En del spel kör med lite längre säsonger, andra kortare. Overwatch 2 byter säsong oftare än en del byter tandborste, men det är förstås bra om man har mycket nytt material att pytsa ut att inte vänta för länge mellan utdelningarna. Närmare bestämt är en säsong numera 64 dagar lång och den innevarande (även om det inte är så långt kvar) är knökad med skojigheter. Till följd av att säsongerna är såpass korta får det här snarast bli en utvärdering, eftersom tredje säsongen förmodas sluta den 11 april.
Säsongens kosmetiktema är asiatisk mytologi, vilket ju anstår ett spel med såpass många asiatiska figurer och inte minst en stark marknad i delar av Asien. Då säsongen inleddes runt mitten av februari föll det sig rimligen naturligt att även inkludera en liten special för alla hjärtans dag. Det tydligaste av tilltagen i den riktningen var det numera tyvärr inte längre tillgängliga dating-sim-spelet Loverwatch, där spelaren måste charma Mercy eller Genji, med Hanzo som beledsagande Amor. Spelet är som sagt inte längre spelbart, men kommer kanske tillbaka, och kan då ses här.
Knappt hade det rosa skimret efter alla hjärtans dag klingat av förrän vi fick oss till livs en liten crossover-specialare med One Punch Man, för den oinvigde en knasig manga och anime om ynglingen Saitama som vill bli hjälte och råkar träna så hårt att han blir oövervinnerlig.
Den stora nyheten i säsong tre åtminstone för egen del, var att comp, alltså tävlingsspel med rankingpoäng, numera (sedan 14:e mars) också innefattar Mystery Heroes. Undertecknad, som tillbringat ungefär 140 av 370 timmar speltid i Mystery Heroes, kunde nästan inte vara gladare, men är uppenbart ringrostig och efter femton vinster placerad i tier bronze 3.
Och där kunde man tro att det skulle vara slut på roligheterna, men se med mindre än halva antalet veckor kvar kom ett nytt spelläge i Arcade, nämligen Roadhog’s Catch-A-Mari. Det gäller för två tremannalag att inte bara dräpa motståndaren flest gånger utan för att få poäng krävs att spelaren plockar upp den pachimari som dödade motståndare lämnar efter sig. Detta är en del av månaden mars återkommande tema Pachimarchi som utlovar pachi-relaterade skins och allmänt lullull för den hugade.
Sammantaget får undertecknad, som spelade säsong 1 halvhjärtat och säsong två alls icke, säga att det är tydligt att det steppats upp på alla fronter, inte minst bland spelarna, som nu i större utsträckning vet vad de håller på med jämfört med alla nytillkomna gratisspelare i säsong 1 som väl aldrig placerat en isvägg i hela sitt liv. Det är också tydligt att man har roligare om man betalar för sig, och att det utan de i ettan ständigt nerdimpande boxarna inte blir mycket kosmetik införskaffat till hjältar man inte spelar lika mycket. Jag hade visst sjå med att låsa upp Ramattra (bland annat 35 vinster köad som tank eller any, vilket är en hel del för en ringrostig, D.Va-main till trots).
