Anno 2020 har jag spenderat löjligt många timmar framför skärmar av olika slag. När jag inte tittat på orimliga mängder anime (cirka 16 dygn hittills i år, #weirdflex) har jag försökt ta mig an backloggen av spel. Och visst är det så att ta sig an backloggen, det leder en ofta till märkliga platser. Den här gången var det till havets botten i det bitterljuva metroidvania-spelet Song of the Deep.
Song of the Deep kom, sågs och försvann relativt fort när det kom 2016. Det tillförde inget nytt till metroidvania-genren och drogs med repetitiva pussel och jobbiga kontroller. Härom var kritikerkåren förvånansvärt enig, även om betygen skiftade något. Hade jag inte redan haft spelet på mitt ekolod skulle jag nog aldrig ha ägnat det en andra tanke. Men nu gjorde jag det, och glad är jag för den sakens skull.
Att konkurrera med spel som Axiom Verge (2016) och Ori and The Blind Forest (2015) som båda snabbt uppnådde status som nya milstolpar inom metroidvania-genren kan inte ha varit lätt. Det är dock både rimliga och rättvisa jämförelser där Insomniac Games hade en hel del att lära. Ändå kan jag tycka det var synd att Song of the Deep släpptes när och som det gjorde.
Song of the Deep är det första spelet som distribuerades av GameStop via deras GameTrust-initiativ. Via GameTrust inledde man samarbete med Insomniac och flera andra medelstora studior, så som Ready At Dawn (The Order 1886), Tequila Works (Rime) och Frozenbyte (Trine). Tanken var att helt enkelt börja ge ut spel själva, i stället för att bara agera återförsäljare. Planen får väl sägas ha gått om intet nu; det senaste som släpptes av GameTrust var en samling av de första tre Trine-spelen till Switchen i slutet av 2019 – exklusiv i Nordamerika. Om GameFAQs data stämmer släpper de även Star Child till Xbox One till nyår, men jag håller inte precis andan.
Jag hyser inga större sympatier för GameStop i det här sammanhanget (heller), men jag hoppas innerligt att Insomniac inte lagt metroidvanias på hyllan för gott. Det Song of the Deep saknar i sin mekanik väger det nämligen upp för med sin helyllemysiga grafik och berättelse samt sitt grymt stämningsfulla soundtrack (som gav tonsättaren Jonathan Wandag en fin nominering). Sedan 2016 har dock studion fått återgå till det den gör bäst: tunga actiontitlar med vässad och precis action. Kanske är det ändå bäst så, men jag hade gärna spelat ett till Insomniac-signerat metroidvania. Fram tills dess för jag väl hålla mig till att undersöka deras experimenterande med VR[1][2][3].
För övrigt – och det här är på intet sätt en sponsrad länk – så har Humble Store i skrivande stund 75 % rabatt på Song of the Deep. 3,74 euro för ett hyfsat kompetent metroidvania är aldrig fel.
