbete; det är snarare designat för att visa för dig hur svårt det är för din hjärna att samarbeta med sig själv. Du styr nämligen de titulära två bröderna med var sin styrspak. Här finns dock inget som hindrar dig och din partner från att fatta var sitt grepp om kontrollen och köra som två halvor av den helhet ni är.
Brothers är en berättelse näst intill helt befriad från text och skapat av svenska Starbreeze under den ökände Josef Fares. Handlingen kretsar föga förvånande kring två bröder som vill bota sin far, som insjuknat i livshotande åkommor. Tillsammans måste de bege sig ut i vildmarken i jakt på botemedel. Det är en resa djupt influerad av sagor om jättar, troll och allehanda knytt. Och precis som en saga så är det över på en kväll – en kväll ni sent ska glömma.
Castle Crashers och Battleblock Theatre
Studion The Behemoth står för ren och skär underhållning i lekfullt animerad form. Från det blygsamma Flash-spelet Alien Hominid från 2002 har de växt till att bli en av industrins mest särpräglade utvecklare, rent stilmässigt. Med Castle Crashers slog de sig på allvar in i mainstreamens medvetande, och även om deras nästa spel Battleblock Theatre inte genererade riktigt samma medietäckning så är även det ett kvalitetsspel av rang.
Såväl CC som BT är spel du kan köra ensam, men som blir så mycket bättre med fler människor. Castle Crashers stödjer hela fyra samtida spelare. I en så kallad brawler är kaoset därmed ett faktum – särskilt som även vänner kan skada varandra. Spelet i sig är dock fenomenalt designat och det är i gameplayet dess kärna ligger. Berättelsen tar nämligen baksätet och låter den referenstunga humorn sköta nöjet.
Battleblock Theatre nöjer sig med två samtida spelare och har en mycket mer integrerad story att förtälja. Du och din vän Hatty Hattington är skeppsbrutna på en ö med en sinnessjuk massa katter på. Katterna kidnappar Hatty och sätter honom som överhuvud på en teater där du (och din samarbetspartner) tvingas genomföra diverse utmaningar för att klara livhanken. Det är precis lika vrickat som det låter och behållningen är rätt jämt fördelad över det tighta gameplayet och den välskrivna, mycket lekfulla berättelsen.
Guacamelee
Metroidvania för två är inte den vanligaste beskrivningen av ett spel direkt. Guacamelee levererar dock rikligt på denna premiss. Uppföljaren dubblar dessutom dosen, med stöd för upp till fyra spelare på samma maskin. Att tillsammans utforska alla färggranna vinklar och vrår av iklädd mexikansk brottaruniform kan antagligen inte bli bättre än så här.
Även Guacamelee är ett spel som med viss fördel lämnar berättelsen i bakgrunden till förmån för ett fenomenalt färgsprakande slagsmålssystem. Alla attacker är passande nog färgkodade och här finns till och med prestationsmedaljer för att ha använt hela regnbågsknogen i en och samma kombo. Här krävs viss bekantskap med såväl plattforms- som med slagsmålsgenren (eller en vilja att lära sig), men det är väl värt den tiden bara för spektakelfaktorn i sig.
Det här var ett litet exempel på hur undertecknad ryckt med sig sin bättre hälft i sitt spelintresse. Har du någon liknande berättelse? Kanske något helt otippat sätt att köra co-op tillsammans? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!
